Hägglund rör om i grytan

Göran gör det igen – hetsar ”kultureliten” mot medel-svensson. Det är i alla fall vad man kan tro när man ser reaktionerna på hans debattartikeln. Antalet blogglänkar är stoort

Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Det har stått klart i filmer och böcker i mer än trettio år. Men under senare tid har den andan spridits till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar inte bara om mediala Reclaim the street–upplopp och ”konstnärer” som lever på att provocera och sprida olust i det offentliga rummet. Det handlar också om en allmän politisk trend.

Jag ser artikeln mer som ett försvar mot ”Svensson” än som angrepp på någon. Hägglund har en ganska djup poäng i artikeln som i stort sätt är glömd hos politiker – låt folk leva som dom vill. Dock har politiken gjort dessa saker ”förbjudna”:

Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt.

Folk vill inte leva efter siffror. Visst, alla hade väl velat se att Rapport glädjande meddelade att män och kvinnor delade exakt lika på föräldraförsäkringen, men när familjen själva sätter sig ned vid köksbordet så glöms genusstatistiken och vår vardag blir viktigare. Hur passar det med våra karriärer? Är det mitt eller ditt jobb som viktigare/bättre betalt/svårare att försvinna ifrån? Detta borde inte politiker lägga sig i.

Dock gäller det att KD lägger sina övriga förmyndaridéer på hyllar (alkoholpoltiken bl.a.) om Hägglund skall bli trovärdig. KD har lång väg att gå, men debatten som sådan tycker jag är oerhört viktig.

Läs också: Dick Erixon, Johan Ingerö,

Fler pappadagar

Allianspartiernas utspel om än det enda, än det andra fortsätter. Nu är det KDs tur. Dom har gett sig i politikernas mecka – hur skall vi styra Sveriges barnfamiljer. Det hänvisas till TCOs rapport att det med dagens ökningstakt är 211 år till jämställdhet. 211 ! Kan du tänka sig nått så hemskt?

Ja, det kan jag. Att stat och regering antingen bestämmer sig för att dela föräldraförsäkringen tvärt 50/50 vilket tvingar alla familjer att rätta sig efter det. Alternativt att familjerna sitter med excel-ark och räknar på dagar hit och dit så att det verkligen, verkligen, verkligen jämställt.

Det där med 211 år är bara skitsnack förresten. Jämställdhetsindex ligger nu på 36,6 alltså 3,4 enheter ifrån 40-strecket, vilket jag tycker är så ”lika” det kan vara. 40-60-fördelning måste man helt enkelt vara nöjd med.

KDs förslag var nu dock att utöka de första 10 pappadagarna (dagarna efter förlossning) till 20. 3 av 4 pappor har tagit ut dessa dagar hittills och att öka dessa med 20 hade väl inte varit fel ? Det verkar ju inte som att det är en förtäckt kvotering av de befintliga dagarna, utan helt enkelt extra dagar.

Tror nog att det blir bra. Kanske de extra dagarna kan få en pappa att lite längre fram ta ut lite mer av den delade föräldraförsäkringen. Morot istället för piska.

[SvD]