Tappat mina nycklar

Shit – vart fan tog dom vägen! Hemnycklarna… bara borta helt plötsligt. Hade åkt spårvagn till Frölunda för att hämta bilen där (vart på middagsbjudning och tog bussen hem) sedan till jobbet och när jag skulle ta mig till Stena Scandinavica så upptäckte jag att nycklarna var väck.

Gick vägen tillbaks till kontoret (från parkeringshuset då) stirrandes i backen. Gick dit, frågade i växeln men inga nycklar. Jaha – låste dörren gjorde jag helt klart imorse och den enda gången jag hade haft uppe nycklarna var när jag hämtade bilen i Frölunda. Sagt och gjort.

Och tro jävlare’me’ inte att nycklarna faktiskt LÅG på parkeringsplatsen ! ! ! Sicken’ tur måste man i ärlighetens namn säga och vilken lättnad. Annars hade det blivit adminsitration med lås och allt vad det är. Nycklarna hade väl någon sätt lossnat från min ”hake” på knippan.

Ibland så – har man tur!

Vi drar till fjällen…

… så det blir nog inte så mycket sova de närmaste dagarna heller. Har jobbat på Stena Scandinavica sen i söndags och det blir rätt långa dagar. Men jag har nog sovit gott – det brukar jag göra ombord.

Tre galningar i en bil upp till Hemsedal kan ju bli roligt. Ännu roligare blir det när vi träffar de sju andra galningarna som åka från Göteborg redan klockan 10 idag. Men fin folk kommer sent 🙂

Sedan blir det Scandinavica på måndagen (över dagen bara), kontoret tisdag och så en ny vända på Scandinavica (åka med) onsdag-fredag. Kalas på fredag har jag uppskriven i min kalender – hoppas att det fortfarande stämmer.

En dipp

Jo, jag vet… har fallit tillbaks in i mitt gamla bloggande. Sällan och argt. Inget jag är stolt över direkt, men nu är det mycket med jobb och hej-och-hå. Ingen ro att sätta mig måste jag erkänna och det är synd. När man surfar genom den digitala världen är det så många tankar som dyker upp och som man vill dela med sig.

Vi hoppas på en bättring. Eller vi och vi, JAG gör det iaf.

Ny joggintur

Visserligen går det lite långt mellan gångerna, men när man väl kommer ut är det förjävligt (när man springer) och gôr-härligt (när man är färdig). Ny rekordtid idag igen på 8km-rundan. Benen tröttnade efter 15 minuter (dömde 7 matcher i helgen – utan att strecha eller värma upp) så jag får skylla mig själv. Men idag orkade jag hela vägen runt.

43:48 på 8 km.

Måndag med mat

Det händer något när det är måndag. Efter en helg med slarv, borta-middagar med vin/öl och lite dålig sömn så blir måndagen någon slags reaktion. Om och om och om igen. Veckans måndagsreaktion bjöd på:

  • Grekisk sallad bestående av tomat, rödlök, sallad, fetaost, olivolja, balsamvinäger och basilika
  • Gryta: fläskkarré, tomat, Worchestersås, buljongtärning, bönor, lagerblad, kryddpeppar och rödlök

Någon som vill komma hit på middag?

Detta var jobbigt

Vanliga 8km-rundan. Tog i lite väl mycket kanske – hade en grymt bra tid halvvägs men sedan tog orken slut. Fick stanna två gånger och hämta andan lite, pusta ut och småstrecha. Men det blev ändå en bästa-tid: 45:24. 5:59/km vilket under ett Göteborgsvarv (=21 km) blir 2:05:39 – förutsatt att man orkar hålla samma fart under hela sträckan. Vilket idag kändes tveksamt 🙂

Något dåligt med sömn i kombination med allt för dåligt kolhydratstillskott under dagen tror jag ligger lite bakom det. Samt den tuffa öppningen. Men skyll på det du!

Opera

Var idag på Göteborgs-Operan för att se Figaros bröllop – och jag kan säga att jag kommer nog inte att gå på Opera igen. P.g.a. ett antal anledningar:

1. Jag blir per automatik ”anti” mot något som man måste a) har läst programmet innan för att förstå b) när sedan föreställningen väl har börjat inte hör vad dom säger utan måste konstant kolla på textningen ovanför scenen. Och då sjunger dom ändå på svenska! Jag skall också säga att det övriga sällskapet som jag gick med sa samma sak

2. För lång tid – 3,5 timme inklusive paus. Inte konstigt att det blir långa föreställningar när man i stort sätt varje textrad måste sjunga samma rad tre gånger. Men det beror väl på att var tvungen att göra detta för att folk skulle förstå – innan textmaskinens tid.

3. Klockan – att behöva bli inringd till föreställningen som en skock kor. Det finns högtalare som förklarar att det är 5 minuter kvar till föreställningen – det fungerar utmärkt. Nä, skippa klockan.

Summa-sumarum: jag kommer INTE att gå på opera igen. Musikal – gärna det, det är helt klart mer min typ av kultur. Men inte opera som sagt!