Mona måste drömma mardrömmar om honom och dessutom vara lätt kallsvettig varje gång hon bläddrar igenom morgontidningen tänkandes ”vad har han nu sagt”. Detta sa han dock i webb-tv:
Vi ser nu hur nyliberalismens kollaps gör att människor inte kan åka tåg när det blir snö
Alltid vinner han väl några sympatier på detta…
Det är inte:
Utan:
Denna slutsats baserar jag helt och fullt på denna artikel.
Angående den sk. ”Climategate” så hittade jag via Mopol ett citat som måste spridas. Mannen är Mark Twain (som för övrigt har sagt mycket annat bra):
Klimat är det vi förväntar oss. Väder är det vi får.
Oj, detta var riktigt roligt skrivet. Nu vet jag inte om författaren är bitter för att han inte får vara med i M-festivalen eller om han verkligen KAN något (satsar dock 120% pü det senare), men visst är det lite roligt skrivet. Läs hela:
Syftet med låtarna är heller inte att bli listettor utomlands utan att klara kvalet i Sverige. För att lyckas med detta måste de uppfylla två kriterium. 1. De ska passa Christer Björkmans musiksmak. 2. De ska gå att bildsätta när ett fullsatt Cloetta Center vill klappa takten.
Resultatet har blivit en slags inavlad Belgian Blue-schlager dominerad av tonartshöjningar och dansande körsångare, en musikgenre som är unik för Sverige.
Detta är bara så jävla bra:
Det är faktiskt bara från vänster som man på allvar drar paralleller mellan statsminister Fredrik Reinfelt och Sovjetunionens diktator Josef Stalin:
De skulle bort, dessa profitörer på arbetarklassens stat och de skulle ersättas av kollektiva kolchoser. Resultatet av dessa brutala tvångsåtgärder blev en fruktansvärd hungersnöd i Ukraina. Mellan sex och åtta miljoner människor beräknas ha svultit ihjäl dessa svarta år för ungefär 80 år sedan. Även i de områden där Ukrainas svarta jord gav goda skördar gick människor under. Någon individuell prövning existerade inte. Ty som Stalin oförblommerat uttryckte saken; ”den som inte arbetar ska heller inte äta”.
Så kan man uttrycka den så kallade arbetslinjen – vår tids mest använda konsensuspolitiska slagord – i dess mest extrema form. Det är förstås ett svindlande avstånd mellan Stalin och Fredrik Reinfeldt och hans minister för socialförsäkringsfrågor Cristina Husmark Pehrsson (m). Men associationerna går sina egna och obevekliga vägar när jag konfronteras av de skandalösa konsekvenser som ”reformen” för Försäkringskassan bär med sig.
Att kultursidorna får härja fritt (dom skriver sällan om kultur, mest politik) är väl en sak, men då får man se till hålla en viss nivå. Hittat via Axess.
Detta hittade jag hos Munkhammar. Har hört det förut någonstans, men kunde inte dra mig till minnes vart. Om nu var Bastiat eller inte – det stämmer lika bra för det:
”Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.”
Munkhammar fortsätter:
Många tror helt enkelt att just de betalar mindre än genomsnittet men får ut mer än snittet.
Så kan det av naturliga skäl inte vara. Men det hindrar inte vänstern att försöka lura i folk att så är fallet. De säger alltid att det är höginkomsttagarna som betalar, men ”alla” ska få. Tvärtom betalar alla, och får tillbaka rätt lite.
Det är lite som bilkörning. Mer än hälften av alla bilister anser sig köra bättre än genomsnittet. Det säger sig självt – så kan det inte vara.
Jävligt tråkigt att ta del i undersökningar som dessa, men det visar sig nu att det faktiskt inte lönar sig att utbilda sig – i Sverige då alltså. Att man efter en högskoleutbildning med studieskulder i bagaget faktiskt inte får något tillbaks för de år man hakar sig fram på studiemedel. Livslönen för en högskoleutbildad man är 160 000:- under hela livet. Är du kvinna är det definitivt kört – du tjänar inte en krona på det.
För en genomsnittlig svensk kvinna lönar sig utbildning inte alls. Detta beror på höga skatter, platta lönestrukturer genom fackföreningarnas försorg och offentliga monopol. Och kvinnor är mer representerade än män inom offentlig sektor.
