Nu har Byggnads ordförande, Hans Tilly, svarat på debattartikeln om stämningen av Centrum för Rättvisa. Har börjar för – självklart – att göra Centrum för rättvisa till något ”nyliberalt”, självklart med stöd av Svenskt Näringsliv. Han gör helt enkelt övergreppet på Henrik Gustavsson till storpolitik.

Tilly inser dock inte att man inte vill försvaga kollektivavtalen eller facken. Facket lyckas – med aktioner som detta – väldigt bra själv, så det behöver man faktiskt inte göra något åt. Det som det faktiskt handlar om är att skydda en individ mot en stor organisation, att skydda friheten att två parter på frivillig basis kan upprätta ett avtal. Man kan tycka att det är självklara saker, men inte när det gäller arbetsmarknaden.

Hoppas Byggnas åker dit så det svätter om det!

Exemplet nedan visar på hur det ”svenska modellen” kan, om den missbrukas, leda till konkurser. Det mest häpnadsväckande – fast ändå inte – var att de tre anställda inte ville ha med facket att göra. Dom hade nämligen redan ett avtal som var lika bra. Att det är helt lagligt att stå utan kollektivavtal och att det dessutom är grundlagsskyddat att vägra gå med i en förening, ja det struntade Byggnad helt i.

Anledningen till blockaden var att Byggnads krävde ett kollektivavtal med så kallade granskningsavgifter. Dessa innebar att en och halv procent av de anställdas löner skulle skickas till Byggnads varje månad. Det ville varken Henrik Gustavsson eller de tre anställda gå med på. De anställda var inte med i Byggnads och hade bättre villkor än vad kollektivavtalet krävde.

Att vi 2009 har ett system i Sverige som tillåter att ett företag går omkull, med fyra arbetstillfällen mindre som följd, är allt annat än demokratiskt eller sunt. Om företag och de anställda kan – om dom vill – bli lämnde i fred från fack, arbetsgivarorganisationer och i största utsträckning staten, då får vi fler företag och fler jobbtillfällen.

Jag hoppas att Byggnads blir fälld i detta fall och det borde dom rimligtvis bli. Blockaden bryter mot Europakonventionen.