Ja – väck med LAS

Centern fortsätter storartat… nu vill man ersätta LAS med en ”mini-LAS” där man i första steget tar bort turordningsreglerna för företag under 50 personer skall kunna få undantag och företag med mindre än 10 anställda skippas turordningsreglerna helt och hållet.

Att sedan Aftonbladet(S) ledare kallar Centern för löntagarfientligt tycker jag är en rätt bra beskrivning. Centern är inte emot löntagare, men har ställt sig på de personer som INTE är löntagare. Unga, invandrare, lågutbildade osv som nu står utanför arbetsmarknaden därför att betonghäckarna som redan är INNE på marknaden sitter där dom sitter. ”Centern ökar maktlösheten” – ja, fackets makt helt enkelt. Att facket skall vara med och bestämma vem som företaget skall behålla är absurt och leder till godtycke – inte från företagets håll, utan från fackets. Tydligen mycket bättre så…

Just nu upplever tusentals svenskar hur deras chef och någon facklig ombudsman gjort upp om just deras jobb, över deras huvuden. Argumenten kan vara anständiga, som hänsyn till företagets framtid, eller småaktiga, som illa dold maktfullkomlighet. Men för individen innebär situationen lika fullt en nästan fullständig maktlöshet.

Exakt… en person som sitter på unika egenskaper och jobbar flitigt är idag – eftersom han/hon är ”först in” – svagare än någon som går i samma hjulspår år ut och år in. Gissa vem som får stanna? Hjulspåret har betalat fackavgift i 30 år, så han/hon får alla gånger stanna.

Blygsamt från sossarna

Reza Javid är en SSU:are från Örebro med en såndär härlig, blygsam framtoning. Idag skriver han lite om kursdagarna på Bommersvik:

Andra passet var Ibrahims Baylans tal för oss SSU:are och det innehöll riktigt många goda praktiska råd och förklaringar om opinionsförändringarna hos väljare och vad vi socialdemokrater bör göra. Han talade om hur opinionsundersökningar ofta visar socialdemokratin sämre än vad vi egentligen har för opinionsläge och därför är det inte bra att känna sig orolig och panikslagen när opinionssiffror inte går vår väg

[…]

Något viktigt han talade om var att vi bör alltid prata om vår ideologi och hur den skiljer sig från högern, vår ideologi är utan tvekan den mest älskade och stödda av ideologierna i Sverige och det är vårt ansvar att förmedla det till folket.

Reza – om er ideologi är den ”mest älskade och stödda”, varför måste ni då förmedla den? De flesta älskar ju den redan… kanske detta förklarar kräftgången i opinionen. Det har fortfarande inte sjunkigt in att deras ideologi är den ”mest älskade”. Skattehöjningar ”för de rika” fungerar inte länge. Dom är inte längre det ”statsbärande partiet”.

Kommer bara att tänka på Monty Python: ”This is an ex-parrot.”

Public service gör mer än vad dom borde

Eva Hamilton angående SVTs eventuella nedskärningar:

Till slut blir bara det kvar som vi är ålagda att göra

Va’? Menar hon nu att SVT, SR och UR gör MER än vad som skall göra? Annars brukar ju fru Hamilton försvara allt som PS gör – högt och lågt. Problemet med att dom gör mer är att man med tvång driver in finansieringen från befolkningen – oberoende om man titta/lyssnar på skiten. Allt i ”oberoentets” namn…

I artikeln näms också ”rundradiokontot” dit ” överskott från inbetalda licensavgifter” går. Varför spara dessa? Om man nu driver in pengar för att producera TV och radio, varför då spara dom? Begriper inte detta…

Inte reglerna – skatterna

Lotta Gröning skriver idag angående socialbidraget:

Reglerna håller människor på mattan och ser till att det inte finns ett öre utöver några förpackningar torra nudlar och korv till extrapris. Du ska inte tro att du är något om du lever på socialbidrag.

Äh – sluta nu. Skall socialbidraget täcka ett sparbehov också? Det som håller ”människor på mattan” är de höga skatterna i Sverige vilket leder till att människor lever ut hand i mun i stor utsträckning.

