Någon som har vaknat på fel sida

A-C Marteus på Expressens ledarredaktion har tydligen vaknat på jävligt fel sida idag…

DN har i dag ett reportage om en familj som bor i en sexrummare på Östermalm i Stockholm. Inledningen lyder: ”För konstnären Camilla Forssell Pyk är det viktigt att bostaden är vacker och funktionell. Stora ytor gör det möjligt för barnen att ta ut svängarna.”

Vilken originell människa. Och så omtänksam. För annars drömmer ju folk om att bo fult och opraktiskt. Och helst så trångt att barnen måste sova i skafferiet. Det är därför paradvåningar på Östermalm ofta slumpas bort för knappt 10 miljoner kronor.

Men snälla – uttalanden som detta ser man väl jämt och ständigt. Från politiker, från journalister, från kulturarbetare, från företagsledare, från – tja, alla.

Tydligen vill ACM inte att någon skall göra reportage om folk som bor i stora lägenheter på Östermalm. Det kan ju kanske uppröra folk. Eller få dom att känna sig mindre värda bara för att dom bor i en 3:a i Sundbyberg…

Undrar hur ACM själv bor?

Verkligheten fungerar annorlunda

Känns som något slags klimatalarm-dödryck i Expressen, när man blåser upp rubrikerna ”Miljöministern flög till klimatmöte – två gånger”. Anders Carlgren – och miljödepartementet – har tydligen varit bland de flitigaste resenärerna i regeringen.

Att en sådan artikeln ens går till tryck visar ju nivån på Expressen – hur tror man annars att tiden skall räcka till för en minister, som inte bara har varit aktiv i miljödebatten, utan också representerat ett land som varit ordförande i EU? Tåg är ett fantastiskt bra sätt att resa, men funkar inte alls i praktiken. Flyg går fortare och skall vi betala våra statsråd den månadslön dom har ser jag gärna att dom flyger i jobbet än att sitta fast i Hallsberg med signalfel i två timmar.

Expressen i dumhetens tecken

Expressens ledarblogg har fått tuppjuck på Emma Henriksson för yttrandet (angående att vårdnadsbidraget gör att många invandrarkvinnor stannar hemma med sina barn):

Det barnen förlorar i språkutveckling tar de igen i trygghet.

Så ansvaret för att integreras är alltså statens – inte familjen som faktiskt kommer hit och skall bo och leva här? Nä, bättre var det på den tiden då vårdnadsbidraget inte fanns och staten och det offentliga tvingade ut bägge föräldrarna i arbete tack vare skyhöga skatter och barnen in på 100 000 kronors-subventionerat dagis med 32 barn per grupp!

Äh – låt människor för tusan ta lite ansvar själva för en gångs skull!

Och fattigdiskussionen fortsätter

Måste bara skicka vidare er till Johan Ingerö som idag får spel på Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Men det råkar förhålla sig så här, din eländiga brännvinspublicist, att det visst finns fattiga människor i Sverige. Expressen har inte orkat rapportera om dem, men de finns där:

  1. Det finns psykiskt sjuka människor som fallit offer för nittiotalets välmenta men misslyckade psykiatrireform.
  2. Det finns narkomaner som behandlas som parior eftersom de hade den dåliga smaken att bli beroende av olagliga kemikalier istället för av den lagliga och socialt accepterade alkoholen.
  3. Det finns människor som tagit sig ur sina mest akuta kriser men som fortfarande saknar bostäder och drar in extraslantar på att sälja Situation Stockholm.

Dessa människor sover inte sällan under broar, i kartonger och invirade i mattor, men de fick inte en rad i Expressens artikelserie, ty de köper inte kvällstidningar. Det gör däremot ensamstående mammor med låg eller obefintlig utbildning som, delvis på grund av egna livsval, inte har råd med utlandssemestrar.

Johan har en fantastisk gåva att på något sätt väga orden så att man verkligen ser hur politiskt inkorrekt förbannad han är, samtidigt som han ändå är hövlig på något sätt. Kunde jag ens ta mig något steg mot detta hade jag varit överlycklig. Läs hela!

Thomas Mattsson lägger ut rökridåer

Debattartiklarna som de sk. fattiga i Sverige rasar och nu slänger Expressens chefredaktör lite mer bensin på elden:

Expressen har bland annat återgett hur Rädda barnen och Socialstyrelsen larmat om att dålig ekonomi drabbar också svenska barn. Detta är naturligtvis tabu att tala om för många, men flera familjer har trätt fram i tidningen och berättat.De retar. Fattigdomsbegreppet kan man diskutera, i radiodebatten i går sa Rädda barnen och Socialstyrelsen att det omfattar cirka 5-12 procent av svenska barn, men det är ändå fascinerande hur några reagerar.

