Det verkar som att människor har vant sig vid att få yttrandefriheten inskränkt i Sverige. Det gapas i högan sky när arbetslösa får 100 kronor mindre i månaden för att inte jobba, men när regeringen föreslår att censurera Internet, är det knappt att får en rubrik på Aftonbladets hemsida. Vad är det som händer egentligen?
Dick Erixon och SvD Ledarreaktion uppmärksammar förslaget som innebär att olagliga spelsidor skall censureras. Varför just bara spelsiter? Varför inte blocket.se (där förekommer det olagligheter), rasistiska sidor (hets mot folkgrupp), Lunarstorm (trakasserier) osv… och genast ser man nu gårzonerna växer och att detta endast kommer att avgöras av godtycke.
Hur vågar vi lägga ett verktyg som detta i händerna på våra folkvalda? Ryser vid tanken, men resten av Sverige verkar bry sig mer om Melodifestivaler och Expedition Robinson.
Om ni tyckte att gnällandet på skräp-TV var något – läs då detta.
En man som har valt att stå utanför den digitala revolutionen som Internet innebär. Och det är väl helt okej:
För egen del baseras mitt avståndstagande bland annat på ointresse, ideologiska skäl samt inget genuint behov. Till det kommer beroendeskapandet och tidsaspekten.
Fint – det är ingen som tvingar någon att ha telefon eller TV heller, ens att skicka brev (som också är en kommunikationskanal) eller läsa tidningen. Så långt allt väl. Problemet är att Sven känner sig diskriminerad:
Allt mer utgår från att du har tillgång till dator och internet. I alla sammanhang förutsätts att du är just dator- och internetanvändare
Och vad tar han upp för exempel? Jo:
Vill du vara med i vår tävling? Gå in på www… Mer info får du på www… Anmälan sker på mejladress … Boka via nätet så får du 100 kronor rabatt…
Sven har alltså valt att inte ha någon dator med internet, men klaga samtidigt på en hundralapp i bokningsavgift samt fåniga tävlingar. Ungefär som att klaga på att man inte får 2 kronors smakrabatt i ICA-affärn’ om man inte läser tidningen och klipper ut kupongerna där. Hur tänker karl’n?
Detta ställningstagande ska inte utestänga, försvåra och komplicera min vardag.
Att internet har inneburit en revolution för många människor i världen har Sven inte mycket för. Det kanske inte märks så mycket i Sverige – även om också vi har våra exempel – men i många delar av världen har internet inneburit att landet öppnas upp mot omvärlden på ett sätt som inte var möjligt innan.
Endast var fjärde användare anser att internet ”gjort världen till en bättre plats att leva på”. Och 62 procent anser att det behövs regler och kontroll.
Allt enligt en undersökning som Sven hänvisar till. Att endast var fjärde användare anser att världen är lite bättre med nätet beror väl på att dom flesta inte använder nätet för att annat än dom gjorde i den ”analoga” världen: kolla på tidningen och betala räkningar på nätet. Beror mer på att folk är trångsynta än något annat.
Varför folk vill ha lagar går egentligen i samma linje som vi har gjort genom hela historien: varit rädda för det som vi inte förstår. När ånglokomotivet kom skulle någon gå framför med en röd flagga för att varna de gående – tur att den regeln togs bort. Homosexualitet har ju också varit förbjuden – tills vi kom på bättre tankar. Internet ses av min generation – och framförallt nästa – som något helt naturligt och en mänsklig rättighet för alla jordens invånare.
Detta tycker dock inte Sven, men det är helt okej med mig. Men – då kan man heller inte klaga så som han gör!