Mona Sahlin kandiderar till posten som Sveriges statsminister. Skulle detta inte gå i lås så berättar hon idag på SvD att hon har en annan karriär i sikte:
Regeringen är okunnig om fordonsbranschens betydelse, säger hon.
Märk väl att hon inte vill spela med sina egna pengar – alltså köpa aktier. Hon vill använda DINA pengar till detta… vad vill man helst ha på statsministerposten – en som är okunnig om bilindustrin eller en som är okunnig om hur vanliga människor har det?
Olle Wästberg skriver idag i sitt nyhetsbrev:
I New York är bara fem procent av kulturen offentligfinansierad. I Sverige är bara en procent inte offentligfinansierad.
Finns det någon som kan hävda att New York är en fattig stad ur kultursynpunkt? Ingen konst att se, inga konserter att gå på, inga teatrar, inga musikaler, inga små, smala teatergrupper och stand-up? Nä, jag tänkte väl det…
Kanske det höga skattetrycket i Sverige ligger bakom det? Att folk i Sverige är så fattiga att man faktiskt inte kan tänka sig att gå på teater eller opera. Vi lämnar ändå gladligen över drygt hälften av våra pengar till staten så att ”kultureliten” kan bestämma vad som är bra och vad som är dålig kultur. Fungerar det bra i Sverige – hand upp?
Det är nog bara i Sverige man kan komma undan med något sånt här:
ABF är partipolitiskt obundet, men våra värderingar sammanfaller med arbetarrörelsens. ABF växte fram som en politisk rörelse. Grundarna är Socialdemokraterna, LO och Konsumentkooperationen. Tanken var att organisationernas medlemmar skulle få verktyg för att kunna påverka sin egen situation, och få en möjlighet att förändra samhället.
Väldigt partipolitiskt obundet du… 🙂 Bör jag tillägga att ABF årligen uppbär 67 miljoner (av totalt de totalt 90 miljoner i total omsättning) för att bedriva (exempel från hemsidan):
Hur någon skulle kunna ”påverka sin situation” eller ”förändra samhället” genom att dreja krukor eller göra bildspel i Powerpoint vet jag inte. Men det är så det är i Sverige, alla skall tydligen vara med och betala andra personers hobbys. Sjukt…
Dessutom skryter med det öppet också: ”De flesta studiecirklar finansieras till största delen med statsbidrag. När du anmäler dig till en studiecirkel får Statistiska Centralbyrån (SCB) och Folkbildningsrådet, i enlighet med personuppgiftslagen, ta del av dina personuppgifter som ett underlag för uppföljning, statsbidragsfördelning och forskning.” Åsiktsregistrering har alltid varit vänsters favoritsysselsättning 😉
[ABF]