Kielos missar poängen

Katrine Kielos missar idag helt Malin Striwes poäng när det gäller arbetslösheten. Först började vänsterpartiet hävda att kvinnorna drabbas mest. Malin kontrade då med att ”så är det inte alls, det är männen” och nu har alltså Katrine positionerat sig mellan dessa två – det är synd om bägge könen, fast på olika sätt. Dock har Katrine missat Malins poäng:

Män och kvinnor gör sina val. Och det är inte mer synd om det ena könet än det andra. Det som är synd är att vänstern försöker förvanska verkligheten och göra kvinnor till offer när de inte är det.

Gissar att Kielos läste rubriken och nöjde sig med det. Att vänstern aldrig riktigt förstår att det inte ALLTID måste finnas offer och framförallt att man måste dela upp folk i stora grupper (män/kvinnor, arbetande/arbetslösa, friska/sjuka osv) för att sedan ställa dessa MOT varandra (”det är mer synd om DOM än DOM…”). Gnälligt är var det är!

Mer om mjölkbråket

Även Robert Gidehag, Expressens ledare och ledarblogg samt SvD Ledare om EUs mjölkpengar. Från Expressens ledare:

De producerar mer än vad vi vill köpa.
I andra branscher skulle det leda till att en rad företagare lade ner eller tänkte nytt.
Men här förväntas skattebetalarna öppna plånboken så att allt kan förbli som förr.
Ännu värre blir galenskapen av att stödet ges i form av exportbidrag som bidrar till att konkurrera ut jordbruk i utvecklingsländerna, samtidigt som vi sätter upp handelshinder för att skydda EU-bönderna från konkurrens utifrån.

Tänk, jag har inte hittat en enda positivt inställd till detta (nej, har inte kollat på LRFs hemsida…) Dessutom kan man läsa mer på farmsubsidy.org om man vill lära sig lite mer.

Regeringen håller vad dom lovar – och det är ett år kvar

Regeringen håller till 2/3 det som har lovat inför valet 2006. Bland annat har man på knappt tre år hunnit med (Expressen):

Sänkt inkomstskatten i tre steg, infört skatterabatt på hushållsnära tjänster, slopat förmögenhetsskatten, halverat arbetsgivaravgiften för unga, förbjudit fosfater i tvättmedel, bytt fiskekvoter mot fiskedagar, skapat en handlingsplan mot våld mot kvinnor, infört nationella prov i tredje klass, fattat beslut om att införa en ny betygsskala, byggt ut speciallärarutbildningen, skärpt antagningsreglerna för högskolan, minskat den politiska styrningen av forskningsanslagen, infört jämställdhetsbonus och kommunalt vårdnadsbidrag, stärkt resurserna inom psykiatrin, genomfört en tandvårdsreform, byggt ut utlandsstyrkan och infört valfrihet i hemtjänsten.

Att en koalitionsregering lyckas med detta är ett styrkebesked. Under (S)-regeringarna under 1990-talet kom man upp i samma siffra – under hela mandatperioden. Regeringen har nu alltså ett år på sig att ”vinna racet”. Får man välja en valfråga som jag defintivt tycker skall vara med så är det värnskatten. En skatt som bevisat är ett nollsummespel, om inte t.o.m. till nackdel för statskassan bör ommedelbart tas bort. Därför känns det extra bra att Folkpartiet skissar på en slogan som ”Hälften kvar”. Man kan alltid hoppas.

Omskärelse bör förbjudas

Att kvinnlig könstypning skall vara förbjudet är självklart, men dess motsvarighet på den manliga sidan är mer debatterad. Och mer accepterad runt om i världen, främst pga av religion, men också att personer (främst män) gör detta frivillig. Av medicinska eller som sagt, religiösa skäl. Det handlar ändå om att kroppsstympa en försvarslös människa. Självklart är det inte lika hemskt som kvinnlig, men bör ändå förbjudas. Även experterna håller med, i form av G:

Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning

Vidare så finns det i förslaget att landstingen skall stå för kostnaden. Det enda som skall bekostas via skattesedeln är sådant av rent medicinska skäl. Bröstförstoringar, omskärelser m.m skall betalas själva. Och dessutom inte bara ur skattesynpunkt.

