Statistik är inte det samma som verkligheten

Polisen skall nu lägga energi på att stoppa ”fartsyndare” i intervallet 6-9 km/h över hastighetsgränsen. Argumentet för detta är inte någon som helst förklaring rent trafiksäkerhetsmässigt, utan man argumenterar med statistiska argument.

Kan vi få ner hela den här stora massan som kör sex, sju, åtta, nio kilometer för fort, så sänker vi medelhastigheten. Sänker vi medelhastigheten så sjunker antalet dödade och svårt skadade

Först och främst: hastighetsmätaren på en bil är knappast något precisionsinstrument. Både när det gäller att faktiskt visa rätt hastighet men också själva avläsningen för föraren (dessutom: bättre att hålla ögonen på vägen och anpassa sig efter omkringvarande trafik än att glo slaviskt på hastighetsmätaren).

Ärligt talat: när man är ute på vägarna och kör, vilket hastighet håller folk egentligen? Jag kör rätt och slätt 10 km/h över hastighetsgränsen – men självklart beroende på trafik runtomkring och hur området som jag kör i faktiskt ser ut. Men aldrig över 10 km/h mer – dumt att bli av med körkortet.

Men att tro att genom att sänka ett teoretiskt värde på medelhastighet genom att ”ta fast” oss som inte kör mer ”för fort” än 6-7 km/h är skrattretande. Många kör mer än 6km/h för fort och skall polisen kunna få något slags förtroende för detta får man trafikstockning vid kontrollstationerna. Många kommer att åka fast. Alternativet är att man tar någon då-och-då – vilket inte är lyckat ur ren rättsäkerhetssynpunkt: åker man ”lika mycket” för fort på samma vägsträcka när polisen står där, skall alla eller ingen åka fast.

Ser man hur verkligheten ser ut kommer inte 4 km/h sänkt medelhastighet att hjälpa något. Folk kommer fortfarande hålla dåliga avstånd (säkert sämre eftersom det går långsammare), inte använda blinkers, inte se sig och och planera sin körning och byta radiostation osv, osv, osv.

Vill man sänka medelhastigheten så får man sänka hastighetsgränsen – inte sätta dit folk för 6km/h över hastighetsgränsen. Förutom utanför skolor – då får man banneme hålla hastigheten.

Låt folk leva och polisen göra sitt jobb

Det har väckts röster från polisen i Göteborg om att begränsa krogarnas öppettider. Idag är det tillåtet för ett antal krogar att ha öppet ända till klockan fem, istället som klockan tre som är brukligt. Anledningen? Polisen kan inte göra sitt jobb… Anledningarna är många, bland annat att svarttaxiverksamheten ”blomstrar” efter klockan tre och att polisen har svårt med bemanning – inga argument som går hem hos mig. Bättre att lösa de två problemen istället för att kasta ur barnet med badvattnet.

Flest våldsbrott anmäls mellan ett och tre på natten. Det visar statistik från polisen. Sedan avtar anmälningarna.

– Jag kan inte säga att det finns någon koppling mellan anmälda våldsbrott och femtiderna. Men ju större möjlighet folk har att konsumera alkohol desto större risk för brott. Varje misshandel är ett bekymmer, säger Lars Klevensparr.

Lars Klevensparr på Polisen kan alltså själv inte föra i bevis att fem-öppettiderna ökar våldsbrotten – men han försöker bygga en indiciekedja. Det känns som att faktiskt inte har något att komma med – bara en egen ”känsla”.

Att vuxna människor är ute för att roa sig bör inte politiker sätta sig i vägen för. Vill vi vara ute till fem så borde vi få detta… vi tar ju till oss mer och mer kontinentala vanor och går ut allt senare och då borde öppettiderna följa efter. Att polisen har problem med bemanningen är inte krogarnas problem, likaså svarttaxiverksamheten.

Det gäller att prioritera brott mot staten

Motpol rapporterar att den svenska ordningsmakten återigen har gjort en makalös prioritering:

Ordningsmässigt brukar den vara okej. Man slåss inte mycket. Men som sagt, det är en hel del narkotika.

Problemet är inte att folk slåss eller bär sig åt, bara det att någon har bestämt att vissa droger skall vara olagliga. Vi begår alltså inget brott mot våra medmänniskor, utan mot staten. Och det satsar vi resurser på. Samtidigt som villainbrott, bilstölder och misshandel går outrätt förbi.

Ännu en sak till på listan

I Sverige satsar vi på ett par typer av brottslighet som tydligen måste vara de stora hoten mot vår nation och dess medborgare. Dessa är:

  • Narkotikabruk – märk här att jag inte skriver ”missbruk”, utan ”bruk”
  • Narkotikasmuggling – höga straff här ska jag säga
  • Fortkörning – t.o.m. automatiserad idag. Kameror överallt och polisen står gärna på motorvägar för att fylla kvoten. Ingen kör ju liksom för fort utanför skolor
  • Skattebrott – även här, låååånga fängelsestraff. Man skall faneme inte sno från staten

Till denna herdersamma lista kan vi nu lägga – tattaaa! – fildelning. Inte nog med att film-/skivindustrin fick en egen lag (IPRED) utan nu har dom också en ”Special Task Force Unit” som skall jaga fildelare. Fildelarna själva håller dock på att gå under jorden, så den STFU lär nog utökas, eller ha jävligt långtråkigt på jobbet.