[Aftonbladet]

Vem vill ha ett röd-grönt kinderägg?

Per Germundsson sätter huvudet på spiken i dagens ledare:

Där finns en otydlig socialdemokrati med kraftlöst ledarskap. Där finns ett tillväxtfientligt miljöalternativ med förkärlek för utpressning. Och där finns ett statssocialistiskt populistparti.

Det rödgröna samarbetet är som ett Kinder-ägg från helvetet. Tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.

[SvD]

Ett nytt rosornas krig

SvD skriver det rätt ut – dags för ett nytt rosornas krig. Mona lyckas – åter igen – att reta upp fackföreningsrörelsen och vette tusan om kombinationen Wanja stannar kvar som LOs ordförande och Monas ständiga grodor bäddar för detta. Och inte bara det – valet till Europaparlamentet samt valet nästa år kan vara i fara för (S). Självklart att trenden varit nedåtgående, men detta var nog spiken i kistan.

Jag förstår inte vad (S) har att säga till om när det gäller LOs ordförande och dennes förehavanden. Att skylla dåliga opinionssiffror på AMF-skandalen är rätt insiktslöst och visar på hur Partiiiiet egentligen mår. Inte så bra. Och när Monas kritik nästan hade glömt, så kläcker hon ur sig ett godkännande av att Wanja sitter kvar. I ärlighetens namn – (S) hade nog stigit i undersökningarna om människan höll tyst en vecka.

Det finns en chans kvar för ”di vänstre”: en fantastisk comeback på 1 maj men två riktigt bra tal från de bägge topp-damerna. Om inte så är loppet verkligen kört. Undrar vem som får det tveksamma nöjet att skriva dom två talen?

[SvD1] [SvD2]

Vettiga poänger från Gidehag

Robert Gidehag är VD för Skattebetalarnas förening (vilken jag för övrigt är medlem i) och har en blogg där han idag sätter fingret på en viktig grej:

En LO företrädare förklarade hur han (och LO) ser på fastighetsskatten. Logiken är så här: Eftersom förmögenhetsskatten inte är bra ur ett tillväxtperspektiv bör den inte återinföras. Men då kommer några grupper att bli rikare (märk väl utan att några andra blir fattigare) så därför måste vi höja en annan skatt som symboliskt straffar rika. Därför bör vi skruva upp fastighetsskatten på dyra fastigheter. Visserligen är det inte alls säkert att det är samma grupper som drabbas av detta som får sänkt förmögenhetsskatt. Men det ser bra ut för ”rättvisan”.

Ursäkta-säg-det-igen. Det är alltså så att man uppenbarligen VET hur jävla korkad man är, men fortsätter ändå att driva testen för att – tja – locka väljare/medlemmar. Det är så att man baxnar. Dessvärre har (S) och LO gjort detta så så framgångsrikt under många år, så det är såhär vi svenskar tänker. Folk blir alltså ”rikare” när dom får lägre skatt. All inkomstökning (eller snarare en minskad tvångsutgift – alltså skatt) för en person MÅSTE innebära att någon annan per definition får MINDRE pengar.

Hur är man funtad då?

[Robert] [Skattebetalarna (gå med!)]

Oppositionen kryper till kärnkraftskorset

Det måste ha varit bråda dagar i oppositionspartiernas högkvarter efter regeringens utspel om kärnkraften. Nu försöker man att rätta till felet genom ett utspel på DN.

De uppger i Dagens Nyheter på söndagen att målet är att fasa ut kärnkraften men utbytet ska ske med hänsyn ”till sysselsättning och välfärd”. Samtidigt kritiserar de regeringen för att ha avbrutit energisamtalen och hävdar att den saknar kompromissvilja.

