Det finns en lagstadgad rätt i Sverige att ta ut fem veckors semester. Ibland blandar (medvetet?) vissa fackliga förespråkare ihop detta med kollektivavtal, men det är lögn. (Semesterlag 1977:480, 4 §) Bara för att få det sagt…
Småföretagare i Sverige betraktas i mångt och mycket också som ”anställda”. Det skall betalas sociala avgifter på löneutbetalningarna och självklart inkomstskatt på lönen. Men hur är det då med arbete och fritid? Som ledarsidan på SvD visar:
…de flesta av Sveriges småföretagare jobbar mer än veckans 40 arbetstimmar…
Två av tre småföretagare tar ut mindre än 15 dagar semester under sommaren
Fem procent tar inte ut någon semester alls. Mest jobbar enmansföretagarna – som utgör nästan hälften av alla företag i Sverige, närmare 450000 personer – under sommaren: 14 timmar mer per vecka under juli än fast anställda.
När småföretagarna väl tar ut sin semester kopplar de sällan bort jobbet helt ändå; två av tre vd:ar i småföretag förväntas läsa och svara på e-post under semestern, enligt en undersökning från Tele2.
Hade något liknande krävts av en anställd av ett företag – att kolla av sin e-mail under semester – hade det nog betraktats som ”stand-by-läge” med kompensation som följd. Vilket kanske inte är mer än riktigt, men skillnanden mellan att vara anställd och vara egen måste minska. Om nu regeringen har ökat skillnanden mellan att jobba och inte jobba, måste den på detta området gå åt motsatt håll.
Kanske en variant är att kunna välja att stå utanför de sociala trygghetssystemen? Bejakarna av detta kommer väl klaga i högan sky, men varför inte? Jag tror att varje människa är fullt kapabel att ta sina egna beslut och väga för- och nackdelar med val hon gör. Uppenbarligen väljer många detta, men det behövs att fler våga ta steget till att vara egna.
[SvD]