Men käre Thomas, genom hela debattinlägget så klagar du på folk som ”raljerar” över avsaknaden av semesterresor till Thailand och märkesjeans för att det banneme verkligen ÄR fattiga människor som ni skriver om i artikeln. Problemet är bara att det görs med rökridåer, man är väl för tusan inte fattig bara för att man kokar ju 10 liter korvsoppa! Det kan ju vem som helst göra som gillar och laga mat och frysa in. Jag gör också matlådor. Dock inte just soppa (det läcker gärna) men annan mat – vart går fattigdomsgränsen Thomas?!? Vid sex matlådor…?

Sedan fortsätts det att skrivas paragrafer om jeans och semestrar. Inte en uppgift om verkliga inkomster, hur dom bor, vad man kan sälja osv. 14-årige Gustav kanske kan försöka hitta ett jobb för att kunna köpa sina jeans?

Läs även en bra artikeln på Newsmill.

Fattig-Sverige ? Get real

I två inlägg har jag kommenterat debatten om ”fattiga” människor i Sverige. En som verkligen skall läsas när vi kommer till detta ämnet är Johan Ingerö, ledsen att det blir så många referat från honom…

Gröning medger indirekt att hennes fattigdomsbegrepp är helt subjektivt. Häri ligger problemet med Expressens serie:

”Den svenska fattigdomen kan vara att man lever under existensminimum till exempel. Etller att man skäms för att man har lite pengar. Eller att man känner sig underlägsen eftersom man inte kan leva upp till normen i detta konsumtionssamhälle.”Från leva under existensminimum till att ”känna sig underlägsen”. Här ryms både den utslagne, psykiskt sjuke missbrukaren som sover under en bro och den sextonåriga Lidingötjejen vars iPod är av förra årets modell.

Läs bägge inläggen: Live aid Skärnholmen 1 och Live aid Skärnholmen 2 så kanske bilden klarnar lite. Detta ÄR inte journalistik som den var tänkt att användas. Detta saknar innehåll och på alla sätt värdighet – både för personerna i artikeln och journalisten. Och Lotta Gröning…

Det är vänstern som skapar de fattiga

Jag blir jävligt less på artiklar som denna, när det klagas på att ungdomar inte kan köpa jeans för 1300 kr. So ? Höjden av idioti är Lotta Gröning:

Det är skam att stämplas som fattig och en skam att avvika för mycket från andra. Det innebär att människor med dålig ekonomi ställs inför stora svårigheter.Ofta kan de inte konsumera eller också måste de handla varorna till dyrare pris.

Varför är det en skam att stämplas som fattig? Jo, för att ni gör en snyft-snyft-reportage i flera delar i Expressen där i hävdar att ”alla som inte kan köpa märkesjeans till sina barn är fattiga, misslyckade föräldrar och er är det synd om”. Vänstern är väldigt bra på att på egen hand trycka ned folk i skorna för att sedan politiskt driva att höja skatten för samtliga (inklusive ”de fattiga”) för att det fattiga skall få  det bättre (subventionerade jeans kanske?). Så urbota dumt…

Har du dålig ekonomi kan det vara för dyrt att köpa storpack som ger lägre priser och svårt att nyttja reor. Många känner sig dessutom tvingade att låna till konsumtion. Kanske av rädsla för att avvika för mycket från normen.

Ehh… om du sparar dina pengar en månad så lovar jag dig att du har råd att köpa storpack. Det ÄR inte så mycket pengar – ens för någon som jobbar timmar på hemtjänsten. Svårt att utnyttja reor? Jag utnyttjar aldrig reor – jag köper helt enkelt inga kläder. Och vem känner sig tvingad att konsumera? Om Expressen istället hade stuntat i artikeln eller vinklat det så att ”de fattiga” människorna faktiskt mår bra, har tak över huvudet, har mat på bordet och får hjälp från socialen och att detta faktiskt inte ÄR något att skämmas för. Att vi som samhälle ställer upp när det går åt fanders, då hade trycket ”att konsumera” minskat. Folk hade mått bättre.

Det är artiklar som denna som skapar misär – inte löser den. Läs också Peace, Love and Capitalism

Omskärelse är inte samma sak som hål i örat

Expressens ledare skriver idag att det bör visst vara så att landstingen skall erbjuda folk att låta omskära sina nyfödda gossebarn.

Det är en fullständigt verklighetsfrånvänd jämförelse. Visst är manlig omskärelse ett fysiskt ingrepp, men utan några egentliga konsekvenser om det görs på rätt sätt.

Sedan fortsätter man själva att vara rätt verklighetsfrånvändande när man hävdar att motståndarna till förslaget är FÖR den sk. köksbordskirurgin – där icke-utbildade läkare genomför operationen i hemmets lugna vrå. Men snälla nån. Bara för att man är emot en sak betyder det inte automatiskt att man är FÖR något annat. Den debattnivån hör hemma på s-bloggar.se

För ingen tror väl att omskärelser skulle upphöra bara för att några etnocentriska kirurger får framföra sina åsikter.

