En hundralapp sliter inte sönder samhället

Handels ordförande Lars-Anders Häggström tar i ända från tårna idag, när han uppriktigt säger

Detta sliter sönder samhället

Och med detta menar han de 190-375kr som ett eventuellt femte jobbskatteavdrag ger i plånboken för de som jobbar. Vet inte vad Lars-Anders har i lön, men nästan 200 kronor kan vara mycket när lönen inte är speciellt stor från början. Vet inte hur Handels löneutveckling har sett ut, men en (netto)inkomstökning på 200 kronor efter en avtalsrörelse måste väl betraktas som rätt hyfsad.

I samma andetag kanske vi också skall upplysa att Sverige som land går rätt bra nu, men en budgetdiff på 1 Mkr (felräkningspengar). Att vanliga människor har fått mer i plånboken tack vare de tidigare jobbskatteavdragen SAMTIDIGT som de offentliga finanserna är välskötta, kan knappast beskrivas som att landet slits isär och att regeringen raserar välfärden.

Åh, denna verklighetsfrånvändanda retorik. Är det någon som är ens något förvånade på att både S och fackförbunden på vänsterkanten tappar röster/medlemmar? Fast – det beror väl bara på dålig kommunikation från deras sida. Hade väljarna fått veta vad dom EGENTLIGEN tyckte, hade dom självklart röstat rätt…

Hittat via Motpol.

Bilden börjar klarna

Lars Ohly och Ulla Andersson, partiledare respektive finanspolitisk talesman för Vänsterpartiet har skrivit en debattartikel som gör att bilden över oppositionens politik klarnar ytterligare:

Vår ambition är att en rödgrön regering efter valet 2010 slår rekord i konkret jämställdhetspolitik! Därför vill vi tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. I ett sådant jämställdhetspolitiskt råd vill vi se ekonomer med genuskompetens. Till rådet bör det även kopplas en referensgrupp med förträdare för kvinnor i olika livssituationer, till exempel ensamstående föräldrar, välfärdsjobbare, deltidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kvinnor.

Finanspolitik skall efter valet 2010 inte bedrivas på ekonomiska grunder utan på sifferexercis där uppdelningen mellan män och kvinnor skall bli exakt 50-50. Regeringens skattesänkningar har nämligen träffat lite snett – 57-43% till männens fördel. För att vara en generell skattesänkning får man ändå säga att det är en rätt hyfsad träffbild.

För att råda bot på detta skall också jobbskatteavdraget tas bort. Vem som förlorar mest på en borttagen 1000-lapp i månaden – en person med 19 000 kr i månaden eller en med 45 000 kr behöver man inte fundera på värst länge. Att skattehöjningar som denna slår främst mot de som har det sämst ställt begriper tydligen inte Vänsterpartiet. Fröken Jansson skriver mer om nackdelarna med förslaget.

Att det är svårt med ekonomi förstår jag också, men att en partiledare och finanspoltisk talesman inte kan räkna ordentligt är rent pinsamt. Se Den Hälsosamme Ekonomens uträkning:

Nettoinkomsten för män var 224 200 år 2009. Samtidigt har män fått en skattesänkning på 12 400 kronor, vilket innebär att de med det gamla regelverket hade tjänat 224 200 minus 12 500 kronor, det vill säga 211 700 kronor.

Nettoinkomsten för kvinnor var 166 300 år 2009. Samtidigt har kvinnor i genomsnitt fått en skattesänkning på 9 400 kronor, vilket gör att de med det gamla regelverket hade tjänat 156 900 kronor i genomsnitt.

Sätter vi samman dessa inkomstuppgifter framgår det att kvinnor innan regeringens skattesänkningar skulle ha tjänat 156 900/211 700=74,11 procent av männens inkomst. Efter regeringens skattesänkningar tjänar kvinnorna 166 300/224 200=74,17 procent av männens inkomst.

[…]

Att man ändå har dragit en felaktig slutsats beror på att man i analysen blandat ihop nominella tal med relativa tal. Metoden gör att resultatet av analysen blir helt beroende av utgångsvärdena.

