Sveriges Radio rapporterar att kärnkraften i Europa kan vara borta om 20 år. Dels är de flesta aktiva reaktorer idag gamla och dels så byggs det väldigt få nya – endast 14 stycken. Att jämföra med de 180 som är igång – varav 150 kan försvinna om 20 år.

Sveriges reaktorer är näst äldst i hela Europa så vi har definitivt en stor utmaning för att säkra vår i stort sätt fossilfria elproduktion. Ja, jag skrev fossilfri efter som vi med vatten- och kärnkraft täcker 90% av vår energiproduktion. (siffror från 2004, Wikipedia).

I Sverige har kärnkraften varit hackekyckling sedan 1970-talet med en kulminering vid folkomröstningen 1980. Vi hade tom en lag, den sk. ”Tankeförbudet” där det fastslogs att man inte ens fick räkna, konstruera eller förbereda ett nytt kärnkraftverk i Sverige. Detta har gjort att mycket pengar nu går åt till att reparera, underhålla och uppgradera de gamla kärnkraftverk som vi nu har.

Regeringen tog dock beslut i 2010 att det FICK byggas nya kärnkraftverk, men då bara för att ersätta befintliga. En rimlig kompromiss enligt mig, men antagligen kom detta beslut 10 år för sent.

Ju längre anti-kärnkraftrörelsen fördröjer byggandet av nya kärnkraftverk, ju mer osannolikt blir det att det kommer att byggas något nytt kärnkraftverk. Tyvärr tänks det inte längre än näsan räcker – vind-, sol- och vågkraft kommer aldrig att kunna ersätta ett kärnkraftverk, dessutom behöver vi kraftkällor som vi kan ”sätta på” när vi vill. När det är kallt i detta land är det inte sällan att det inte blåser…

Då blir det till att köpa ”fulel” från Tyskland och östländerna och vi – och miljön – har förlorat på hela ”abrovinschen”. Detta till stor kostnad för skattebetalarna. Lika mycket pengar som det kostade att lägga ner Barsebäck har man lagt på att uppgradera de övriga kärnkraftverken för att täcka den minskande kapaciteten. Hål i huvuet? Nej, politik kallas det…