Sverige har inte befunnit sig i krig sedan 1814 – alltså snart 200 år sedan. Vi var neutrala under första världskriget och ”neutrala” under andra och är mycket lyckligt lottade för att vara ett land i Europa.

Debatten om försvaret tar sig rätt lustiga uttryck, bland annat en debatt i P1 Morgon där Inti  Perez Chavez kläckte ur sig:

”Den spelar på föreställningen att unga som ägnar sig åt kultur gör något oviktigt och borde göra något annat”, sa Chavez Perez.

Anledning av detta är Försvarsmaktens reklamkampanj där folk leker med Post-IT-lappar och Instagrammar sin frukost. Erik Helmersson skriver vidare:

Men än intressantare är att kritikerna blir upprörda över att Försvaret vågar antyda att soldaternas sysselsättning är viktigare än någon av ungdomarnas. Skulle det innebära större samhällsnytta att säkra transport av mat än att lägga upp bilder av den på nätet? Skulle det helt plötsligt vara mer relevant att skydda en by från en krigsherre än att arrangera Postit-lappar?

Eeh… ja? Den som svarar något annat på de frågorna får nog sägas göra sig skyldig till rätt svindlande värderelativism.

I ett land där den spontana känslan om försvar och militär är ”kan det inte bara vara fred på jorden och så kan vi inte bara krama varandra”. Lite naivt och blåögt och när man toppar detta med uttalande av vår statsminister att försvaret är ett ”särintresse” så förstår man om det är svårt att rekrytera folk.

Vi borde importera lite av den stolthet som USA känner för de personer som verkar inom deras försvar – oavsett vad man tycker om det dom utför stöttas dom alltid. Synpunkter och klagomål hänvisar man till politikerna som skickar dit dem.