Anledningen är nämligen att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) vill stoppa den sk ”köksbordskirurgin” och då är vi där igen. Det argumentet fungerar lika bra för kvinnlig könsstympning, narkotikahandel eller något annat som är ”olagligt” men ”görs ändå”. Johan Ingerö fortsätter:

Lägger man till att flera landsting börjat genomföra så kallade rekonstruktioner av mödomshinnor (alltså rekonstruktioner av något som aldrig har existerat i sinnevärlden) i syfte att göra samlag extra plågsamma för flickor vars kulturella bakgrund kräver blod och smärta vid debutsamlaget blir det riktigt obehagligt.

Sverige har ingen som helst skyldighet att upprätthålla uråldriga seder som praktiserats på andra delar av jordklotet. De här in- och övergreppen är långt äldre än våra seder att hänga upp hästar och slavar i träd för att sedan skära halsen av dem och skvätta deras blod över åkerjorden. Om inte ens sekulära länder klarar av att göra upp med dem, vilka ska då göra det?

Det är alltid svårt att dra en linje där importerade traditioner skall respekteras och där de redan befintliga skall respekteras istället. Och vi i Sverige ställer oss nästan på den förstnämda sidan. Detta är en perfekt grogrund för främlingsfientliga partier och skumma åsikter. Är vi i Sverige så rädda att stå för våra principer så att vi låter sådant här gå under radarn? Uppenbarligen är det så.

Orkar inte tänka själv…

Spikmattan från Himalaya som har blivit väldigt populär i landet har börjat få kritik för sin marknadsföring. Dom har på sin hemsida haft kommentarer från folk som hävdar att mattan har löst alla möjliga problem och sjukdomar genom att ligga på mattan. Detta har nu Konsumentverket satt stopp för och företaget har backat.

Två aspekter på detta: är det verkligen någon som tror på att det verkligen fungerar? Det känns som att det kan vara lite naivt att verkligen tro att smärta och sömnproblem försvinner genom att ligga på en matta? Tror man det, har man banneme inte rätt att klaga heller.

Den andra aspekten är mer positiv – OM man nu tycker att mattan fungerar, ja, vad är problemet då? Om det så må vara placeboeffekt eller inte – problemet försvinner ju och om nu mattan ligger bakom det eller om man blir frisk ändå so be it!

I en gnällig ledare i Östersunds länstidning klagar Kalle Olsson på att vi har för många val i livet och att vi konsumenter inte har tid att ta reda på vilken produkt som verkligen ÄR den bästa. Men kära Kalle – det har vi väl visst. Vi skall ju ändå köpa schampoo – varför inte prova ett märke varje gång du köper flaskan? Dessutom är det ju så att vilken produkt som är ”bäst” är i allra högsta grad subjektivt. Min nya bil kanske jag tycker är bättre än din nya, men du tycker tvärtom bara för att Håkan Matsson sågar bägge våra bilar och kallar dom ”sämst i klassen”. Hanna Wagenius skriver också…

Men – framförallt har människor ett ansvar för sina egna liv och beslut. Ingen annan ska tvingas undersöka olika varor för att man själv är för lag – det är ju alltid möjligt att avstå köpet om man är osäker. Eller menar Olsson att folk är för dumma för sitt eget bästa?

Jag tror på det sista – Kalle tror att folk ÄR för dumma för sitt eget bästa. Det gäller ju vänstern generellt som vill styra allt från när föräldrarna skall vara hemma med barnen till vilken läkare och vårdcentral du måste gå till. Tröttsamt.

Jag är int’ bitter

Ibland ser man riktigt hur ilskan skiner igenom:

40% av dessa enorma skattesänkningar har gått till de 10 rikaste procenten, klart att skattesmitare och höginkomsttagare jublar. Även jag blir glad av att exempelvis få tillbaka på skatten, men det är inte vad det handlar om. Det här handlar om att människor som redan har det väldigt bra får det ännu bättre medan de som inte är lika kapitalstarka varken får känna av speciella skattelättnader eller får ett upplyft när det gäller stödet från samhället.

Detta är MonaForPresident med avseende på att Skattefridagen uppmärksammas runt om i Sverige. Bland annat på denna blogg. Vad problemet är förstår jag inte riktigt, det finns bara pajkastning i inlägget. Hon vill exempelvis att Dick Erixon inte skall få tillgång till respiratorer eller ambulanser. Det för inte direkt debatten framåt.

Vi som sedan vill sänka skatten något blir sedan kallade ”trångsynta och egoistiska personer som generelltsätt har lite mer i plånboken än andra” vilket och bidrar till en härligt debattklimat. Ilskan MÅSTE tyda på att vi tycker rätt och kan arugmentera för det.

