Claes Arvidsson på SvD skriver nu också om Elisabeths Höglunds artikel om våra soldater i Afgahnistan:

Det är politik direkt från Buttricks. Avvecklarna pläderar i praktiken för att någon annan ska göra vårt jobb. Det skulle dock för lång tid allvarligt skada Sveriges trovärdighet som säkerhetspolitisk aktör. Drömmen om en svensk särväg är en återvändsgränd. Att Sverige bidrar är dessutom viktigt för att bevara tilltron till Nato som fredsaktör både långt borta och i vårt närområde.

Jag är ingen krigshetsare, men jag anser nog ändå att svenskarna i Afganistan gör ett oerhört viktigt jobb och att dom skall stanna där. Det gör också en majoritet av svenska folket, trots att media försöker påskina att det är tvärtom. Elisabeth Höglund som jag gillar och tycker är frisk fläkt skriver idag på Expressen att Sverige borde dra hem sina trupper – pengarna behövs ju faktiskt här hemma istället:

Afghanistan har förvandlats till en krigsskådeplats för de svenska soldaterna. Därför är det nu dags för den svenska regeringen att bryta avtalet med FN och USA och ta hem våra soldater. För i dag fungerar den svenska Isafstyrkan i praktiken som en stödtrupp åt USAs krigföring i Afghanistan. Så var det aldrig tänkt från början.
Här i Sverige finns det enorma behov att täcka inom sjukvård och omsorg. Använd pengarna till att täcka dessa behov i stället för att kriga i ett land, där det troligen ändå aldrig blir fred.

Istället för att rädda Afgahnistans flickor från Talibanernas förtryck, den Afghanska regeringen från terrorister och att se till att världen i stort blir ett mer demokratiskt och tryggt ställe tycker Elisabeth att vi skall ge upp kampen, dra oss hemåt och hoppas att det löser sig av sig självt. Sverige kämpar gärna för demokrati och mänskliga rättigheter, men fan inte på bekostnad av något våld. Lite plakat och debattartiklar borde nog hjälpa till. Dick Erixon har skrivit mycket bra om detta:

Ja, vem skulle säga emot att det är ansvarsfullt att sända flera hundra soldater till ett krigsområde? Vem!

Grundfrågan är ju om man anser uppdraget är angeläget eller inte.

Om det säger Hjelmgren… ingenting.

Är det viktigt att flickor får gå i skolan? Är det viktigt att bekäma den terrorism i Afghanistan som bevisligen varit bas för mycket blodiga attentat på andra håll i världen? Vill vi se fundamentalismen sprida sig? Eller vill vi hjälpa afghanska folket att skapa trygghet, rättsstat och demokrati?

Om vi skiter i afghanska flickor, om vi struntar i att global extremism får en fristad, då är det naturligtvis inte ansvarsfullt att riskera svenska män och kvinnors liv.

Så Elisabeth – om nu krig är så hemskt, stäng av TV:n på kvällen så kan vi höra av oss när demokratin är säkrad i Afghanistan.