Har nog tittat på datumet flera gånger idag för att se om det står 1 april någonstans – Barack Obama får Nobels fredspris. För vad? Att ha lagt ned ett olagligt fängelse som USA självt skapade i och med ”kriget mot terrorismen”? Att ha varit allmänt vek mot Nordkorea, Irak eller Ryssland? Man undrar vad som händer nästa år… Kim Jong-Il för att ha delat ut matpaket?
Två moderata riksdagsledamöter har skrivit en motion om att SVTs sändningar granskas ur ett höger-vänster-perspektiv eftersom dom anser att nyheterna mångt och mycket är vänstervinklade. Det kan man stundtals hålla med om i och med att många nyheter och inslag HAR en angreppspunkt från vänster – inte höger. SVT Anna Hedenmo välkomnar granskningen.
Vi har inget att dölja. Granska på! Jag känner mig helt trygg i hur vi jobbar
Anna som nog har stått för den mest vinklade rapporteringen av samtliga statstelevisionsprogramledare. Problemet är nog inte att SVT i sig är direkt vänstervridet, problemet är nog att hela Sverige är det. Finns det något i samhället som vi inte tycker om – då kräver vi direkt att politikerna skall göra något åt det. Det skall tillrättaläggas och detaljregleras utan att någon faktiskt ställer sig frågan – skall någon annan verkligen bestämma över medborgarnas vardag?
Motionen lär inte gå igenom och jag vill nog inte se någon kommission som löpande granskar SVT (det har vi den sk. Granskningsnämnden till) men det kanske leder till att diskussionen om den sk. ”fria televisionen” väcks till liv igen…
Johan Norberg skriver tänkvärt om Irlands om-omröstning om Lissabonfördraget:
Tänk om de rödgröna vinner valet nästa år men regeringen vägrar avgå. Då kan de säga att de ska ´lyssna´ och ´förstå´ och att väljarna egentligen inte röstade emot dem, utan bara var missnöjda med ekonomin och så utlyser de nyval när konjunkturen har vänt och arbetslösheten har minskat.
Demokrati – bara folket röstar rätt?
Kul när sådant här går ut till HELA företaget…
Vår smarta Mikael Mattsson har kommit på att om man ställer sig i hissen och väntar på att dörren stängs av sig själv och sedan trycker på knappen så funkar hissen utan problem J Så för tillfället får vi göra så tills den blir fixad ordentligt!
//J
J är receptionisten här. Tur att det inte blir några glirningar – NOT!
Jag vet ett annat sätt, man kan ta trapporna.
Vi har så roligt på vårt företag… nästa gång jag kommer på något håller jag nog käften.
Då var repliken på regeringens ansvarstagande ekonomiska politik ute. Och inte helt förvånande är det en höjning av skatterna som skall hjälpa Sverige ut ur krisen. Den ena värre än den andra: (MP) 16,7 miljarder, (S) 19,6 och (V) toppar med 54,7 miljarder kronor. I retoriken så är det endast de rika som drabbas, men framförallt Vänsterpartiets förslag är solklart: skattesänkningarna som fått vanliga människor över tusen kronor över i månaden skall dras in. Det är ett slöseri att människor har fått högre marginaler och ett lite mer friare liv.
Att hög skatt på tobak håller nere viljan att röka är ett välkänt faktum, men att som Vänsterpartiet vilja höja skatt på arbete med 21,5 miljarder (inkomstskatt) och 20 miljarder (indirekta skatter) kan helt enkelt bara betyda att dom vill att färre skall arbeta. Det är i alla fall vad det kommer att sluta i. Framförallt när jag jagar bort viljan att investera och riskkapital ur landet med återinförd kapitalskatt och höjd bolagsskatt. Vänsterpartiet har inte kommit underfund med att vi lever i en global värld.
MP vill sparka undan bilen på alla som inte bor precis bredvid en pendeltågsstation genom att höja bensinpriset med 2 kronor (indirekt då, genom att höja koldioxidskatten). Hög skatt på bensin – mindre bil (se resonemanget ovan). Hur livet för medelklassbarnfamiljen med dagishämtningar, storhandel och boende skall gå ihop har man nog inte tänkt på. Men det är väl bara att ta cykeln antar jag…
Att oppositionen inte är överens ser man redan på siffrorna 55, 19 och 16 miljarder och läser man förslagen så blir det ännu värre. Att de röd-gröna inte har en mycket mer samlad politik med mindre än ett år till valet är nog en stor strategisk miss.
Den hårt marknadsförda beskattningen av de ”rika” är knappt ens kaffepengar i budgetsammanhang. Att svenskar med en miljoninkomst inte ska ha något jobbskatteavdrag beräknas ge 800 miljoner kronor. Visserligen tjänar både Sahlin & Reinfeldt mer än en miljon om året, men Sverige har alltså alldeles för få höginkomsttagare att beskatta för att få budgetkalaset att gå ihop.
