Tyvärr vet han hur rätt han har…

Läs och förfäras… för det inte helt osannolikt att vi kommer att hamna i detta läget om si-så-där 12 år:

Vi vill ansluta alla företag i Sverige till ett antal semesterfonder, som ska användas för offentliga hållbara investeringar i semesteranläggningar på Gran Canaria och Teneriffa. Varje svenskt hushåll ska ha rätt till minst en veckas vistelse på någon av dessa anläggningar. Ett välfärdssamhälle får aldrig delas upp mellan dem som åker, och inte åker, utomlands när semester kommer.

Förhoppningsvis blir det en mandatperiod för den sittande regeringen så att vi kan fortsätta vrida skutan ännu lite mer åt höger. Eller i alla fall lite mindre vänster…

Välja person på grund av kön

Johan Ingerö gör samma notering som jag gör angående Kleins ledare om Mona Sahlins tal:

Att hon sedan kallar Moderaterna och Folkpartiet ”gubbpartier” och att argumentet för Sahlin kokas ner till att ”det är dags för en kvinna” är inget att förvånas över. Det visar bara att hennes och Sahlins rödgröna story mest är ytlig plakatpolitik.

Var det inte så att vi skulle bedöma folk efter kompetens och inte efter kön?

Och fattigdiskussionen fortsätter

Måste bara skicka vidare er till Johan Ingerö som idag får spel på Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Men det råkar förhålla sig så här, din eländiga brännvinspublicist, att det visst finns fattiga människor i Sverige. Expressen har inte orkat rapportera om dem, men de finns där:

  1. Det finns psykiskt sjuka människor som fallit offer för nittiotalets välmenta men misslyckade psykiatrireform.
  2. Det finns narkomaner som behandlas som parior eftersom de hade den dåliga smaken att bli beroende av olagliga kemikalier istället för av den lagliga och socialt accepterade alkoholen.
  3. Det finns människor som tagit sig ur sina mest akuta kriser men som fortfarande saknar bostäder och drar in extraslantar på att sälja Situation Stockholm.

Dessa människor sover inte sällan under broar, i kartonger och invirade i mattor, men de fick inte en rad i Expressens artikelserie, ty de köper inte kvällstidningar. Det gör däremot ensamstående mammor med låg eller obefintlig utbildning som, delvis på grund av egna livsval, inte har råd med utlandssemestrar.

Johan har en fantastisk gåva att på något sätt väga orden så att man verkligen ser hur politiskt inkorrekt förbannad han är, samtidigt som han ändå är hövlig på något sätt. Kunde jag ens ta mig något steg mot detta hade jag varit överlycklig. Läs hela!

Fattig-Sverige ? Get real

I två inlägg har jag kommenterat debatten om ”fattiga” människor i Sverige. En som verkligen skall läsas när vi kommer till detta ämnet är Johan Ingerö, ledsen att det blir så många referat från honom…

Gröning medger indirekt att hennes fattigdomsbegrepp är helt subjektivt. Häri ligger problemet med Expressens serie:

”Den svenska fattigdomen kan vara att man lever under existensminimum till exempel. Etller att man skäms för att man har lite pengar. Eller att man känner sig underlägsen eftersom man inte kan leva upp till normen i detta konsumtionssamhälle.”Från leva under existensminimum till att ”känna sig underlägsen”. Här ryms både den utslagne, psykiskt sjuke missbrukaren som sover under en bro och den sextonåriga Lidingötjejen vars iPod är av förra årets modell.

Läs bägge inläggen: Live aid Skärnholmen 1 och Live aid Skärnholmen 2 så kanske bilden klarnar lite. Detta ÄR inte journalistik som den var tänkt att användas. Detta saknar innehåll och på alla sätt värdighet – både för personerna i artikeln och journalisten. Och Lotta Gröning…

Det är dåligt med fattiga i Sverige

Juli… nyhetstorka. Då mumsar Expressen upp med en snyft-snyft-serie om fattiga i Sverige – IGEN. Hanne Kjöller på DN sågade då detta friskt, lika så gör Johan Ingerö det här:

Och än en gång tvingas vi påminna trygghetsnarkoleptikerna om att fattigdom inte handlar om frånvaro av snygga gympadojor och utlandsresor. Det finns ett försvinnande lågt antal verkliga fattiga i Sverige, och då handlar det i regel om illegala gästarbetare eller folk som fallit mellan maskorna inom psykiatrin och narkomanvården. Inte om folk som ynglat av sig i warp-fart eller uppbär sjukpension för arbetsskador.

