Jämtin fortsätter

Carin Jämtin har nu svarat på kritiken på hennes företag-får-ej-göra-vinst-artikel för ett tag sedan. Artikeln var säkert menad som en testballong inför kongressen i höst och debatten har verkligen tagit fart – på både höger- och vänsterkanten.

Nu skriver Carin att hon inte alls är emot valfrihet inom välfärden – bara emot vinstuttaget. Hon fortsätter alltså att stånga sig blodig mot en av huvudargumenten mot hennes artikel: att skall detta gälla måste staten köpa ALLT från icke-vinstdrivande företag. Allt från att bygga skolbyggnader, städning, skolmat, studiematerial, pennor, suddgummi osv. Hon talar alltså helt förbi de argumenten.

Dessutom har hon i sin första artikel endast nämnt skolan. I artikeln nu använder hon ”välfärd” genomgående, förutom när hon rabblar lite statistik angående friskolor. Hon vill nu att inga företag som är involverade i välfärd skall gå med vinst. Är det då endast vård-skola-omsorg eller är det fler sektorer som skall få vinstförbud?

Att det sedan går henne helt förbi att alternativ och valfrihet kommer att försvinna – eller i vart fall inte dyka upp – om vinstkravet tas bort verkar hon inte tro på. Tyvärr är det så att man ska skriva hur mycket som helst om valfrihet, men om man inte ger förutsättningar för den att uppkomma så blir det bara tomt prat.

Läs merKent Persson, Apelsineld, Den hälsosamme ekonomisten, Marknadsliberalen och Johan Ingerö

Kommuner är ekonomiskt inkompetenta

Nu i lågkonjunkturens högtid gapas det från alla håll för mer pengar, mest i skriket nu är kommunerna. Dock kanske man skall tänka efter lite innan man stämmer in i klagosången. Timbro har gjort detta.

Sandvikens kommun har tagit över en arena som har tre gånger så stor isyta som Globen i Stockholm och rymmer 10.000 åskådare, nästan en tredjedel av kommunen invånartal. I Sandviken har 150 anställda varslats inom skola och omsorg.

Hade dessa kommunpolitiker varit ansvariga för ett börsnoterat bolag hade dom åkt ut med öronen före. Nu höjer dom bara skatter, klagar på regeringen och blir omvalda för ytterligare en mandatperiod. När skall denna trend vändas? Läs även Johan Ingerö, Johan Hedin eller Motpol

Insiktsfullt från Josefin

Josefin Brink är vänsterpartist och presenteras på Sydsvenskans debattserie som ”nämns som en blivande partiledare”.

Vår politik är ny och frisk. Men tyvärr är det ingen jävel som vet det. Vi är jättedåliga på att komma ut.

Synd att hon inte har kommit till någon större insikt bara. Vad är som är nytt och friskt med ”200 000 jobb i offentlig sektor”? Visst ja – glömde helt: dom har ju faktiskt lovat att försöka hålla budgeten.

Precis vad jag tycker

Claes Arvidsson på SvD skriver nu också om Elisabeths Höglunds artikel om våra soldater i Afgahnistan:

Det är politik direkt från Buttricks. Avvecklarna pläderar i praktiken för att någon annan ska göra vårt jobb. Det skulle dock för lång tid allvarligt skada Sveriges trovärdighet som säkerhetspolitisk aktör. Drömmen om en svensk särväg är en återvändsgränd. Att Sverige bidrar är dessutom viktigt för att bevara tilltron till Nato som fredsaktör både långt borta och i vårt närområde.

En stor vinst för medborgarna

DNs Henrik Brors reflekterar bra om Marianne Samuelssons avgång:

Men den vingliga uttolkningen av lagarna om strandskydd på Gotland är säkerligen inte det enda område där man kan se prov på hur de politiska makthavarna låter samhällseliten få en gräddfil. Den nya strandskyddslagen där kommuner ska fatta besluten öppnar nya möjligheter varnar miljövänner för. Marianne Samuelssons fall kan fungera som uppmuntran för fler tjänstemän och medborgare att våga ifrågasätta om alla behandlas lika inför lagen.

Precis. Regeringen har fått kritik från oppositionen (underligt) om att strandskyddet har ”urholkats” men där ansvaret helt enkelt har flyttats från länsstyrelse till kommunen. Närmare medborgarna helt enkelt. Mariannes fall kan nu ses som en varning att man faktiskt skall följa lagarna – annars händer det grejer.

Det som gör det lite svårare är att regeringen inte kan gå in och rota i kommunens politiska tillsättning som dom kan på länsnivå. Dock får då väljarna ett tydligare ansvar att hålla koll på sina folkvalda. Men det lär ju skyllas på regeringen när det inträffar.

Uppdatering: Hon får dock nya arbetsuppgifter inom regeringskansliet. Det lönar sig uppenbarligen att tänja på reglerna – jobbet får man behålla ändå. Nä, sparken på riktigt skall hon ha!

Kjell-Olof Feldt kastar sig in i debatten

Skolbråket inom (S) går vidare, nu med nya inlägg på DN Debatt och denna gången är det Kjell-Olof Feldt som står för skrivandet. Om han skriver det som fd. socialdemokratisk finansminister eller som ordförande i Sveriges Friskolors riksförund låter jag vara osagt, men låt mig uttrycka mig såhär: detta är en partsinlaga. Dock är hans poäng helt riktig.

