Munkavel på konsten

SvD rapporterar att Konstfackeleven som tyckte att spraya ner en tunnelbanevagn är någon form av ”konst” kan nu kanske bli ställd inför rätta i alla fall.

I våras lade polisen i brist på bevis ned utredningen mot den 35-årige studenten som misstänks ha sprayat ner en tunnelbanevagn. Saken uppmärksammades först när en film med skadegörelsen visades på en konstmässa. Filmen var mannens godkända examensarbete på Konstfack. Vandaliseringen har kostat SL 100 000 kronor.

Nu väntar vi bara på den första kulturpersonlighet som ställer sig upp och protesterar mot detta eftersom ”samhället inte skall censurera konst” eller att ”debatten blir tystare”. Kom ihåg vart ni läste det först.

Det borde inte vara en nyhet

Spelar man allan och tar samhällets tjänster i anspråk bara för att ” visa en poäng” skall man bli bestraffad. Resurser bör gå till dom som behöver, missbruk skall bestraffas. Så enklet är det. Anna Odell verkar dock stå över det eftersom det blir RUBRIKER bara hon åtalas. Varför skulle hon inte det?

Självklart tycker ju Anna att hon har en poäng:

Den slutna psykvården är den mest maktfullkomliga del i samhället vi har, som patient kan man bli fråntagen alla sina rättigheter. Så behöver det säkert vara, jag har själv blivit hjälpt av det också. Men det måste också finnas insyn, patienterna blir ibland inte trodda

Hur fan vill hon att det skall fungera på akutpsyket? Har man en människa som skall hoppa från en bro, så är det väl klart som fan att personen i fråga inte skall få blyertspennor, bestick eller något annat. Att en blivande konstnär (för examensarbetet är väl inte godkänt ännu?) tror sig veta bättre om psykvård än läkare och psykiatriker själva är inte så lite kaxigt.

Varför skall konsten undantas

Man förstår varför ”konst” är inledningen på ”konstig”. Ibland undrar man ju nämligen hur det står till i skallen på konstinbitna. Konstproffessor Gertrud Sanwvist närmare bestämt.

Vi tycker att konst är en oumbärlig del av samhället och en omistlig del av yttrandefriheten. Jag tror att många människor håller med oss.

Visst, det får jag ju hålla med om. Om man skall få säga vad man vill (bara man inte kränker HBT-personer, kvinnor, barn, invandrare och diverse andra grupper) så får man självklart måla, skulptera och skapa konst hur man vill.

Ska ett sådant eventuellt olagligt eller etiskt problematiskt verk godkännas som examensarbete? Här spelar svåra avvägningar in. Traditionellt examinerar konsthögskolor ett konstverk i förhållande till dess konstnärliga relevans. Jag menar att detta är en viktig och nödvändig hållning.  Annars riskerar skolorna själva att urholka  yttrandefriheten. Vår uppgift är inte polisiär.

Gertrud – jag menar att detta är helt uppåt väggarna. Vilka svåra avvägningar? Den avvägningen har redan gjorts eftersom vi har stiftat lagar om det och om det eventuellt uppstår några tvivel så har vi domstolar som skall lösa de problemen åt oss.

Jämför en läkarstuderande som mördar människor för att bedriva någon teori om – säg – kroppens reaktion nära dödsögonblicket. Hade ett sådant arbete godkänts? För att vara diplomatiskt – inte en chans i helvete. Att konsten självskivet sätter sig över lagen på detta sätt är absurt.

Skattebetalarna får dessutom bära den dubbla bördan. Inte nog med att vi får betala pengar till Konstfack, nej, vi skall också betala reparationen av skadegörelsen som uppkommer vid dessa fantastiska installationer. Skäms ta mig fan!

Dick Erixon tar resonemanget lite längre:

Eller så här: eftersom konst ska vara fri enligt konsthögskolorna, är inte det som ”produceras” på skattefinansierade konstskolor att betrakta som konst. Det är beställningsverk av staten. För att elevernas arbete ska vara konst, måste de skapas utan statliga mutor.

Alltså: befria konsten — dra in alla statsmedel till konsthögkolorna!

Agree!