”Man vill ju vara solidarisk”

I Rapport igår kördes ett reportage som inleddes med ”Klyftorna i Sverige ökar med regeringens politik” och hänvisar till den ökande skillnaden mellan folk som jobbar och folk som inte gör det samma. För att illustrera detta intervjuas två kompisar, en som jobbar på Volvo (Urban) och en som har jobbat på Volvo, men som har fått sparken (Daniel).

Efter lite amatörteater av de bägge inblandade där den arbetande besöker den arbetslösa så konstateras att den som har jobb har fått 1 426:- mer i månaden (på en månadslön på 25 000:-) men där den arbetslöse får 660:- mindre. Bägge fallen jämfört med år 2006. Hela reportaget andas ”låt det var som förut” vilket betyder att staten skall ta in 1 426:- från någon, för att sedan ge 660:- till någon annan. Vart de övriga 766:- skall gå framgår inte. Antagligen till något jämställdhetsprojekt…

Hela reportaget avslutas med att Urban (han som jobbar) säger:

Man vill ju vara solidarisk med dom som råkar illa ut

Tycker att Urban då skall öppna sin plånbok och GE Daniel 660:- Han får ju ÄNDÅ 766:- mer än 2006 – då har ju bägge kompisarna vunnit på det! Reportaget hade dessutom fått en lite mer pedagogisk vinkling om man istället för Urban hade satt Fatima, lokalvårdare med 16 000:- i månadslön och se om hon säger samma sak. Antar att hon hade haft några invändningar mot att bli av med 1 200:- i månaden för att en annan person – som inte jobbar! – skall få MER ut i handen efter skatt. Dock stämmer det väl inte in på SVTs ”Fria televisions”-idé och slopas därmed. Enklare då att sätta två höginkomsttagare i samma soffa och gnälla över 100-lappar.

Daniel fortsätter sedan om att han kan ”bli tvingad” att ta ett jobb som ligger under hans ”nivå” – både när det gäller pengar och kompetens. Detta exemplifieras med en pizzabagare – ”vad nu en sån har i lön”. Med en hög A-kassa hade han i stället kunna vänta in ”tills det vänder”. Detta är nog en vanlig inställning till A-kassan – det är ingen omställningsförsäkring, det är en livlina som i ”Vem vill bli miljonär”. Bara du har nått upp till en viss nivå, så skall du aldrig ramla under den… hur man nu kan tänka så med en lön på 25 000:- visar precis den ”solidaritet” som finns…

Hanne får på nöten

Hanne Kjöller på DNs ledarredaktion får rejält på nöten efter sin ledare om A-kassan. Eftersom tjänstemännen på Arbetsförmedlingen inte följer de lagar som finns och inför sanktioner mot folk som inte söker jobb på annan ort eller kan tänka sig att flytta så anser Hanne att ”medborgarlönen är redan införd”. Så långt vill jag nog inte riktigt sträcka mig, men en sak håller jag med om – det var längesedan A-kassan fungerade som den var tänkt: som en omställningsförsäkring.

Det visar en undersökning som Hanne refererar. 44 procent av de tillfrågade tycker att man absolut inte skall behöva flytta för att jobba på annan ort. 41 procent tycker absolut inte att om man har jobbat 5 år på ett jobb skall vara tvingad att söka andra typer av jobb. Så det är klart att med den inställningen så kan inte A-kassan mer än utnyttjas. Som att man efter några år på ett yrke får en livlina á la ”Vem vill bli miljonär” och aldrig kan falla tillbaka längre än den nivå som man precis har klivit över. Grundtrygghet har övergått i curlingtrygghet.

Detta retar ju självklart livet ur de flesta vänsterdebattörer som verkligen anser att staten skall tillhandahålla en obegränsad livlina. Per Persson skriver:

Om målet är att så många som möjligt ska få arbete, och att så få arbetstillfällen som möjligt ska stå tomma, måste man inse att man ibland måste få människor att flytta eller pendla. Jobben kommer inte att skapas precis där man vill, de kommer de behövs. Dessutom kan inte alla bli artister eller tv-producenter. Vissa måste försörja sig som städare eller varför inte på såna yrken jag haft; lagerarbetare och servicetjänster via telefon.

Ja, verkligheten fungerar så. Har själv kompisar som jobbar någon annanstans (pendlar 1-1,5 timme per dag) för att kunna jobba. Det jobb som ligger närmare går man och väntar på, man får helt enkelt ta något/några hundår. Det måste man göra – annars hade inte samhället gått ihop

Politik eller ekonomi?

Dick Erixon håller inte med forskarna som tycker att A-kassan skall höjas i dåliga tider och sänkas i dåliga:

Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.

Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.

Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.

Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.

Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!

Visst har han rätt, dock är det ju så att regeringen i stort sätt har återtagit oppositionens försprång TROTS protesterna då. Man har helt enkelt hållit fast vid sin politik, förklarar varför man gör vissa åtgärder och detta betalar sig nu. Visst skall man också tacka oppositionen för dom håller på som dom gör, men man skall för den sakens skull inte nedvärdera det som regeringen gör. Står på sig…

Och att stå på sig är väl just det som är politik. Man utgår från något ekonomiskt och sedan gör politik av det. Tycker man det är rätt och riktigt så kör man och håller fast vid det. Detta kan antingen sluta med att man åker ut ur Rosenbad nästa val eller så får man förnyat förtroende – eftersom folk vänjer sig vid den nya ordningen. Avsossifiering i detta fall kan man kalla det.

Dick igen:

Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.

Skall man bara agera efter ”känslofylld politisk verklighet” så kallas det rätt och slätt för populism.

