I Hudriksvall så får restaurangen i Folkets Hus 4 miljoner årligen i bidrag samt konkursskydd från kommunen. Resturang Statt på andra sidan gatan får inte ett rött öre i bidrag – ändå tävlar dom på samma marknad. Att detta är tillåtet i Sverige är skamligt och det borde vara brottsligt för en kommun att erbjuda sådana här villkor. Via HaX.
Förresten – behöver man nämna att kommunen är S-ledd?
Timbro har nu tittat lite närmare på kommunerna och sammanfattar läget i en rapport som stundtals är rent skrämmande läsning:
Vår analys visar att de kommuner som låtit utgifterna skena iväg under de senaste tio åren samtidigt tvingats hålla igen just på välfärdens kärnområden.
De mest slösaktiga kommunerna lät sina sammanlagda utgifter öka med mer än 50 procent under åren 1998–2008. De mest sparsamma däremot nöjde sig med mindre än 20 procents ökning. Ändå ökade de spar- samma kommuner resurserna till skolan betydligt mer än de slösaktiga.
Efter denna läsning borde debatten som Tomas Idegaard startade för någon vecka sedan vara avslutad. Kent Persson visar också på hur otroligt lite ansvar kommunen faktiskt tar – Örebros landsting har 6397 miljoner i pensionsskuld, men även då drar (S) ned på inbetalningarna till den samma. Skjuter problemen på framtiden och skyller på staten när ekonomin inte går ihop.
Att kommuner/landsting säger en sak och gör en annan må väl vara hänt, men att helt bekymmerslöst låta kostnaderna skena iväg på detta sätt är helt obegripligt. Jag antar att deras ekonomi granskas av revisorer årligen och att inte en varningsklocka kommer därifrån? Det kanske är dags att göra avkall på kommunernas självstyre eftersom dom uppenbarligen inte klara av det.
Dick Erixon har tröttnat rejält på komundisskusionen och framförallt GP och Sydsvenskan som nu faktiskt tar kommunernas sida i frågan:
Därför är det ynkligt att läsa så kallat liberala tidningar som Göteborgs-Posten och Sydsvenskan försvarar en fortsatt socialistisk princip för hur dessa verksamheter ska utövas. Det är närmast stalinistisk indoktrinering när dessa ledarredaktioner utgår ifrån att bara stat och kommun med tvång kan organisera kultur och fritid.
GP skiver:
Dock handlar det sällan om ishallar och äventyrsbad när kommuner skär i anslagen till kultur och fritid. Det brukar vara några fritidsgårdar som stängs – gärna i socialt utsatta förorter. Säkert som amen i kyrkan ifrågasätts också behovet av den kommunala musikskolan. De som tycker att ungarna skall gnida fiol föreslås betala själva. Och att låna böcker på biblioteket – varför skall det vara gratis?
Här verkar det inte som dom riktigt har läst Thomas artikel. Det handlar inte om att sätta kulturbudgeten till 0 kronor och lägga ner kultur- och fritidsnämden. Lägger politikerna ner fritidsgården istället, ja då är det felprioriterat ÄNDÅ. Rösta bort politikerna då!
Läs även: SvD
Man behöver inget äventyrsbad för att lära sig att simma eller att lära sig att åka skidor kan väl knappast vara någon nödvändighet för medborgarna (tänker på skidtunneln i Botkyrka). 80 miljoner till ABF i Eskilstuna – man kanske skall ställa hemtjänst för 80 vårdnadstagare mot lite lerdrejar-kurser i ”arbetarrörelses anda”.
Nu i lågkonjunkturens högtid gapas det från alla håll för mer pengar, mest i skriket nu är kommunerna. Dock kanske man skall tänka efter lite innan man stämmer in i klagosången. Timbro har gjort detta.
Sandvikens kommun har tagit över en arena som har tre gånger så stor isyta som Globen i Stockholm och rymmer 10.000 åskådare, nästan en tredjedel av kommunen invånartal. I Sandviken har 150 anställda varslats inom skola och omsorg.
Hade dessa kommunpolitiker varit ansvariga för ett börsnoterat bolag hade dom åkt ut med öronen före. Nu höjer dom bara skatter, klagar på regeringen och blir omvalda för ytterligare en mandatperiod. När skall denna trend vändas? Läs även Johan Ingerö, Johan Hedin eller Motpol
Sveriges kommuner får nu ett tillskott på ca 2,3 miljoner eftersom försäkringspremierna sänks på grund av den minskade sjukfrånvaron. För oppositionens del räknas bara direkta bidrag, men i verkliga världen kan pengar komma indirekt. Dessutom så premieras arbete med att minska sjukfrånvaron, vilket gör att man får ett ekonomiskt incitament att fortsätta jobba med detta.
Det är uppenbarligen svårt med ekonomi – för vissa.
Hultsfredsfestivalen går inte riktigt bra och nu riskerar festivalen att gå i stöpet. Kommunen styrs idag av en vänstermajoritet – samma vänsterkonstellation som på det nationella planet gapade om att ”rädda SAAB” och ”gör något!” när dessa arbetstillfällen stod på spel. Kommunen står dock inte helt ”passiv”, utan har försökt att gå i borgen för Rockparty (som själva företaget heter) med fått avslag. Lennart Bejer, ordförande för Rockparty är föga förvånande missnöjd:
Enligt Beijer kommer inte det här beskedet bara att slå hårt mot Rockparty utan även mot hela Hultsfred.
– Man funderar ju lite på hur de har tänkt, om de verkligen har koll på den här situationen. Det här är ett hårt slag mot både Rockparty och Hultsfreds kommun.
Lennart är här inne på samma ekonomiska evighetsmaskin som resten av oppositionen. Jobb måste få kosta pengar liksom. Går man ut i verkliga livet så inser man snabbt att det resonemanget inte fungerar speciellt bra i längden. Kommuner skall inte driva rockfestivaler eller ens medverka till att göra det. Går företag i konkurs skall dom göra det – då har affärsidéen helt enkelt inte fungerat. Hårt kan tyckas, men sånt är livet.
En återkommande lögn i den politiska debatten är oppositionens gnäll om att regeringen inte skjuter till pengar till kommuner och landsting. Detta får idag symboliseras av Roger Jönsson, gnälligt kommualråd i Ystad:
I valet 2006 lovade de borgerliga partierna att de skulle satsa mer än vad en socialdemokratisk ledd regering skulle göra. Vi kan i dag se att detta var bara tomma löften.
Tyvärr måste man säga. Det hade faktiskt varit bra om man hade levt upp till sina löften fullt ut. Då hade kommuner och landsting i dag kunnat få mer stöd i form av statsbidrag redan i år.
Detta stämmer lika lite som att påven är muslim, så här ligger det nämligen till: regeringen höjde de generella bidragen med 1 miljard 2007 och med 5 miljarder 2008. Det som det är ett jävla liv om är att bidragen är frysta 2009. Till detta tillkommer det stöd med ca 8 miljarder i år och ca 9,7 miljarder nästa år i form av kommunal fastighetsavgift, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och en generell sänkning av arbetsgivaravgiften. I och med att oppositionen är emot förslagen (förstås!) så blir den totala effekten för kommun och landsting att stödet minskar från 5 miljarden (vilket är oppositionens motdrag) till ca 500 miljoner. Bättre för kommunerna – inte då!