Nä, men om frågan kom upp till debatt, man fick en lag som förbjöd den och satte hårda straff för att göra det så kanske folk hade slutat? Sedan jämför man förhudsoperationen (där i mångt och mycket inte kan återskapa det man förlorar) med hål i örat. Skall vi gissa på att skribenten inte är omskuren?

Vård endast för rika – inte för (kyrk)råttor

Denna historia har två vinklar:

  1. Hur kan man ställa upp på en sådan intervju eller ens berätta det offentligt?
  2. Tar man åt sig ett sådant här jobb frivilligt, eller blir man ”tvingad” till det av någon ond chefredaktör

Vi börjar med punkt 1. Uppenbarligen är familjen inte nöjd med behandlingen från Djursjukhuset, men att använda ”Han svarade inte på tilltal” och ”Han var väldigt nedstämd” för en råtta är lite väl att ta i. Vi pratar faktiskt om ett djur – inte en medmänniska. Av artikeln framgår det heller inte att Djursjukhuset verkligen GJORDE något fel:

Istället fick de besked att listorna var fulla och att Rambo inte var döende, trots att ingen veterinär tittat på honom.
– Då blev vi så förbannade att vi åkte direkt till distriktsveterinären och där fick vi hjälp direkt

Om ni märker här så framgår det som sagt inte vad distriksveterinären kom fram till, mer än att dom ”fick hjälp direkt”. Uppenbarligen så var Djursjukhusets prioriteringar inte felaktiga – trots att ”ingen veterinär” hade sett fallet. Lika väl som att skrubbsår blir nedprioriterade framför mer akuta och allvarliga sjukdomar på vårdcentralen. Inte heller här så får ”någon läkare” se på fallet.

På punkt 2 så undrar jag om Jorunn Amcoff och Adam Öhman kände sig stolta över sitt fantastiska ”scoop” eller om dom helt enkelt blev tvingade att åka ut och göra ett snyftreportage om en icke-nyhet. Jag hoppas på det senare, annars så visar väl detta på att det finns journalister och kvällstidningsreportrar.

Vi väntar nu med spänning på att Monica Green skall ställa upp och kräva att regeringen gööööör något åt detta och inte sitter passiva. Instifta RåttO kanske?

Ja, låt bli rökarna…

Vissa människor skall tydligen bara jagas tills dom dör. Nu är det återigen rökarna som råkar illa  ut… Expressens ledare skriver:

Hetsjakten på rökare – och snusare – tar sig alltmer drastiska samt absurda former. Nästan var fjärde svensk kommun har infört absolut rökförbud på arbetstid. Kraven på rökfria uteserveringar blir allt starkare och kommuner inför rökfria bostadsområden, där hyresgästerna förbinder sig se till att deras gäster inte smygröker på toan eller ”inom en viss given markyta runt huskroppen.

[…]

I Söderköping får kommunens anställda – liksom allt fler ställen i Sverige – finna sig att stämpla ut och ta av sig arbetskläderna om de vill ut och röka. Norrköpings Tidningar rapporterar att i Söderköping ska även kommunens chefer vid enskilda samtal fråga ut medarbetarna om deras motionsvanor!
Vad blir nästa steg i denna folkhälsotalibanism? Obligatorisk invägning varje morgon?

Det verkar ju inte bättre… Folkhälsan har verkligen blivit religion i Sverige och detta leder bara till påbud, hetsjakt och överdrifter. Vill vi verkligen komma dit att arbetsgivaren skall bestämma och kontrollera din kost, motion, alkoholkonsumtion, vikt, soltimmar och allt vad det kan vara? För det är ju dit vi kommer på något sätt… DN skriver också klokt i sin ledare:

Det är besynnerligt att de politiska partier som ena dagen talar om värdet av en inkluderande arbetsmarknad och som sörjer över att vissa grupper får det allt svårare att ta sig in, andra dagen stänger dörren för dem. Det finns fler rökare bland dem som har det svårast i samhället; bland psykiskt sjuka, före detta kriminella och inom vissa invandrargrupper. Det vore bisarrt om en gammal kåkfarare som äntligen fått styr på sitt liv, och som fått sitt första jobb, skulle stupa på några röda Prince.

Ett vanligt argument är ”rökare kostar mer för sjukvården, alltså samhället”. Tja, skall vi räkna rent samhällsekonomiskt (du började faktiskt – så dör rökare i förtid i högre utsträckning vilket sparar pengar både vad det gäller pension och äldreboende. För att inte tala om all tobaksskatt som betalas in.Vem vet – vi kanske rent av går PLUS på rökarna? Eller låt dom snusa istället – men det stoppas effektivt av hot om cancer och hjärtsjukdomar, vilket inom en kort tid motbevisas.

Någon måtta får det faktiskt vara med förbud och bestämmelser. Låt folk leva sina liv ”for fuck’s sake!”.