Jag vill dock pusha för lite andra brott som istället borde få lite mer uppmärksamhet:

  • Rattfylla
  • Misshandel
  • Stöld
  • Dråp/mord
  • Skadegörelse

Märker ni den pricipiella skillanden mellan det samhället och min lista? Samhället jagar det som är brott mot staten, jag vill att vi skall jaga brott mot personer. Nation mot individ alltså. Om någon röker lite gräs eller kokain på någon krog – är det inte bättre att lägga resurserna på att sätta dit de personer utanför krogen som misshandlar? Om dom sedan är fulla, höga eller bara dumma gör väl ingen skillnad. Slåss man på allmän plats skall man få ett straff. I vad ligger det svåra?

Är vänstern rädda för djur?

Ursäkta, detta är faktiskt inte alls menat att göra någon poäng av. Det är ett rätt löjligt inlägg, men ändå.

Bloggen ”Svensson – varmt och rättframt från vänster” har i ett inlägg angående polisens ordbok (vilka enheter som heter vad osv) och där skriver han:

Att man inte ska använda hästar och hundar i samband med vänsterdemonstrationer och i SPT är också tydligt och flera anledningar till detta kunde ses i Malmö igår. Folkmassorna, skränandet och upphetsningen får hundarna att hetsa upp sig så de skäller mer och uppför sig på ett sätt som många människor uppfattar som aggressivt. Hundarna triggar då rädsla och försvarsreaktioner hos människor.

”…i samband med vänsterdemonstrationer…” Vad menar karln med det? Är just vänstern rädd för hästar eller vad? Det är helt okej att använda detta under en högerdemonstration eftersom högern inte är rädd för djur. Ledsen, men jag får inte ihop det. Roligt skrivit dock!

[Svensson]

Men ta tag i det då !

Välkommen till Sverige. Där polisen resurser läggs på narkotika, droger, sexhandel och skattemål. Brott som begås mot vanligt folk gör man ingenting åt. När man väl lyckas blir det bara en klapp på huvudet när samhället säger ”aja-baja” till personerna som döms.

Här är en som har tröttnat efter år av trakasserier.

Pälshandlaren Göran Larsson lovade sig själv att inte ge vika för djurrättsaktivisternas trakasserier. Men när hans tre döttrar hotades fick han nog – nu slår han igen butiken.

– Jag vågar inte riskera att något händer dem, säger han.

Två har dömts i domstol, men bara till böter. Nu har dock Göran tröttnat och med all rätt.

Varför nu ingen verkar vilja ta tag i rättsrötan i Sverige är svårt att säga. Det kan bli så att just polis och rättsväsende blir en av de stora valfrågorna i 2010 års val, men då måste ju någon börja prata om det. Just nu är det ingen som gör det.

Jag lider stort med Göran idag.

[Aftonbladet]

Brottsoffer, men bara kvinnor och barn

Beatrice Asp (m) skriver idag på Aftonbladet att samhället skall stötta brottsoffren mer än vad som idag görs. Anledningen till artikeln var för att det igår var ”Internationella brottsofferdagen” (har ni hört nått så fånigt). Nåja, nu ska vi inte raljera över dagar hit och dit.

Artikeln börjar bra – även om det är på politiker-mumbo-jumbo – att brottsoffrens ställning skall stärkas och att myndigheter skall tänka ur ett brottsofferperspektiv. Fint så, dock tror jag att det idag är viktigare att brottslingarna åker fast och döms – och hålls inlåsta – än att pyssla ännu mera med offren.

Det som dock blir lusigt är andra halvan av artikeln, det pratas nämligen om två saker: mäns våld mot kvinnor samt våld mot barn. Resten är tydligen inte brottsoffer enligt vår justitieminister. Jag stör mig inte på att kvinnojourer får 800 miljoner varje år för att göra jobbet som polisen egentligen skulle ordna, men att börja ur ett brottsofferperspektiv och sedan prata om kvinnor och barn visar ju på vad som är viktigt i Sverige. Allmänna våldsbrott (som främst drabbar män) verkar ju polisen (och nu Beatrice) inte bry sig så mycket om. Nä, fildelare, män som slår kvinnor samt dom som slår barn är det vi ska satsa på i Sverige.

Men för att knyta an till det jag skrev i början – ett brottsofferperspektiv handlar självklart om hur myndigheter behandlar offren (omhändertagande, vid rättegångar m.m) men också hur brottslingarna behandlas. Dels så klarar inte polisen av vardagsbrott i stor utsträckning (=brottslingarna åker inte fast), del så när dom väl åker dit blir det en klapp på huvudet och ”aja-baja”, framförallt när det är unga brottslingar. Förtroendet för rättsstaten urholkas och då hjälper det inte hur mycket vi än pysslar om offren.

[Aftonbladet]