[…]

Göran Persson förklarade i dokumentärserien Ordförande Persson vad det hela egentligen handlar om. Välfärden måste vara generell för att majoriteten ska acceptera den. För att behålla makten blev socialdemokratin alltså tvungen att även börja stödja människor som klarade sig på egen hand. I den ekvationen kvittades de verkligt utsatta bort, samtidigt som en helt förljugen bild av vad fattigdom egentligen är började spridas.

Åter igen ett sådant där lysande inlägg som måste läsas. Kanske man tänker efter en eller två gånger innan man börjar torka en tår när man läser tidningen. Även Hannes text är mycket läsvärd, men framförallt skrämmande. Som när 25-åriga Hanna med dottern Noa 1,5 år klagar på underhållsbidraget:

Underhållsstödet täcker inte kostnaden för ett barn, säger Hanna.

Som att staten skall se till att ett barn blir ett nollsummespel för föräldrarna? Då har man banneme missat något på dagordningen. Så har även Veronica Palm och Monica Green i vanlig ordning gjort… se Johan Ingerös uppdateringar…

Omskärelse bör förbjudas

Att kvinnlig könstypning skall vara förbjudet är självklart, men dess motsvarighet på den manliga sidan är mer debatterad. Och mer accepterad runt om i världen, främst pga av religion, men också att personer (främst män) gör detta frivillig. Av medicinska eller som sagt, religiösa skäl. Det handlar ändå om att kroppsstympa en försvarslös människa. Självklart är det inte lika hemskt som kvinnlig, men bör ändå förbjudas. Även experterna håller med, i form av G:

Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning

Vidare så finns det i förslaget att landstingen skall stå för kostnaden. Det enda som skall bekostas via skattesedeln är sådant av rent medicinska skäl. Bröstförstoringar, omskärelser m.m skall betalas själva. Och dessutom inte bara ur skattesynpunkt.

Anledningen är nämligen att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) vill stoppa den sk ”köksbordskirurgin” och då är vi där igen. Det argumentet fungerar lika bra för kvinnlig könsstympning, narkotikahandel eller något annat som är ”olagligt” men ”görs ändå”. Johan Ingerö fortsätter:

Lägger man till att flera landsting börjat genomföra så kallade rekonstruktioner av mödomshinnor (alltså rekonstruktioner av något som aldrig har existerat i sinnevärlden) i syfte att göra samlag extra plågsamma för flickor vars kulturella bakgrund kräver blod och smärta vid debutsamlaget blir det riktigt obehagligt.

Sverige har ingen som helst skyldighet att upprätthålla uråldriga seder som praktiserats på andra delar av jordklotet. De här in- och övergreppen är långt äldre än våra seder att hänga upp hästar och slavar i träd för att sedan skära halsen av dem och skvätta deras blod över åkerjorden. Om inte ens sekulära länder klarar av att göra upp med dem, vilka ska då göra det?

Det är alltid svårt att dra en linje där importerade traditioner skall respekteras och där de redan befintliga skall respekteras istället. Och vi i Sverige ställer oss nästan på den förstnämda sidan. Detta är en perfekt grogrund för främlingsfientliga partier och skumma åsikter. Är vi i Sverige så rädda att stå för våra principer så att vi låter sådant här gå under radarn? Uppenbarligen är det så.

Vård endast för rika – inte för (kyrk)råttor

Denna historia har två vinklar:

  1. Hur kan man ställa upp på en sådan intervju eller ens berätta det offentligt?
  2. Tar man åt sig ett sådant här jobb frivilligt, eller blir man ”tvingad” till det av någon ond chefredaktör

Vi börjar med punkt 1. Uppenbarligen är familjen inte nöjd med behandlingen från Djursjukhuset, men att använda ”Han svarade inte på tilltal” och ”Han var väldigt nedstämd” för en råtta är lite väl att ta i. Vi pratar faktiskt om ett djur – inte en medmänniska. Av artikeln framgår det heller inte att Djursjukhuset verkligen GJORDE något fel:

