”Totto” plockar inga poäng

Politikerförrakt späds på när uttalanden som detta dyker upp:

Det är bara i lobbyorganisationernas kafferum som man pratar turordningsregler. Vanligt folk bryr sig inte och ute på företagen kommer man överens med fackföreningarna.

Sven-Otto – du kanske kan ta ett besök ute i verkligheten, exempelvis Johan Hedins företag? Att totalt släta över en fråga på detta sätt borde vara förbjudet för ett statsråd. Står man för något bör man ha lite mer på fötterna än så.

Dock beror nog Expressens artikeln sanningen lite bättre: troligtvis kan det vara så att M och C har gjort upp och låtit M ta över ”sosse-rollen” för att säkra röster på det hållet och låta C driva på åt andra hållet. Efter en valseger så kanske reglerna lättas. Dock kommer M få ett stort problem med svekdebatten…

LAS, LAS, LAS

LAS (Lagen om AnställningsSkydd) har diskuterats flitigt på sistonde. Det börjar helt enkelt röra på sig och det är inte en sekund för sent. PJ Linder påminner idag om en artikel av Svante Nykander:

Las var en förgiftad gåva till löntagarna” lyder rubriken på Nycanders artikel.

Under den svenska modellens glansperiod fanns ingen lag. Regelverket kring uppsägningar reglerades i huvudavtalet (som slöts i Saltsjöbaden), och frånvaron av lag resulterade inte i kaos och stridigheter.

Precis så. Den sk. ”svenska modellen” förutsätter att politiker INTE lägger sig i arbetsmarknadens förehavanden. Dock tillkom LAS under Sveriges mörkrödaste tider och är kort och gott ett statligt ingrepp i arbetsmarknaden. Dags att återuppliva den svenska modellen?

Var så god – här är er sk. ”trygghet”

På SvDs Brännpunkt skriver idag Björn Lindgren från Svenskt Näringsliv om företagens problem med medarbetare som inte klarar av arbetsuppgifterna. 6 av 10 företag säger sig ha detta problem. Trots kompetensutveckling, samtal och allahanda försök från företagets sida så är vissa medarbetare inte intresserade av att utveckla sig och dom kan heller inte tänka sig att lämna sina jobb:

Vad är det då som gör att personer som inte trivs med sitt jobb ändå stannar kvar? TCO frågade härom året personer som velat byta jobb, men inte gjort det, om vad som var det främsta skälet till detta. Det vanligaste svaret var att de är rädda för att hamna sist på turordningslistan på det nya jobbet.

Var så god Vänstern – här har ni er ”sk” trygghet. LAS låser fast människor i jobb som dom inte tycker är roliga. Tråkiga jobb leder inte sällan till sjukskrivningar och stora kostnader för företagen, vilket gör att produkten blir dyrare mot slutkund och i slutändan alltid konsumenterna. Men framförallt blir hela samhället lidande när man har människor vars kompetens utnyttjas på något sätt. Vi har inte råd att ha det på detta sätt… sätt igång nu – skrota LAS!

LAS – det mullrar

Nu borde det väl ändå vara dags att komma upp ur skyttegravarna och våga säga som det är – Sverige har en stel arbetsmarknad som stänger ute de personer som står utanför arbetsmarknaden. Det borde står klart, men tidigare har man inte vilja röra i LAS-frågan med tång. Lösningen har varit mer bidrag, riktade utbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Knappast riktiga jobb… Men opinionskriget har dock börjat enligt Cecilia Axelsson:

Det betyder att opinionskriget bara har börjat. Och det blir allt knepigare att ta ställning till floden av rapporter och tvärsäkra men motstridiga påståenden.

Olika forskningsresultat är vanliga slagträn i debatten, men det är inte så enkelt att forskningen ger säkra svar. Mycket handlar i slutänden ändå om värderingar.

Och vilka värderingar har vi då? Jag tycker att staten skall tillåta samhället så mycket ”slack lina” så att jobb skapas och lita på människors förmåga att träffa frivilliga avtal. Idag är detta dock svårt pga fack, LAS och politiker som vägrar prata LAS.

Det svenska anställningsskyddet tillhör inte extremerna. Sverige ligger på 21:a plats bland 30 länder i OECD:s senaste index (som gäller 2008). På ungefär samma nivå som Danmark, påpekade finansminister Anders Borg nyligen när han läxade upp Svenskt Näringsliv.

Han får svar på tal av chefsekonom Stefan Fölster, som påpekar att indexet består av olika delar. Reglerna för fast anställda i Sverige är bland de hårdaste i OECD (plats 6 av 30). Det som drar upp värdet på flexibiliteten är att det är lätt att anställa och avskeda visstidsanställda.

Som sagt – det är svårt att i debatter lita på statistik. Men det beror ju på vad man vill få fram. Dock trode det stå klart att kritiken mot LAS är berättigad.

Det har börjat röra på sig med LAS:en

Det börjar röra sig i LAS-frågan. Centerpartiet har bestämt sig att skiten skall bort, eller i vart fall reformeras så att de värsta bieffekterna av lagen försvinner. Detta tas dock inte väl emot i alla läger – faktiskt, inte i något annat läger (nästan och nästan). Det är bara Centern som driver frågan. Heder åt detta!

Ja, men hur ligger det till då? Som vanligt verkar ju de bägge sidor ha rätt – fastän dom håller på två diametralt motsatta åsikter. Man kan ju faktiskt bli ledsen för värre och lär knappast påverka politiker förtroendet och intresset för politik i rätt riktning.

Se upp för de svarta korparna som skyller allt på LAS, de har ett syfte. Vi bör istället ge LAS en återställare så att lagen förstärks. Det ger trygghet och omställningsmöjligheter på arbetsmarknaden. LAS låser inte ungdomar ute från arbetsmarknaden, oseriösa arbetsgivare gör det.