Nu är det väl säkert någon som tycker att en betongarbetare som sliter ut kroppen efter 25 år är värd lika mycket pengar som en ingenjör som ritar bron som han bygger? Man förstör inte ryggen av tunga lyft inne på kontoret, men stress och psykisk press kan vara nog så förstörande. För de som drabbas… att personer idag inte orkar jobba till 60 förstår jag, men arbetsmiljön har ju ändå förbättrats något den senaste tiden – inte sant? Ansvaret hör också ihop med lön – att ansvara för ett bygge, jämtemot kund, myndigheter (arbetsmiljön exempelvis) och sina anställda. Det måste man rimligtvis få betalt för – annars hade ingen gjort det.
Varför gör folk det nu då? Jo, för att dom ser utmaningen i att driva projekt och verksamheter framåt. Skall man vara elak kan man påstå att man utnyttjar dessa personers driv för att skapa mervärde åt andra. Men eftersom det är fredag skall jag istället vara snäll…
Dick Erixon har en intressant infallsvinkel på diskussionen om Umeås rökförbud:
Men man borde fråga sig varför arbetsgivare gör detta. Och svaret är att arbetsrätten och skatte- och avgiftssystemen är uppbygda så att arbetsgivare faktiskt adopterar sina anställda. Arbetsgivaren blir kostnadsansvarig för de anställdas hälsa och förutsätts lägga ut stora pengar på rehabilitering och andra merkostnader för anställda som kanske inte sköter sin hälsa som man borde.
Det är alltså det socialdemokratiska systemet som gör att företag och arbetsgivare rent ekonomiskt tvingas lägga sig i sina anställdas livsvanor.
Förslaget på ändring är lika bra det:
Här borde systemen ändras. Anställda borde få ut arbetsgivaravgiften som lön — en 30-procentig lönehöjning. För att sedan själv vara ansvarig för att teckna sjuk- och sjukvårdsförsäkring mm. Då blir det en sak mellan den enskilde och dennes försäkringsbolag vilka risker man tar. Försäkringsbolag kan ge rabatt för dem som lever sunt, det ligger inom ramen för riskbedöming och debiterad premie.
Därmed slipper arbetsgivare att tvingas agera förmyndare åt folk. Det är bra både för arbetsgivarna och för medborgarna.
Problemet med detta är att vi alla egentligen vet att folk kommer att gå i taket när dom väl får se hur mycket pengar som försvinner i skatt varje månad, samt att många inte kommer att klara av och hålla i pengarna. Svenska folket kan helt enkelt inte ta hand om sig själva på många sätt. Är detta inte en svaghet för en nation så säg?
Uppdatering: även Johan Ingerö håller med.
Detta är sinnessjukt… en person har blivit utslängd av Transport för att han är aktiv inom (KD). Anledningen till detta är enligt honom själv:
Min kritik av att facket subventionerar medlemskap i Socialdemokraterna kan ha bidragit
När det diskuteras om fackens obehagliga samröre med (S) så slängs frågan tillbaks – gå med och ändra på det då! Nu har Joakim Widell gjort det – och blir så utslängd. Det verkar nästan som att facket MÅSTE höra ihop med (S) för att få det att fungera. Någon annan förklaring kan jag inte se…
Att föreningar skapar regler för hur man skall drivas och vilka personer som får vara med eller inte ger jag blanka f*n i. Så länge dom inte bryter mot lagen, det är frivilligt att vara med och gå ur, har makt över andra människor än dom som dom representerar och inte ånjuter några privilegier från statsmakten. Facket bryter tyvärr mot de tre sistnämda och arbetar dessutom hårt med att slänga ut exempelvis letter från Sverige.
Bättre då med mitt fackförbund – Ledarna via Sjöbefälsförbundet. Denna organisation är partipolitiskt oberoende och slår åt alla håll. När det väl slås, vilket inte är så mycket. Man jobbar istället FÖR sina medlemmar, snarare än emot någon motståndare. Förbundet tillämpar dessutom sifferlösa avtal sedan 15 år tillbaks vilket gör att man får en lokal löneförhandling vilket både företag och de anställda tjänar på.
När tror ni Transport och Byggnads når dit?