Eric Erfors på Expressen sätter fingret på spiken. Allt prat om att det bara är ”rika” som skall betala är faktiskt populism. Undrar när folk inser PR-tricket? I september nästa år kanske ? Den ständiga utmaningen i landet med världens högsta skattetryck är att få folk att tro att någon annan alltid betalar. Det sitter iaf de röd-gröna och hoppas på nu.
SvDs ledarblogg uppmärksammar att Mona Sahlins tal om att aldrig samarbeta med SD kanske inte gäller överallt i partiet:
Alla har väl till leda hört socialdemokratiska företrädare påpeka att de aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna.
På DN Debatt skrev Mona Sahlin exempelvis tillsammans med Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att:
”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att inte på något sätt samarbeta eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter nästa val.”
Kanske är det tänkt att läsas bokstavligt – att det är först efter nästa val som samarbete inte får ske.
På lokal nivå tycks man inte ha samma vattentäta skott som Sahlin et consortes vill ge sken av. I Sydsvenska Dagbladet berättas i dag om en demonstration mot kommunstyrets politik med avgiftsbelagd skolmat. Och det ser ut som att SD och S gör gemensam sak.
Det man bör lägga fokus på här är orden ” det ser ut som”, vilket är precis vad det är. Kanske vet ledarredaktionen mer om fallet än vad som står i Sydsvenskan, men jag kan inte se att det är något samarbete, mer än att man tycker lika i en fråga. Skall ”samarbete” vara det samma som att aldrig hålla med SD i någon fråga, kan riksdagsarbetet bli rätt trassig i nästa mandatperiod – om nu SD kommer in.
Fantastiskt. Lars Calmfors har riktigt blandat ihop korten – precis som S-V-MP gör. Skattesänkingar är enligt honom en utgift:
Det finns andra bra argument för den (skattesänkningen), men det är en ofinansierad utgift
Hittat hos Minstry of Truth. En utgift är en utgift (då man GER någon pengar som man redan HAR). En skattesäkning är inget annat än en UTEBLIVEN INTÄKT. Men oppositionen har gjort ett bra jobb med att lansera denna nysvenska.
I alla fall när det gäller växelkurser. Det är på grund av detta som jag är väldigt mycket emot Euron. Länder är olika, politiskt och ekonomiskt. Vi har olika slags basindustrier och vi drabbas på olika sätt och olika hårt under en lågkonjuktur. Därför skall vi inte ha Euron – den bakbinder oss.
Effekterna av de stora underskotten i bytesbalansen framgår tydligt av nästa figur, som visar tillväxten i samma länder. Medan kapitalet flödar ut igen från de baltiska staterna, med förfärande ekonomiska konsekvenser, händer ingenting speciellt i Polen. En liten ekonomisk svacka blir det förstås – av ungefär samma storleksordning som i Sverige. Men ingen ekonomisk katastrof.
Hittat hos Den Hälsosamme Ekonomisten.
Detta klipp tåls att visas om och om och om igen. Det verkar vara jobbigt med demokrati Margot…
Via HaX där också den svenska översättningen finns…
Fredrik Segerfeldt skriver bra idag om varför barnomsorgen i Sverige hindrar människor från att faktiskt göra som dom vill:
Låt oss resonera om barnomsorg, ur ett liberalt perspektiv. Staten tar människors pengar i från dem och ger dem – via subventionerad barnomsorg – tillbaka till människor endast om de har barnen på dagis. Utnyttjar man inte den offentliga barnomsorgen får man inga pengar. Samtidigt gör de höga skatterna, som delvis går till just barnomsorgen, att få familjer, förutom de allra rikaste, har råd att leva på en lön. Då har staten de facto bestämt åt Sveriges barnfamiljer var deras barn ska tillbringa dagarna.
Och allt i jämställdhetens namn. Kanske har detta tvång varit ”nödvändigt” för att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden, men idag måste man väl ändå säga att det uppdraget är slutfört och man borde helt enkelt riva upp hela barnomsorgen.
Framförallt i ljuset av att nattis är svårt att hitta runt om i Sverige. I Göteborg är det nu liv om just detta och GPs ledare har helt klart tagit ställning:
Politikerna måste tänka om. De vinner ingenting på att människor tvingas säga upp sig från sina jobb.
Detta uttryck hör man aldrig när en matbutik läggs ned ute på landsbygden. Dels för att människor inte behöver säga upp sig för att få mat (dom köper det någon annanstans), dels för att – om efterfrågan finns – så kan någon annan starta en matbutik. Nu har vi istället lämnat stora delar av våra pengar till politikerna för att dom skall kunna bestämma vart och hur föräldrarna skall kunna lämna sina barn. Detta kallas för ”demokrati” och är enligt många helt fantastisk till skillnad från den onda marknadsekonomin (matbutikerna).