Stackars alla amerikanare som inte har sjukvårdsförsäkring – eller?

Hos Dick Erixon kan man läsa om en annan bild än den svenska om amerikansk sjukvård:

18 miljoner: Jag har råd, men vill inte ha någon.
8,4 miljoner: Jag är mellan 18-25 år och osårbar.
12,6 miljoner: Jag är illegal invandrare och är inte här.
9,4 miljoner: Jag byter jobb och är bara tillfälligt utan.
8 miljoner: Jag täcks av en, men föräldrarna har inte skrivit in mig.
3,5 miljoner: Jag har rätt till statlig försäkring men har inte skrivit på.

Lägg också på minnet att ingen, enligt lag, får nekas sjukvård. Alla akutmottagningar i USA är skyldiga att ge medicinsk vård till dem som behöver det.

Verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så här, men Ramirez satir förmedlar en poäng som balanserar allt skitsnack, inte minst i Sverige.

Läs hela inlägget.

LAS – det mullrar

Nu borde det väl ändå vara dags att komma upp ur skyttegravarna och våga säga som det är – Sverige har en stel arbetsmarknad som stänger ute de personer som står utanför arbetsmarknaden. Det borde står klart, men tidigare har man inte vilja röra i LAS-frågan med tång. Lösningen har varit mer bidrag, riktade utbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Knappast riktiga jobb… Men opinionskriget har dock börjat enligt Cecilia Axelsson:

Det betyder att opinionskriget bara har börjat. Och det blir allt knepigare att ta ställning till floden av rapporter och tvärsäkra men motstridiga påståenden.

Olika forskningsresultat är vanliga slagträn i debatten, men det är inte så enkelt att forskningen ger säkra svar. Mycket handlar i slutänden ändå om värderingar.

Och vilka värderingar har vi då? Jag tycker att staten skall tillåta samhället så mycket ”slack lina” så att jobb skapas och lita på människors förmåga att träffa frivilliga avtal. Idag är detta dock svårt pga fack, LAS och politiker som vägrar prata LAS.

Det svenska anställningsskyddet tillhör inte extremerna. Sverige ligger på 21:a plats bland 30 länder i OECD:s senaste index (som gäller 2008). På ungefär samma nivå som Danmark, påpekade finansminister Anders Borg nyligen när han läxade upp Svenskt Näringsliv.

Han får svar på tal av chefsekonom Stefan Fölster, som påpekar att indexet består av olika delar. Reglerna för fast anställda i Sverige är bland de hårdaste i OECD (plats 6 av 30). Det som drar upp värdet på flexibiliteten är att det är lätt att anställa och avskeda visstidsanställda.

Som sagt – det är svårt att i debatter lita på statistik. Men det beror ju på vad man vill få fram. Dock trode det stå klart att kritiken mot LAS är berättigad.

Ekonomi eller populism?

Detta är skillnaden mellan politik och populism:

Men det är som om de borgerliga har blivit rädda för sin egen skugga: På många områden avstår man från att ifrågasätta kollektivistiska lösningar, och när man förändrar ger man nervösa besked om att det absolut inte sker av ideologiska skäl. När man privatiserar företag handlar det om statskassan, inte om folkligt ägande, och när man höjer brytpunkten för statlig skatt är det i hopp om att stressade medelinkomsttagare ska jobba ännu fler timmar och dra in mer pengar i skatteintäkter. Plötsligt är frihetspolitiken till för statens skull!

Allt enligt PJ Anders Linder på SvD. Och detta knyter lite an till vad jag skrev om Dick Erixons inlägg om A-kassan. Skall politiken leda eller lyssna? I Sverige har vi idag två block – ett bara lyssnar och pratar, regeringen leder, men lyssnar samtidigt. Dom har hamnat i något slags mellanläge mellan att vara populistiska och att leda. Dom leder rätt, men vågar inte förklara varför ”på riktig” utan någon populistiskt.

Precis som att dom är rädda för att framstå som borgerliga. Men det kanske är en valtaktisk fråga… vi vet först efter valet vem som tyckte rätt…?

Politik eller ekonomi?

Dick Erixon håller inte med forskarna som tycker att A-kassan skall höjas i dåliga tider och sänkas i dåliga:

Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.

Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.

Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.

Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.

Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!