Låt oss exempelvis anta att alla priser och löner i samhället fördubblas under ett år, utan att någonting annat förändras. Även i en sådan situation skulle inkomstförändringen för män vara större än för kvinnor. Det vore dock ganska fånigt att därav dra slutsatsen att klyftan mellan kvinnors och mäns inkomster har blivit dubbelt så stor.

Förändringen måste väl ändå sägas vara marginell – men ändock en ökning. Och matematiken är slående pinsam. Men det är säkert genuscertifierad – precis som Sveriges finanspolitik skall vara efter valet 2010 – OM nu S+V+MP vinner…

Uppdatering: Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening sätter fingret på en annan sak: eftersom män tjänar mer så betalar dom ju också mer i skatt. Detta måste väl också betraktas som ”ojämställt” eller…?

LO går (s) ärenden

Att LO går i (s) ledband – och/eller tvärtom – visste väl vi alla. När rapporten ”En onödigt dyr åtgärd med magert resultat” släpptes pekar LO på att jobbskatteavdraget inte var något speciellt lyckat drag. I alla fall om man som LO bara tittar på hur många fler personer i arbete det ledde till. Dock får man väl säga att 1,6 procent är bättre än 0 procent.

Men att folk får mer pengar över varje månad, även LOs medlemmar, det tänker dom inte på. Den hälsosamme ekonomisten skriver:

”En onödigt dyr åtgärd med magert resultat” är titeln på LO:s rapport om regeringens jobbskatteavdrag. Avdraget motsvarar väl på ett ungefär resultatet av ett femårs löneavtal. Tänk om LO i stället skulle presentera rapporten ”Avtalsrörelsen – en onödigt dyr aktivitet med magert resultat”?

Regeringen har alltså på två år åstakommit en ökning som motsvarar fem års av kamperande för höjda löner. Slå det om ni kan LO! Hur Vanja skall försöka förklara detta för sina medlemmar? Kritik finns också för att jobbskatteavdraget endast kommer dem till nytta som HAR jobb – tja, vad gör inte kollektivavtalen då?

Läser man på LOs sida står det följande:

LO-ekonomerna är i rapporten också kritiska till att regeringen inte
satsar på att vårda arbetsutbudet genom att satsa på utbildning. De
ekonomiska drivkrafterna hos jobbskatteavdraget är dessutom sådana att
de försvagar incitamenten till utbildning och kompetensutveckling hos
grupper med låga inkomster och låg utbildning.

Va’? Dels – får man mer pengar över, kan man spara mer. Kan man spara mer, får man en större buffert. Får man en större buffert, kan man ta fler chanser. Kan man tar fler chanser, kanske man börjar utbilda sig. Börjar man utbilda sig, kan man få högre lön. Får man högre lön, får man behålla mer av den löneökningen med jobbskatteavdraget. Eller ser LO en annan logik än vad jag gör?

[Den hälsosamme ekonomisten] [DN] [LO]

Uppdatering:

Även Göteborgs-Postens ledarsida uppmärksammar uttalandet.

Engångsbelopp för sjömän?

Varför folk kommer hit när dom söker på ”engångsbelopp”, ”sjömän” och ”jobbskatteavdraget” vet jag inte, men om du letar efter just den informationen kan den hittas här:

Sjöbefälsförbundet: http://www.sbf.org.se/information/aktsjoinkomst.htm samt http://www.sbf.org.se/information/SBnytt/2008/SBapril2008.pdf

I korthet: Befäl som har uppburit sjöinkomst under 2007 får ett engångsbelopp på 12000 kronor. Detta skall man anmäla till rederiet. Har man jobbat mellan 180 och 365 dagar under 2007 får man ersättning motsvarande den period man har varit anställd. Under 180 dagar utgår ingen ersättning.

SEKO Sjöfolk: http://www.sjomannen.se/content/view/48/10003/

Ett engångsbelopp på 9000 kronor för den som har haft sjölön under 2007. Likande upplägg om man har jobbat mellan 180-365 dagar som ovan.