Detta är genialiskt, signerat Andreas Bergh:
Självklart kan en skattenedsättning ses som en subvention. Enklast blir diskussionen dock om även subventioner ses som subventioner, varvid frågan blir endimensionell: Hur mycket subventioneras olika aktiviteter i ekonomin:
Anställning (ej hushållsnära) av höginkomsttagare som betalar värnskatt. Summan av lagstadgade sociala avgifter, värnskatt, vanlig statlig inkomstskatt och kommunalskatt gör att nästan bara storföretag och statliga verk har råd med dylika.
Därefter hittar vi anställning av höginkomsttagare som inte betalar värnskatt. Aningen billigare, men fortfarande inget Svensson kan unna sig.
Anställning av vanlig löntagare är i jämförelse med ovanstående rena kapet: För en totalkostnad på 14000 kan personen få uppemot 8000 i handen. (tidigare bruttokostnad var 16 000 – passa på innan jobbskatteavdraget ryker!)
På ännu högre subventionsgrad hittar vi anställning av unga, gamla och flyktingar, enligt de så kallade nystartsjobben som ger dessa grupper sänkt arbetsgivaravgift. Rabatten gjordes nyligen ännu större som en krisåtgärd.
Prylar är enligt detta synsätt mer subventionerat än att anställa människor. På de flesta grejor utgår bara 25 procents moms.
Livsmedel är ännu mer subventionerat (dock ej levande djur, förutom ostron, som är levande men räknas som livsmedel och därför omfattas av undantaget och endast momsbeläggs med 12 procent. Gäller dock ej om ostron säljs som naturläkemedel).
Ännu högre subventioner får böcker och tidskifter (dock ej e-böcker och e-tidskrifter, eller böcker där mer än hälften av sidorna är avsedda för urklippning), med bara 6 procents moms.
Viss idrotts- och kulturverksamhet är helt momsfri, liksom terapi hos legitimerad psykolog.
Lönebidragsanställning i idéell förening med kommunalt bidrag måste anses synnerligen högt subventionerad.
Bland de allra mest subventionerade hittar vi de 156 personer som åtnjuter Statlig inkomstgaranti för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv.
Touché!