Men med tiden har nog de flesta socialdemokrater accepterat det faktum att företagande måste vara lönsamt, ge vinst, så att de som bidrar med nödvändigt kapital får ersättning för uppoffringar och risktagande. Staten som företagsägare kräver nu en rejäl, ”marknadsanpassad” avkastning på sitt kapital. Våra pensionspengar ska förvaltas med god avkastning som övergripande mål, för det kräver dagens och framtidens pensionärer.

Skulle då andra villkor gälla för det Carin Jämtin kallar välfärdsentreprenörerna?

Uppenbarligen tycker hon det. Synd bara, för i övriga sammanhang inser nog (S) att det blir bättre om man har ett vinstintresse. Det är en drivkraft som gör att företag startas igång – för vem vill sätta in pengar på banken om man inte får någon ränta för det? Precis så är det när företagare lägger ner tid, kraft och en mängd pengar för att dra igång en verksamhet. Finns inte incitamenten, så startas det inget – eller i vart fall många färre företag.

Även Kent Persson (M) skriver bra idag.

Ja, låt Talibanerna härja fritt

Jag är ingen krigshetsare, men jag anser nog ändå att svenskarna i Afganistan gör ett oerhört viktigt jobb och att dom skall stanna där. Det gör också en majoritet av svenska folket, trots att media försöker påskina att det är tvärtom. Elisabeth Höglund som jag gillar och tycker är frisk fläkt skriver idag på Expressen att Sverige borde dra hem sina trupper – pengarna behövs ju faktiskt här hemma istället:

Afghanistan har förvandlats till en krigsskådeplats för de svenska soldaterna. Därför är det nu dags för den svenska regeringen att bryta avtalet med FN och USA och ta hem våra soldater. För i dag fungerar den svenska Isafstyrkan i praktiken som en stödtrupp åt USAs krigföring i Afghanistan. Så var det aldrig tänkt från början.
Här i Sverige finns det enorma behov att täcka inom sjukvård och omsorg. Använd pengarna till att täcka dessa behov i stället för att kriga i ett land, där det troligen ändå aldrig blir fred.

Istället för att rädda Afgahnistans flickor från Talibanernas förtryck, den Afghanska regeringen från terrorister och att se till att världen i stort blir ett mer demokratiskt och tryggt ställe tycker Elisabeth att vi skall ge upp kampen, dra oss hemåt och hoppas att det löser sig av sig självt. Sverige kämpar gärna för demokrati och mänskliga rättigheter, men fan inte på bekostnad av något våld. Lite plakat och debattartiklar borde nog hjälpa till. Dick Erixon har skrivit mycket bra om detta:

Ja, vem skulle säga emot att det är ansvarsfullt att sända flera hundra soldater till ett krigsområde? Vem!

Grundfrågan är ju om man anser uppdraget är angeläget eller inte.

Om det säger Hjelmgren… ingenting.

Är det viktigt att flickor får gå i skolan? Är det viktigt att bekäma den terrorism i Afghanistan som bevisligen varit bas för mycket blodiga attentat på andra håll i världen? Vill vi se fundamentalismen sprida sig? Eller vill vi hjälpa afghanska folket att skapa trygghet, rättsstat och demokrati?

Om vi skiter i afghanska flickor, om vi struntar i att global extremism får en fristad, då är det naturligtvis inte ansvarsfullt att riskera svenska män och kvinnors liv.

Så Elisabethom nu krig är så hemskt, stäng av TV:n på kvällen så kan vi höra av oss när demokratin är säkrad i Afghanistan.

Det finns också indirekta pengar

Sveriges kommuner får nu ett tillskott på ca 2,3 miljoner eftersom försäkringspremierna sänks på grund av den minskade sjukfrånvaron. För oppositionens del räknas bara direkta bidrag, men i verkliga världen kan pengar komma indirekt. Dessutom så premieras arbete med att minska sjukfrånvaron, vilket gör att man får ett ekonomiskt incitament att fortsätta jobba med detta.

Det är uppenbarligen svårt med ekonomi – för vissa.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Alliansfritt Sverige, en helt opartisk politisk blogg, har av någon anledning räknat hur många gånger ”regeringsbloggar” har skrivit om arbetslösheten under 28 juli – 1 augusti. Resultaten är ”beklämmande” – endast 1,17% av inläggen på de 392 bloggarna har omnämt arbetslösheten. Men som Edvin nämner:

Gjorde en snabbkoll och såg att jag visst har skrivit om arbetslöshet. Närmare sagt, ungdomsarbetslöshet. En halv tumme upp för Bardh och Björklund öppnar nya dörrar.

Dock har rapportförfattaren Johan meddelat att Edvins blogg undersöktes den 28 juli. Vi ställer oss då genast frågan vilka andra inlägg som har missats på de övriga bloggarna. Dessutom meddelar Edvin att blogglistan innehåller bloggar som är rent personliga.

I en kommentar på Alliansfritt Sverige frågar en person om det har gjorts någon jämförelse med oppositionsbloggar – om man skall kritisera en grupp för att dom gör något för sällan, måste man jämföra med några andra och berätta hur många gånger DOM gör det. Det är dock inte intressant för AS – dom granskar ju bara regeringen 🙂 Att sedan bloggarna skriver om annat är heller inte intressant. Säg klimat eller frihandel eller något annat – MÅSTE man verkligen skriva om arbetslösheten? Tydligen…