Sverige har världens högsta skattetryck. Vi har dock inte världens bästa sjukvård, bästa polis, bästa rättsystem, bästa sociala trygghetssystem – ja, vad är vi bra på egentligen? Borde vi inte kunna få samma (låga?) kvalitet för mindre pengar – eller kanske tom för mindre pengar. Vilka blir pengar till oss själva och familj – utan ”på någon annans bekostnad”?

Vi som vill sänka skatten pratar mycket sällan om att dra ned på utgifter som sjukvård, skola, omsorg och utbildning. Främst kritiserar vi alla andra utgiftsområden som vi inte anser att politiker skall lägga pengar på. Med mindre skatter kan folk skaffa vad som själva vill ha i större utsträckning. Vi vill att det civila samhället skall växa och bli starkare. Att fler människor skall kunna bestämma mer över sina liv och ta nya vägar. Och höga skatter begränsar ENDAST de med låga inkomster.

För en person med 16000:- i månaden har skatten sänkts med 1048:- (23%). För en ”rik” med 45000 i månaden är sänkningen 2893:- (16%). Vad tror du gör mest för en person? 1000 spänn för en med 16000:- eller 2800 för en som tjänar 45000:-? Istället för att ge en låginkomsttagare en möjlighet att behålla mer av sin lön för att kunna köpa en par jeans, köpa hämtmat några gånger mer i månaden osv? Istället stirrar ni er blinda på ”rättvisan” (btw, den ”rike” betalar fortfarande mer i skatt – både i kronor och procent räknat) Jag tycker DET är så felaktigt så att det gör nästa MIG arg. Usch – att man inte vill ge människor den chansen och möjligheten…

Om vi måste se till könet – männen drabbas

Sågningarna av Vänsterpartiets debattartikel fortsätter. Idag är det Malin Siwe som står vid sågen:

Struntprat. När världsekonomin krisar är det främst män som mister jobbet i Sverige. Eller har dem kvar till priset av arbetstidsförkortning med lönesänkning, något som denna gång tillämpats brett inom de stora industriföretagen.

Förra veckan var 142 000 män inskrivna vid Arbetsförmedlingen som arbetslösa på heltid. Kvinnorna var 104 000.

Malin är dock lika snabb att påpeka att det faktiskt inte mer synd om dessa män än någon annan som blir arbetslös. Det är bara vänstern som försöker plocka billiga poäng.

Alla pengar skall gå till staten

Idag firar vi ”skattefridagen”. Den inkomst vi har haft sedan 1 januari har fram till denna dag tillfallit staten – från idag fram till årskiftet får vi behålla den vi tjänar. Att den infaller såhär sent på året är ett bevis på att vi betalar väldigt mycket skatt. Väääldigt mycket skatt, faktiskt mest i världen. Stora delar av vårt manöverutrymme genom livet beskattas bort. Trots detta har regeringen gjort så att vi har fått några fler dagar som vi arbetar för oss själva. Under Göran Perssons tid infann sig dagen den 8 augusti.

De som gör som staten tycker (skaffar barn som man snabbt placerar i kommunal dagis och förskola osv) kanske tjänar på systemet, vi andra som kanske vill göra mer aktiva val får oftast betala mer. Och pengarna som kommer på avvägar genom stat, kommun och landsting försvinner ibland i väg på avdrift – till resor till ”vänskapsstäder”, ishallar, konstmuseer, hattmuseer, badhus, basebollsplaner. Trots att inte underlag finns. Trots att man i samma kommuner drar in på äldrevården. Och sjukvården.

Vissa tycker att det är en hemsk dag att fira. Symboliken att man nu arbetar för sitt eget liv finns det ingen förståelse för alls. Mario på s-bloggar är en sådan:

”Skattefridagen” är den dag på året då alla friska löntagares skatter blivit betalda om den totala skattebördan fördelas från årets början. Från och med idag betalar såldes ingen löntagare skatt.
De som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden och behöver stöd från samhället ¬– sjuka, arbetslösa, vårdkrävande, handikappade och barnen – är fr.o.m. idag utrotade och finns inte med i Skattebetalarnas elitistiska värld. Alla samhällsinsatser på infrastruktur, försvar, rättsväsende, vård, skola och omsorg upphör i dag. SvD:s ledarredaktion hyllar detta.
Eliten håller ihop mot resten av folket.

