Varför måste löntagarna alltid drabbas? Företagskunskapen hos socialdemokrater är av en sådant djup så att man undrar varför inte fler av dom blir börs-VD:ar. Man beklagar sig nu över att ”löntagarna alltid får ta smällen” när ett företag går dåligt. Min fråga är helt enkelt vad alternativet är?
Det undgick ingen i vinstras och våras hur IF Metall gick ut med att fackförbundet gick med på att sänka lönen tillfälligt för att rädda jobben inom industrisektorn. Det skulle förhandlas fram och det handlade om lönesänkningar ned till 80 procent av ursprungslönen. Löntagare i Sverige fick ta ansvar för att jobben skulle stanna kvar, medan regeringen valde att förbli passiv och inte göra mer, trots att det hade kunnat få Sverige på fötter snabbare. Löntagarna får ta smällen. Varför?
Vi får hoppas att Roger inte driver eget företag, i alla fall inte med anställda. Ett sådant företag hade inte klarat sig lång tid på marknaden. Dock i sin roll som Ystadspolitiker behöver Roger inte bekymra sig för pengar in-pengar ut – man höjer bara skatten om siffrorna blir röda.
Om vi nu har ett företag som visar minus så betyder detta att man producerar för mycket varor/tjänster till fel pris. Antingen för dyrt för att folk skall köpa eller för billigt så att produktionskonstnaden inte kan räknas hem. SAS befinner sig just nu där.
SASs ledning kan också konstatera att deras personal är dyrare än konkurrenternas. Lösningen är då att dels komma med krav på lägre löner (närma sig marknadspriset alltså) i kombination med att minska på folket (för att minska tjänsteproduktionen, folk flyger ju mindre än vad SAS räknar med). Detta torde vara glasklart.
Dock inte för Roger. Han tycker att lönepressen borde minska chefernas löner också. För löntagarna så minskas lönen med hänvisning till marknadsläget – för cheferna höjs den med hänvisning till den samma. Tankevurpa – det finns många fler personer som kan släpa runt på en drinkvagn och fråga ”kaffe eller te” på tre olika språk kontra personer som kan leda ett börsbolag med en omsättning på 50 miljarder och ca 20 000 anställda. Erik Eriksson kommenterar bra på Rogers blogginlägg:
I ditt exempel skulle en svensk VD behöva öka omsättningen med 0,02% för att motivera sin lön jämfört med den indiske VD:n.
Omvänt gäller givetvis att enskild kabinpersonal mycket väl kan göra ett stort arbete med att locka kunder till bolaget, men deras individuella möjlighet att påverka bolagets resultat är mycket, mycket begränsat och det påverkar givetvis deras lön.
Kanske bäst för Sverige om sossarna inte bedrev företag och framförallt inte med våra skattepengar. Investera själva i så fall!