Enligt SVDs ledarblogg så har Ung vänsters ordförande möjligtvis pratat bredvid mun att de röd-gröna skall riva upp pensionssystemet. När det nu finns ett pensionssystem på plats som är ekonomiskt hållbart, fast inte ”poppis” så är det kanske en valvinnare. Frågan är dock hur bra det är i det långa loppet… men makten framför allt?
PJ Linder på SvD skriver – något utförligare och mer begripligt än mig förstås – om att ingen verkligen har ställt sig frågan: Varför tillåter vi facken och arbetsgivarna att hantera våra pensioner?
Varför ska organisationer sitta på en påse med 650 miljarder kronor, som investeras i räntebärande papper och aktier? Varför ska LO, TCO/Sacoförbund och Svenskt Näringsliv styra bolag som är storägare i det svenska näringslivet?
[SvD] [Gryningsräd]
Alla pratar nu och Wanjas problem. Och LOs problem. Och bonussystemens problem. Och ”de höga direktörernas” problem. Till med undersköterskor skriver om det. Men ingen berör riktigt, riktigt grundproblemet:
Vi har ingen som helst konsumentmakt!
Vad jag känner just nu är att kräva att de drygt 10 % av den arbetsgivaravgift som dras från min lönekonstad går direkt till mig själv och INTE går omvägen via skatteverket, politiker och pensionsbolag. Jag vill sköta mitt pensionssparande HELT själv. Inte bara de ynka 2,5% i PPM (där man ändå bara får välja fonder iaf) eller i andra sk. ”pensionsval”. För det ÄR inte val.
Om ca 40 år när jag skall gå i pension (jag är 28 nu) så har pensionssystemet ändrats 3 gånger och pensionkapitalet har ”förvärvats” av staten för att betala av något jäkla underskott á la 90-talet. Jag litar inte ett dugg på politiker – så varför skall dom ta hand om mina pengar?
Hade jag kunnat hade jag med gläjde avsagt mig rätten att kräva ut pension från staten, förutsatt att de pengar som går dit går direkt till mig istället. DET hade varit en liberal reform om något…
Parentes: Det är dessutom direkt pinsamt att en styrelse för ett pensionsbolag inte kan läsa avtal som handlar just om – ja – pensioner.
Jag har alltid tyckt att det här med pensionen är ett tvångssparande vilket vi inte har någon kontroll på. ”Ministry of Truth” sätter orden i helt rätt ordning:
Jag har länge varit av åsikten att pensionssystem och pensionssparande i regelrätta pensionssystem är för idioter: du lägger undan pengarna i 30-40 år utan att kunna komma åt dem, du ger ofta upp kontroll över deras placering till andra som får provision på att flytta runt pengarna, oavsett vilka resultat det ger dig, och politikerna kan rätt vad det är ändra reglerna under dig utan att du har minsta chans att komma åt pengarna. Är det så främmande att tro att en framtida vänsterregering inte skulle tycka att “höginkomsttagare” har oförtjänt höga pensioner och därmed helt enkelt konfiskerar alla privata pensionsbesparingar utöver en viss summa?
Vad är din syn på saken? Hade du hellre velat ha alla pengar som du betalar in i pension för dig själv? Jag hade helt klart velat ha det.
[Hur pensionsystem alltid kommer att r**kn***a dig hårt « Ministry of Truth]
Visst är det trist med pension – eller är det? Idag läste jag årsbeskedet för mitt privata pensionssparande. 3300 har jag sparat under året. Kasst va’? Man borde ju iaf ha skrapat ihop 6-7000:- men man får väl helt enkelt spara mer i år. 500 spänn i månaden sparar jag nu.
Trist bara att man inte kan röra pengarna förrän 2036 🙂