Vad han får ”utrotade” ifrån vet jag inte. Dom borde klara sig bra på de pengar som vi i ”eliten” har betalat in hittills. Eller så får man helt enkelt tolka Marios resonemang som att han är för ett skattetryck på 100%. Själv tycker jag att Mario själv är med i en elit som är betald av de människor, vars arbete han nu bespottar. Han unnar alltså inte de människor som jobbar ihop han och hans partis inkomster rätt i ansiktet. Elit, eller hur var det?

Vem vill fortsätta med jordbruksstödet?

Läs HAX text om EUs jordbruksstöd. Den är rätt lång, men det finns en något förkortad version i dagens blogginlägg.

Europas bönder producerar mer (och delvis andra saker) än vad vi konsumenter vill köpa. För att bönderna skall kunna fortsätta producera fel och för mycket tvingas skattebetalarna stå för notan.

Ibland dumpar vi överskottsprodukter till skattesubventionerade underpriser i tredje världen. Vilket i sig skulle kunna vara en… snäll sak att göra – om det inte vore för att det hela ofta slutar med att vi då slår ut de fattiga ländernas eget jordbruk. På så sätt används våra skattepengar till att hålla fattiga människor i fattiga länder kvar i fattigdom.

Bilden börjar klarna

Lars Ohly och Ulla Andersson, partiledare respektive finanspolitisk talesman för Vänsterpartiet har skrivit en debattartikel som gör att bilden över oppositionens politik klarnar ytterligare:

Vår ambition är att en rödgrön regering efter valet 2010 slår rekord i konkret jämställdhetspolitik! Därför vill vi tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. I ett sådant jämställdhetspolitiskt råd vill vi se ekonomer med genuskompetens. Till rådet bör det även kopplas en referensgrupp med förträdare för kvinnor i olika livssituationer, till exempel ensamstående föräldrar, välfärdsjobbare, deltidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kvinnor.

Finanspolitik skall efter valet 2010 inte bedrivas på ekonomiska grunder utan på sifferexercis där uppdelningen mellan män och kvinnor skall bli exakt 50-50. Regeringens skattesänkningar har nämligen träffat lite snett – 57-43% till männens fördel. För att vara en generell skattesänkning får man ändå säga att det är en rätt hyfsad träffbild.

För att råda bot på detta skall också jobbskatteavdraget tas bort. Vem som förlorar mest på en borttagen 1000-lapp i månaden – en person med 19 000 kr i månaden eller en med 45 000 kr behöver man inte fundera på värst länge. Att skattehöjningar som denna slår främst mot de som har det sämst ställt begriper tydligen inte Vänsterpartiet. Fröken Jansson skriver mer om nackdelarna med förslaget.

Att det är svårt med ekonomi förstår jag också, men att en partiledare och finanspoltisk talesman inte kan räkna ordentligt är rent pinsamt. Se Den Hälsosamme Ekonomens uträkning:

Nettoinkomsten för män var 224 200 år 2009. Samtidigt har män fått en skattesänkning på 12 400 kronor, vilket innebär att de med det gamla regelverket hade tjänat 224 200 minus 12 500 kronor, det vill säga 211 700 kronor.

Nettoinkomsten för kvinnor var 166 300 år 2009. Samtidigt har kvinnor i genomsnitt fått en skattesänkning på 9 400 kronor, vilket gör att de med det gamla regelverket hade tjänat 156 900 kronor i genomsnitt.

Sätter vi samman dessa inkomstuppgifter framgår det att kvinnor innan regeringens skattesänkningar skulle ha tjänat 156 900/211 700=74,11 procent av männens inkomst. Efter regeringens skattesänkningar tjänar kvinnorna 166 300/224 200=74,17 procent av männens inkomst.

[…]

Att man ändå har dragit en felaktig slutsats beror på att man i analysen blandat ihop nominella tal med relativa tal. Metoden gör att resultatet av analysen blir helt beroende av utgångsvärdena.

Låt oss exempelvis anta att alla priser och löner i samhället fördubblas under ett år, utan att någonting annat förändras. Även i en sådan situation skulle inkomstförändringen för män vara större än för kvinnor. Det vore dock ganska fånigt att därav dra slutsatsen att klyftan mellan kvinnors och mäns inkomster har blivit dubbelt så stor.

Förändringen måste väl ändå sägas vara marginell – men ändock en ökning. Och matematiken är slående pinsam. Men det är säkert genuscertifierad – precis som Sveriges finanspolitik skall vara efter valet 2010 – OM nu S+V+MP vinner…

Uppdatering: Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening sätter fingret på en annan sak: eftersom män tjänar mer så betalar dom ju också mer i skatt. Detta måste väl också betraktas som ”ojämställt” eller…?