Information om sjukskrivningsdebatten

Om man vill ha en liten annan bild av sjukskrivningsdebatten än Aftonbladets krigsrubriker, så kan man ta del av Apelsinelds sammanställning:

Det första: ”Jag såg stupstocken!”, handlar om hur den bortre gränsen i sjukförsäkringen av motståndarna framställts som närmast en avrättning. Du kastas ut i kylan. De onda borgarna bryr sig inte. Medan verkligheten istället handlar om att man överförs till Arbetsförmedlingen och får hjälp att komma tillbaks på banan igen.

Det andra: ”Siffror siffror siffror” handlar om att ohälsotalen minskar, samtidigt som arbetslösheten naturligtvis har ökat i spåren efter en kraftig nedgång i efterfrågan.

Det tredje: ”Fler unga förtidspensionärer” handlar om en grupp som regeringen inte lyckats hjälpa på ett bra sätt: människor under 25 år som hamnar i förtidspension. Att det egentligen är två grupper: dels unga människor som överlevt svåra medfödda skador (människor som förr om åren med sämre utvecklad sjukvård alltså inte ens skulle levat); och dels unga människor som gått från arbetslöshet till långtidssjukskrivning till förtidspension.

Uppdatering: Här passar även detta inlägg, om hur fackföreningarnas krav på att ta bort den bortre gränsen verkligen inte är något som hjälper medlemmarna. (Var inte kombinationen bortre gräns + rehabilitering något som facken brukade vara för?)

Sjukförsäkringarna går åt rätt håll

Sanna Rayman skriver idag om sjukförsäkringarna:

Antalet sjuk- och förtidspensionsdagar per vuxen svensk och år (”ohälsotalet”) har sjunkit från 43 dagar i slutet av 2003 till 35 dagar i slutet av 2008. Under fjolåret sjönk ohälsotalet i alla län och numera ligger Jämtland ensamt högre än den nivå som fem år tidigare var medeltal för hela landet. Hösten 2007 började det totala antalet förtidspensionärer att sjunka.

Reformerna fungerar, det anser även OECD. Men de har också ett bistert besked: Se till att säkra och fortsätta förändringarna! Sjukfrånvaron i Sverige är fortfarande mycket hög, dubbelt så hög som i Finland, och trots att förtidspensioneringarna har minskat rejält ligger vi nästan sämst till i OECD-området.

Jag har alltid varit undrande över detta faktum. Att vi har världens bästa (?) sjukvård, men ändå lyckas vi vara sjuka så mycket. Det MÅSTE ju vara något systemfel. Eller är vi världens mest förkylda folk (sjuka mycket, men inte så att vi behöver gå till läkaren ofta)?

I debatten talades om sjukskrivning som en följd av press och stress i arbetslivet, men verkligheten var mer komplicerad. Ju fler som hade jobb i en region, desto lägre var sjukfrånvaron.

Ett argument mindre alltså… jag säger inte att folk ”fuskar” – långt därifrån, MEN det är attityder – hos patienter, läkare, FK, politiker osv. Detta verkar ju ha börjat att brytas. Till mångas förtret…

Utförsäkringen som skulle ske vid nyåret som oppositionen beklagade sig över blev det inte mycket av 49 stycken blev det. Resten bedömdes fortfarande för sjuka för att arbeta.

Något är på väg att hända i Sverige tror jag. Även om regeringen inte blir återvalda kommer många av ändringarna dom har gjort att behållas för att sedan höja skatterna för alla och ge tillbaks samma pengar genom höjda bidrag. Men den nuvarande regeringen kan i så fall gå stolta ut Rosenbad och veta att dom har gjort Sverige lite bättre.

[Uppbrott från bidragskulturen | Ledarsidan | SvD]

Bra med nya sjukförsäkringsregler

Ekot rapporterar idag om möjligheten att få arbeta lite med att samtidigt behålla sin sjukförsäkring. Åsa Wedin berättar:

Jag får ju prova på och jobba de här 25 extra, och jag behöver inte känna någon press. Klarar jag det inte kan jag ju gå tillbaka till mina 50 igen. Det är ju jättebra förmån och fin. Så jag tycker att det är jättebra, säger Åsa Wedin, som var borta från jobbet i fyra år.

Regeringen visar att arbete lönar sig. Snart lär väl kritiken komma från de röd-gröna att det är orättvist mot dom som faktiskt inte KAN jobba. Kom ihåg vart ni läste det först i så fall.
[Får jobblön och sjukpension samtidigt – sr.se]

Gillar idéen

förutom det att det skall vara obligatorisk. Och när man flyttar ansvar från ett ställe (A-kassa / kommun) så skall självklart skatte HÖJAS, ingen ”skatteväxling” här inte. Stön… ”Men det är ju bara en halv procent” – en halv procent mindre frihet för folket ovanpå de 53% som vi redan har, nä tack.

Att det sedan skall bli obligatoriskt begriper jag inte heller – frihet var det väl. Peter Eriksson ser det självklart som problematiskt att 400 000 har lämnat A-kassan. Har det överhuvudtaget gjorts någon undersökning på VARFÖR dom lämnar A-kassan? Kanske ett helt frivilligt val – jag är av egen fri vilja INTE med i A-kassan. Dyrare har det blivit ja, men om man inte vill betala den avgift som man gör för det som man faktiskt får, ja då behöver man inte vara med. För A-kassan ÄR generös, det kan vi inte säga något annat om.

Att slå samma FK, A-kassa och socialbidrag till en enhet är bara till gagn för medborgarna. Samordnad administration, snabbare (?) beslutsvägar när man ”hoppar” mellan försäkringarna, eftersom ens dossier aldrig behöver byta myndighet och dessutom svårare att prångla ut fler olika typer av bidrag samtidigt.

Ett steg i rätt riktning. Synd bara att (mp) hann först, någon av regeringspartierna borde väl ha kläckt denna idé tidigare!

[DN]