Jag gillar att jobba. Det ger mig stor tillfredsställelse att ha något att göra, få min lön, lösa problem och få mitt företag att på något sätt gå framåt. Mitt jobb påverkar också andra genom att dom kan lösa sina arbetsuppgifter bättre. Dessutom bidrar till mina skattepengar till en del nyttigheter (men också en massa trams, men det tar vi nån annan gång).

I Sverige gäller dock generellt att man inte skall gilla sitt jobb. Man skall värna om sin tid med familj, barn, semester osv, osv, osv… det är ju en fin tanke, men det är inte ofta som arbete nämns som något positivt. Artiklar som den i DN hjälper ju heller inte till.

De stackars röda dagar vi fick den här jul- och nyårshelgen gick snabbt åt. Och inga klämdagar blev det heller. Lite tröst ger några dagar under trettonhelgen.

Arbetsgivarna jublar och ekonomer konstaterar att en jul- och nyårshelg som den här är lysande för Sveriges ekonomi.

För varje röd dag försvinner ett värde på mellan fem och tio miljarder i varor och tjänster som inte produceras.

I år, 2011, ser det lika bra ut – eller dystert beroende på från vilket håll man ser det. Då infaller julafton på en lördag, liksom nyårsafton. Inga klämdagar alls.

Förstår inte problemet med de 5 dagar som ett normalt arbetsår pendlar emellan. Mellan 224 och 229 dagar är vardagar, beroende lite på hur helgerna ligger. Diffar alltså på ca 2,2%

Behöver det vara så mycket väsen för nån dag när man skall gå till jobbet extra? Arbetslinjen behövs nog verkligen i Sverige…