Visst har han rätt, dock är det ju så att regeringen i stort sätt har återtagit oppositionens försprång TROTS protesterna då. Man har helt enkelt hållit fast vid sin politik, förklarar varför man gör vissa åtgärder och detta betalar sig nu. Visst skall man också tacka oppositionen för dom håller på som dom gör, men man skall för den sakens skull inte nedvärdera det som regeringen gör. Står på sig…

Och att stå på sig är väl just det som är politik. Man utgår från något ekonomiskt och sedan gör politik av det. Tycker man det är rätt och riktigt så kör man och håller fast vid det. Detta kan antingen sluta med att man åker ut ur Rosenbad nästa val eller så får man förnyat förtroende – eftersom folk vänjer sig vid den nya ordningen. Avsossifiering i detta fall kan man kalla det.

Dick igen:

Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.

Skall man bara agera efter ”känslofylld politisk verklighet” så kallas det rätt och slätt för populism.

Det har börjat röra på sig med LAS:en

Det börjar röra sig i LAS-frågan. Centerpartiet har bestämt sig att skiten skall bort, eller i vart fall reformeras så att de värsta bieffekterna av lagen försvinner. Detta tas dock inte väl emot i alla läger – faktiskt, inte i något annat läger (nästan och nästan). Det är bara Centern som driver frågan. Heder åt detta!

Ja, men hur ligger det till då? Som vanligt verkar ju de bägge sidor ha rätt – fastän dom håller på två diametralt motsatta åsikter. Man kan ju faktiskt bli ledsen för värre och lär knappast påverka politiker förtroendet och intresset för politik i rätt riktning.

Se upp för de svarta korparna som skyller allt på LAS, de har ett syfte. Vi bör istället ge LAS en återställare så att lagen förstärks. Det ger trygghet och omställningsmöjligheter på arbetsmarknaden. LAS låser inte ungdomar ute från arbetsmarknaden, oseriösa arbetsgivare gör det.

Den som skriver detta är naturligtvis sosse och tycker att LAS är jättebra. Självklart duckar man för vetenskapen som säger att just LAS innebär att icke etablerade personer har svårt att få tillträde på arbetsmarknaden. Dick Erixon har varit på seminarium:

Han [docent Per Skedinger vid Institutet för Näringslivsforskning] har gått igenom 85 empiriska studier varav mer än hälften publicerats de senaste tre åren.

[…]

Forskningsrapporterna kommer delvis till motstridiga slutsatser på vissa områden, men Per Skedinger lyfter fram resultat där forskningen pekar i samma riktning.

[…]

Antställningsskydd ger minskad dynamik och långsammare strukturomvandling. Det blir färre nya jobb och färre nya företag. ”Anställningsskyddet har ett visst pris”, medgav Österberg men menade att det är något som samhället är berett att betala.

[…]

Mest intressant tycker jag dock studierna är som tar upp “upplevd trygghet på arbetsmarknaden“. Det är studier som fokuserat på hur nöjda individer i olika system är med sin trygghet. Det är naturligtvis helt subjektiva upplevelser, men slutsatsen lyder: “Anställda i länder med starkt anställningsskydd känner sig inte tryggare, snarare tvärtom.”

Förklaringen är att i de länder som har lägre anställningsskydd är det samtidigt lättare att få nytt jobb. Det gör att de som är missnöjda med sitt jobb av någon anledning enklare kan byta till annat jobb om anställningsskyddet är svagare. Man förlorar ingen turordning eller annan förmån på att byta till ett jobb man trivs med.

Vi har i Sverige Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Varför då? För att vi inte satsar tillräckligt med pengar på fräcka arbetsmarknadsåtgärder? Eller kan det bero liiiite på en stel arbetsmarknad och hög kostnad för anställning? Fundera på det lite självt – om du själv hade varit företagare. Att någon annan bestämmer vem du skall säga upp när du väl måste dra ner – kanske en ung, begåvad människa som tagit fram din nya produkt, men börjat ”sist” måste lämna för att någon annan säger så? LAGEN säger så…

Globaliseringsrådet har också nämt LAS som en fråga som Sverige måste ta tag i för att möta den nya världen. Dags att sätta igång då regeringen. Antar dock att dom inte vågar ta i denna fråga så nära valet. Blir det dock en valseger 2010 för den borgerliga regeringen så kommer nog det öppnas dörrar – var så säkra. Sverige håller kanske på att av-sossifieras?