Från USA rapporteras det att en kvinna kommer att bli tvingad att betala 15 miljoner för att ha laddat ner 24 låtar. Drygt 600 000 kr per låt alltså. Kvinnan hävdar förstårs – och helt riktigt antar jag – att det kan ha varit barnen eller exmannen, men det rapporteras enligt artikeln att hon inte ”lyckades bevisa sin oskuld”. Jag undrar helt enkelt vad skivbolaget hade för bevis? Ett IP-nummer går ju som bekant till en dator (eller router, om man nu har någon sådan hemma) men sedan blir det lurigare. Är det någon annan som har haft sin dator där? Kanske någon kom in på nätverket via WiFi?
Det borde ju vara omöjligt att på ett rättsäkert sätt knyta en IP-adress till en person. För rent juridiskt kan man väl bara stämma personer (eller juridiska personer så som bolag)? Att man istället stämmer ett abonnemang trode vara lite i gråzonen i en demokratisk stat. Men vänta – detta är ju USA, detta kommer aldrig att hända i Sverige! Nähä, inte det nä… jag är tyvärr mycket mer skeptisk till detta. Att man sedan skickar ett brev där man vill ”göra upp” om böter på 25-40 000 kronor, med hot om att det kommer att bli miljonbelopp om du drar detta till rätten – ja, det är ju inget annat än rättsosäkert.
Tyvärr kommer nog IPRED leda till stora problem även i Sverige.
Kunskap kommer, tack vare IPRED-lagen, i framtiden bli mindre tillgänglig. Kungliga Biblioteket tvingas nu att stänga sitt öppna nätverk.
Ipredlagen är en stor katastrof för de öppna nätverken, för Kungliga Biblioteket, och för hela ABM-sektorn (arkiv, bibliotek, muséer red. anm.), sa Pelle Snickars, som också är fil dr i filmvetenskap, vid gårdagens debatt.
Eftersom en bransch (film & musik) har uråldrade affärsmetoder som gör att det inte på ett enkelt sätt går att köpa digital teknik, samt att riksdagen har ordnat en specialskriven lag åt dom, så sitter vi nu där. Det försprång vi faktiskt har när det gäller att dela kunskap är nu utraderad och de länder som inte har liknande lagar kommer i ännu större utsträckning att köra om oss.
Grattis regeringen!