A-kassan skall inte angera fackligt lockbete

DN Debatt skriver idag Lars Calmfors, Martin Flodén och Erik Höglin i Finanspolitiska rådet. Ett alternativ är att göra så att ersättningen följer konjunkturen – lågkonjunktur ger högre ersättning än vid låg. Detta alternativ behåller dock A-kassan som ett lockbete för fackligt medlemsskap. Författarna själva skriver ”Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.” Precis så…

Ett andra alternativ är att göra kassan statlig och obligatorisk, mycket i samma linje som sjukförsäkringssystemet idag. Detta borde sedan enkelt – precis som idag – kunna kompletteras med en privat A-kassa ”ovanpå” den grundläggande statliga. Dessutom är den mer ”solidarisk” (gillar egentligen inte ordet, men låt gå) eftersom även de personer som löper låg risk att bli arbetslösa också omfattas av försäkringen.

Den andra metoden är att göra arbetslöshetsförsäkringen statlig och obligatorisk. Argumenten för detta är desamma som för andra socialförsäkringar. Dels är det en fråga om att se till att alla har ett tillfredsställande försäkringsskydd. Dels är det en fråga om att även de med låg arbetslöshetsrisk fullt ut ska bidra till försäkringens finansiering.

Det finns en stark facklig opinion mot att överge det nuvarande systemet med fackligt anknutna a-kassor eftersom detta gör det lättare för facket att rekrytera medlemmar. Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.

Tyvärr blockeras detta på flera håll: regeringen vågar inte peta i denna heta fråga eftersom facken kommer att klaga i högan sky och facken (tätt knutna till Socialdemokraterna) vill inte tappa det värvningsverktyg som dom idag har. Låsta lägen alltså… synd, för förslaget är bättre än det nuvarande systemet.

Min inställning till en obligatorisk A-kassa har alltså  ändrats.

Inte obligatorisk A-kassa

Nu har en utredning kommit med förslag hur den obligatoriska A-kassan ska se ut… och det är skrämmande läsning. Återigen skall politiker bestämma över hur ”trygga” vi ska vara. Förslaget landar i en höjd skatt på 5000 kronor per år för alla med en årsinkomst över 110 000 kr (~9160 kr / månaden). Eller 433 kr / månaden om du nu inte orkar räkna själv.

Och vad får man tillbaka för det ? Många som nu står utanför A-kassan vill stå utanför A-kassan eftersom dom av olika anledningar känner att det inte är någon idé att betala pengar för något som man aldrig kommer att utnyttja. Folk med specialistkunskaper (=kommer aldrig bli arbetslösa), folk med bara några år kvar till pensionen, folk som driver egna företag – ja, ni förstår själva.

Jag hoppas verkligen inte att förslaget går igenom för att jag ser verligen ingen mening med att tvinga in folk i försäkring som dom själva inte vill ha. Jag är inte med i A-kassan och kommer nog inte att gå med i den inom de nämsta åren. För min del är arbetsmarknaden så god att jag inte löper någon risk att bli arbetslös. Och om jag av någon märklig anledning skulle bli det – ja, då får jag väl leva på mina sparade pengar, fortsätta driva mitt företag eller ta något annat jobb. Kan inte jag få bestämma detta själv ?

[GP] [SvD]

Deltidsarbetslös

Regeringen har ändrat reglerna så att man inte skall kunna glida runt på A-kassa på deltid mer än 75 dagar. Stämplar man 2 dagar i veckan blir detta alltså 35 veckor – helt okej för att få fullt betalt för att jobba 60%. För det måste man väl ändå säga?

Problemet är ju förstås att folk blir ledsna när deras härliga liv förstörs. Nu måste dom ju helt plötsligt söka ett nytt heltidsjobb alternativt hitta ett annat för att fylla upp de resterande 60% med. Men det är inte svenskar vana vid. Att ha två jobb samtidigt är det ingen som har, för det gör man bara i Amerika:

Det finns en risk att vi får ett amerikaniserat samhälle med en arbetsmarknad där du behöver både två och tre jobb för att överleva

Säger Malin Ackholt som är skolkurator på deltid. Hon säger dock i paragrafen ovanför att hon VILL jobba heltid, men kommunen kan inte erbjuda henne mer. Men om nu Malin VILL jobba heltid, fast inte skaffa ett andra jobb och fyll ut till en heltid ? Vad är det för hemskt med detta? Om hon nu vill arbeta heltid, så får hon väl fixa det då, inte skylla på regeringen (som har fyllt ut hennes lön) eller kommunen (som eftersom regeringen fyller ut lönen inte har något incitament för att utöka Malins tjänst till en heltid) .

Och självklart har ju Aftonbladet krönt hela artikeln med en bild på en ledsen Malin tillsammans med sonen. Så att det verkligen skall kännas i hjärtat – för då behöver man nämligen inte tänka !

[Aftonbladet]

Fack är det ingen större nytta med!

Och det kommer inte från någon ”fack-hatare” – nädå, det kommer från Sven-Erik Österberg (s). Anledningen är (mp) förslag att slå ihop A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag till en myndighet och sedan göra allt obligatoriskt.

Jag är helt emot det. Bryter man loss a-kassan får man lägre fackliga organisationstal eftersom människor inte tycker att facket är samma trygghet längre. Vi ska ha en stark a-kassa som är kopplad till organisationerna. Då bevarar man också den bästa modellen för Sverige.

Alltså – folk är bara med i facket för att facken administrerar A-kassan och medborgarna är dumma nog att tro att man helt enkelt måste vara med i facket för att kunna vara med i A-kassan. Det är ju faktiskt det som Sven-Erik står och säger.

[DN] [SvD]