Istället fick de besked att listorna var fulla och att Rambo inte var döende, trots att ingen veterinär tittat på honom.
– Då blev vi så förbannade att vi åkte direkt till distriktsveterinären och där fick vi hjälp direkt

Om ni märker här så framgår det som sagt inte vad distriksveterinären kom fram till, mer än att dom ”fick hjälp direkt”. Uppenbarligen så var Djursjukhusets prioriteringar inte felaktiga – trots att ”ingen veterinär” hade sett fallet. Lika väl som att skrubbsår blir nedprioriterade framför mer akuta och allvarliga sjukdomar på vårdcentralen. Inte heller här så får ”någon läkare” se på fallet.

På punkt 2 så undrar jag om Jorunn Amcoff och Adam Öhman kände sig stolta över sitt fantastiska ”scoop” eller om dom helt enkelt blev tvingade att åka ut och göra ett snyftreportage om en icke-nyhet. Jag hoppas på det senare, annars så visar väl detta på att det finns journalister och kvällstidningsreportrar.

Vi väntar nu med spänning på att Monica Green skall ställa upp och kräva att regeringen gööööör något åt detta och inte sitter passiva. Instifta RåttO kanske?

Kommunen är passiv… gööör något!

Hultsfredsfestivalen går inte riktigt bra och nu riskerar festivalen att gå i stöpet. Kommunen styrs idag av en vänstermajoritet – samma vänsterkonstellation som på det nationella planet gapade om att ”rädda SAAB” och ”gör något!” när dessa arbetstillfällen stod på spel. Kommunen står dock inte helt ”passiv”, utan har försökt att gå i borgen för Rockparty (som själva företaget heter) med fått avslag. Lennart Bejer, ordförande för Rockparty är föga förvånande missnöjd:

Enligt Beijer kommer inte det här beskedet bara att slå hårt mot Rockparty utan även mot hela Hultsfred.
– Man funderar ju lite på hur de har tänkt, om de verkligen har koll på den här situationen. Det här är ett hårt slag mot både Rockparty och Hultsfreds kommun.

Lennart är här inne på samma ekonomiska evighetsmaskin som resten av oppositionen. Jobb måste få kosta pengar liksom. Går man ut i verkliga livet så inser man snabbt att det resonemanget inte fungerar speciellt bra i längden. Kommuner skall inte driva rockfestivaler eller ens medverka till att göra det. Går företag i konkurs skall dom göra det – då har affärsidéen helt enkelt inte fungerat. Hårt kan tyckas, men sånt är livet.

Integration enligt Expressen

Via Johan Ingerö – där det finns oerhört mycket läsvärt – ser jag att Expressen har missat målet lite när det gäller integrationen. Idéen är nämligen att det är inte de personerna som kommer till Sverige som skall integreras, utan de välanpassade medelklassvenskarna som bor i förorterna som skall göra det.

…har svårt att anpassa sig till det omgivande samhället och håller sig helst på sin kant. I stället för att acceptera det mångkulturella samhället sitter man i sina villor och oroar sig.

Är det så då? Det känns som man letar efter andra fel än det mest uppenbara – de idioter som kastar sten eller skjuter raketer på tunnelbanestationer. Men att skylla på personer som bor i samhällen som faktiskt fungerar, som arbetar vecka ut och vecka in och längtar till semestern är lite väl magstarkt.

Att leva segregerat handlar i mina ögon inte om huruvida man har samma etnicitet som grannarna. Utanförskap handlar rimligen om större saker än den egna postadressen, exempelvis huruvida man är en del av ekonomin.

Den som saknar arbete, och i värsta fall även utsikten att få ett arbete, måste försörjas av andra som därmed måste arbeta hårdare för att få ihop de pengar de själva behöver. När denna arbetslöshet, denna segregation, beror på språkliga och kulturella barriärer övergår detta ensidiga beroendeförhållande lätt i konflikter.

Ser vi personer som faktiskt fungerar i de samhälle som vi ändå kallar för ”svenskt” som problemet, ja då är det rent av märkligen att (SD) bara har knappt 4% i opinionsmätningara. Dom borde ha mycket mer, för vi vet ju att ”problemet” består av ett ytterst fåtal människor – samt stela regler på framförallt arbetsmarknaden som sätter stopp.