Den som skriver detta är naturligtvis sosse och tycker att LAS är jättebra. Självklart duckar man för vetenskapen som säger att just LAS innebär att icke etablerade personer har svårt att få tillträde på arbetsmarknaden. Dick Erixon har varit på seminarium:

Han [docent Per Skedinger vid Institutet för Näringslivsforskning] har gått igenom 85 empiriska studier varav mer än hälften publicerats de senaste tre åren.

[…]

Forskningsrapporterna kommer delvis till motstridiga slutsatser på vissa områden, men Per Skedinger lyfter fram resultat där forskningen pekar i samma riktning.

[…]

Antställningsskydd ger minskad dynamik och långsammare strukturomvandling. Det blir färre nya jobb och färre nya företag. ”Anställningsskyddet har ett visst pris”, medgav Österberg men menade att det är något som samhället är berett att betala.

[…]

Mest intressant tycker jag dock studierna är som tar upp “upplevd trygghet på arbetsmarknaden“. Det är studier som fokuserat på hur nöjda individer i olika system är med sin trygghet. Det är naturligtvis helt subjektiva upplevelser, men slutsatsen lyder: “Anställda i länder med starkt anställningsskydd känner sig inte tryggare, snarare tvärtom.”

Förklaringen är att i de länder som har lägre anställningsskydd är det samtidigt lättare att få nytt jobb. Det gör att de som är missnöjda med sitt jobb av någon anledning enklare kan byta till annat jobb om anställningsskyddet är svagare. Man förlorar ingen turordning eller annan förmån på att byta till ett jobb man trivs med.

Vi har i Sverige Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Varför då? För att vi inte satsar tillräckligt med pengar på fräcka arbetsmarknadsåtgärder? Eller kan det bero liiiite på en stel arbetsmarknad och hög kostnad för anställning? Fundera på det lite självt – om du själv hade varit företagare. Att någon annan bestämmer vem du skall säga upp när du väl måste dra ner – kanske en ung, begåvad människa som tagit fram din nya produkt, men börjat ”sist” måste lämna för att någon annan säger så? LAGEN säger så…

Globaliseringsrådet har också nämt LAS som en fråga som Sverige måste ta tag i för att möta den nya världen. Dags att sätta igång då regeringen. Antar dock att dom inte vågar ta i denna fråga så nära valet. Blir det dock en valseger 2010 för den borgerliga regeringen så kommer nog det öppnas dörrar – var så säkra. Sverige håller kanske på att av-sossifieras?

Ja – väck med LAS

Centern fortsätter storartat… nu vill man ersätta LAS med en ”mini-LAS” där man i första steget tar bort turordningsreglerna för företag under 50 personer skall kunna få undantag och företag med mindre än 10 anställda skippas turordningsreglerna helt och hållet.

Att sedan Aftonbladet(S) ledare kallar Centern för löntagarfientligt tycker jag är en rätt bra beskrivning. Centern är inte emot löntagare, men har ställt sig på de personer som INTE är löntagare. Unga, invandrare, lågutbildade osv som nu står utanför arbetsmarknaden därför att betonghäckarna som redan är INNE på marknaden sitter där dom sitter. ”Centern ökar maktlösheten” – ja, fackets makt helt enkelt. Att facket skall vara med och bestämma vem som företaget skall behålla är absurt och leder till godtycke – inte från företagets håll, utan från fackets. Tydligen mycket bättre så…

Just nu upplever tusentals svenskar hur deras chef och någon facklig ombudsman gjort upp om just deras jobb, över deras huvuden. Argumenten kan vara anständiga, som hänsyn till företagets framtid, eller småaktiga, som illa dold maktfullkomlighet. Men för individen innebär situationen lika fullt en nästan fullständig maktlöshet.

Exakt… en person som sitter på unika egenskaper och jobbar flitigt är idag – eftersom han/hon är ”först in” – svagare än någon som går i samma hjulspår år ut och år in. Gissa vem som får stanna? Hjulspåret har betalat fackavgift i 30 år, så han/hon får alla gånger stanna.

Ja – tänk om chefen får bestämma

Att Aftonbladet var sossar visste vi ju (ägs ju av LO, vilket är samma sak). Men att dom var dumma visste jag inte… Nu skall chefen tydligen inte få bestämma vem som skall få sparken.

Svenskt Näringsliv tänker sig att facket i praktiken ska gå med på att avskaffa anställningsskyddet. Principen ”först in, sist ut” – grunden i Lagen om anställningsskydd – underkänner arbetsgivarna helt. I stället tänker de sig att de ”skickligaste” ska få behålla jobbet.

Anställningsskyddet är väl knappast helt ”avskaffat” för att man låter de flitigast och mest lämpade stanna. Varför envisas vänstern med att skydda personer som är arbetsskygga? Vet många som har slappnat av för att ”man har varit här så länge” – människor är grunden lata.

Löntagarens rättigheter ligger just i turordningen. Att det inte är chefen som efter eget huvud bestämmer vem som ska få gå, eller hur som helst kan fatta beslut om vem som ska få tillbaka jobbet.

Löntagaren ”rättighet”. Jag behöver tusan me’ inga rättigheter som i slutändan drabbar mig själv. Det blir en stel arbetsmarknad vilket gör det svårt att hitta nya jobb – folk är ju livrädda för att ge ”sin plats”. Dessutom har arbetsgivaren svårt eftersom han/hon själv inte får bestämma vilka han/hon får sparka. Facket måste ju säga sitt – och då gäller det banneme’ att vara med – annars åker man ut illa kvickt.

Detta är bara ett sätt för facket att behålla makter – vilket leder till en stel arbetsmarknad för alla.

[Aftonbladet]