Mycket möjligt att regeringen saknar kompromissvilja, men det går inte att alltid kompromissa i alla frågor. Ibland måste man köra på för allt vad tygeln håller och stå på sig. Vilket nu regeringen har gjort…

Dock blir det lite märkligt när man uttrycker sig såhär:

Oppositionen lovar att om den vinner nästa val bjuda in de borgerliga partierna till nya samtal och att arbeta för ett brett, hållbart beslut om energipolitiken, en politik som ska prövas varje mandatperiod. Oppositionen vill samtidigt satsa på effektivare energianvändning och reformer på energimarknaden.

Jag kan inte se skillnaden mellan ett ”brett beslut” som skall ”omvärderas vid varje mandatperiod” och det som nu regeringen har gjort. Regeringen har tagit ett beslut – vilket är ”brett” – och i valet 2010 kommer väljarna få välja vilket alternativ som dom tycker är bäst – alltså ”omvärdera politiken”. Oppositionen slår helt enkelt in öppna dörrar.

[Oppositionen vill byta ut atomkraft | Inrikes | SvD] [”Kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas” – DN.se]

Sjukskrivningsreglerna FUNKAR faktiskt

Ingen kan väl har missat oppositionens fruktansvärda kritik mot sjukförsäkringarna. Om ni tror att deras retorik har varit lite ”mycket”, då skall ni se bloggosfärens. Det har varit allt från ”omänskligt” till paralleller om tortyr av kattungar.

Indignationen har varit gränslös över ”hetsjakten” och ”sparkandet” på de långtidssjuksrivna. 
På oppositionen har det låtit som om regeringen vält människors rullstolar, och lämnat de sjuka på gatan. ”Sjukskrivna blir arbetslösa” förutspådde IF Metall.
Så har det inte riktigt blivit. Av de 9483 långtidssjukskrivna som förlorade sin ersättning vid årsskiftet har de allra flesta fått arbete, enligt TT. Bara 700 är anmälda som arbetslösa.
”

Så reglerna har fått ut 8783 i arbete och som nu – istället för att vara sjuka – har ett arbete och kan försörja sig själva. Att ha ett jobb att gå till får folk att tillfriskna bättre än att gå hemma ensam.

[Expressens opinionsblogg] [SvD Ledarblogg – Sanna Rayman]

Pengar är inte allt

Regeringen skall – äntligen – se över biståndet som Sverige strör ut över världen. Nu skall resultat ränkas och inte summan som tidigare.

Sverige drar sig ur biståndsprojekt där regeringen inte får gehör för sin uppfattning om hur arbetet bedrivs. Exempel på hjälporganisationer som regeringen är missnöjd med är FN:s
äldsta fackorgan, livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO. Organisationen är alltför toppstyrd och ineffektiv. I en rad andra fall har regeringen försökt men inte fått gehör för
sitt synsätt på biståndet. Det gäller bland annat FN-organen UNODC, UN-Habitat, UNAIDS och UNIFEM och GEF, där regeringen kommer att ompröva storleken på bidragen och
graden av engagemang. Det handlar om nära 15 miljarder kronor i multilaterala bidrag som
nu omprövas. Regeringen vill ha inflytande över verksamheten och lägga tyngdpunkten på
bland annat mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet.

Att de pengar som genom skatt tas av medborgare och företag inom Sveriges gränser skall användas på mest effektiva sätt borde vara självklart. Detta har dock inte varit fallet under de senaste 70 åren, men nu – 2009 – skall det bli ändring på det.

Gunilla Carlsson har nog en av de mest anonyma posterna i regeringen, men som biståndsminster har hon visat hur en borgerlig politiker borde agera. Självklart skall vi hjälpa och stötta människor i nöd, men pengarna måste gå till där dom gör nytta – inte in i blödande projekt och helt utan styrning. Detta förstör trovärdigheten för biståndet i stort och så kan vi inte ha det.

I många år har biståndet gått till länder med bristande demokrati och där pengarna har hamnat i fickorna på korrupta regeringar snarare än där dom behövs. Dessutom har bistånd – när det väl kommit fram – används på fel sätt vilket gör att länderna som har fått biståndet inte har utvecklats något under de senaste 30 åren. Vad är det då för mening med bistånd?

[DN]