Effektiv ränta – dåligt mått på SMS-lån

GPs ledare beklagar sig idag över hur SMS-lånen ställer till det för folk. Som vanligt skall folk inte ta ansvar, det nämns bara i förbifarten:

Naturligtvis har varje individ ett ansvar. Föräldrar måste diskutera ekonomi med sina ungdomar. Det kan vidare låta trist och moraliskt, men ju sämre marginaler, desto viktigare att noga se över sin ekonomi. Att göra tråkjobbet med en budget, att se vart pengarna går, om det går att avstå från något för att längre fram kunna unna sig det där andra lilla extra. Att orka säga nej till den omedelbara frestelsen.

Men allt ansvar kan inte läggas på individen. Lånehajarnas samvetslösa verksamhet måste begränsas och hejdas.

Saken är dock det som skrivs i början av ledaren. Här hävdas det att den effektiva räntan på ett SMS-lån är uppemot 1000% ! Detta stämmer fullt och hållet, men hur bra är egentligen måttet ”effektiv ränta”? Enligt Wikipedia:

Med effektiv ränta avses den totala kreditkostnaden angiven som årlig ränta på lånebeloppet.

Det som gör detta mått väldig orättvisa för SMS-lånen är att den tar hänsyn till den årliga kostnaden vilket inte är aktuellt för ett SMS-lån – tanken är ju att det faktiskt skall betalas tillbaka inom en månad. Tar man exempelvis ”LuckyLoan” så blir kostnaden på ett 3000 kronors-lån 3000+2340 (avgiften) = 5340 kronor. En ränta på 5340/3000 => 178% => 78%. Mycket? Ja, men det är det som man får betala för att risken är hög och att lånet går snabbt att få.

Privat är privat – inget annat

Den hälsosamme Ekonomisten skriver:

Bloggkollegan Departementet konstaterar att mediernas krav på öppenhet när det gäller SAAB ter sig något missriktat. Trots allt är ju både GM och Koenigsegg två privata företag som inte är skyldiga att berätta någonting om sina respektive affärshemligheter.

Varför detta nu? Kan inte två privata företag få prata utan inblandning från staten. Låt näringslivet vara i fred – på både gott och ont. Inga stöd eller ”räddningar”. Vi har sett i SAAB-fallet att det till slut dyker upp någon med pengar som vill ha bolaget – är det ingen som är intresserad, ja, då skall banneme inte skattebetalarna gå in heller.

I Sverige verkar det som att det snabbt sätter sig i huvudet på media+befolkning sig att staten skall vara, och ÄR inblandad i affärer när dom egentligen inte har det. Vi är väl så pass vana att staten skall vara en ”god och långsiktig ägare” i allt från fastigheter (Vasakronan) till sprit (Vin&Sprit) att det nästan verkar lite främmande om inte näringsministern får uttala sig hur affärsplaner ser ut om om hon ”tror på” affären. Märkligt…

Det har börjat röra på sig med LAS:en

Det börjar röra sig i LAS-frågan. Centerpartiet har bestämt sig att skiten skall bort, eller i vart fall reformeras så att de värsta bieffekterna av lagen försvinner. Detta tas dock inte väl emot i alla läger – faktiskt, inte i något annat läger (nästan och nästan). Det är bara Centern som driver frågan. Heder åt detta!

Ja, men hur ligger det till då? Som vanligt verkar ju de bägge sidor ha rätt – fastän dom håller på två diametralt motsatta åsikter. Man kan ju faktiskt bli ledsen för värre och lär knappast påverka politiker förtroendet och intresset för politik i rätt riktning.

Se upp för de svarta korparna som skyller allt på LAS, de har ett syfte. Vi bör istället ge LAS en återställare så att lagen förstärks. Det ger trygghet och omställningsmöjligheter på arbetsmarknaden. LAS låser inte ungdomar ute från arbetsmarknaden, oseriösa arbetsgivare gör det.

Den som skriver detta är naturligtvis sosse och tycker att LAS är jättebra. Självklart duckar man för vetenskapen som säger att just LAS innebär att icke etablerade personer har svårt att få tillträde på arbetsmarknaden. Dick Erixon har varit på seminarium:

Han [docent Per Skedinger vid Institutet för Näringslivsforskning] har gått igenom 85 empiriska studier varav mer än hälften publicerats de senaste tre åren.

[…]

Forskningsrapporterna kommer delvis till motstridiga slutsatser på vissa områden, men Per Skedinger lyfter fram resultat där forskningen pekar i samma riktning.

[…]

Antställningsskydd ger minskad dynamik och långsammare strukturomvandling. Det blir färre nya jobb och färre nya företag. ”Anställningsskyddet har ett visst pris”, medgav Österberg men menade att det är något som samhället är berett att betala.

[…]

Mest intressant tycker jag dock studierna är som tar upp “upplevd trygghet på arbetsmarknaden“. Det är studier som fokuserat på hur nöjda individer i olika system är med sin trygghet. Det är naturligtvis helt subjektiva upplevelser, men slutsatsen lyder: “Anställda i länder med starkt anställningsskydd känner sig inte tryggare, snarare tvärtom.”

Förklaringen är att i de länder som har lägre anställningsskydd är det samtidigt lättare att få nytt jobb. Det gör att de som är missnöjda med sitt jobb av någon anledning enklare kan byta till annat jobb om anställningsskyddet är svagare. Man förlorar ingen turordning eller annan förmån på att byta till ett jobb man trivs med.

Vi har i Sverige Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Varför då? För att vi inte satsar tillräckligt med pengar på fräcka arbetsmarknadsåtgärder? Eller kan det bero liiiite på en stel arbetsmarknad och hög kostnad för anställning? Fundera på det lite självt – om du själv hade varit företagare. Att någon annan bestämmer vem du skall säga upp när du väl måste dra ner – kanske en ung, begåvad människa som tagit fram din nya produkt, men börjat ”sist” måste lämna för att någon annan säger så? LAGEN säger så…

Globaliseringsrådet har också nämt LAS som en fråga som Sverige måste ta tag i för att möta den nya världen. Dags att sätta igång då regeringen. Antar dock att dom inte vågar ta i denna fråga så nära valet. Blir det dock en valseger 2010 för den borgerliga regeringen så kommer nog det öppnas dörrar – var så säkra. Sverige håller kanske på att av-sossifieras?

Hur tänker man?

Detta är faktiskt helt otroligt… ett kommunalråd i Lundvika har helt sonika lånat ut 1,5 miljoner av skattebetalarnas pengar till ett taxiföretag som låg illa ut. Avtalet var muntligt och ränta var det inte tal om. Behöver man säga att kommunalrådet inte blev beviljad ansvarsfrihet?

Ändå får Maria Pettersson sitta kvar som kommunalråd. Vad är det med sossar, utdelande av skattepengar och total brist på konsekvens när man har gjort bort sig?

Det måste dags för monopolet att försvinna

I Sverige har Svenska Spel monopol… det betyder att inga andra aktörer får verka på marknaden, men lagstiftningen är ca 20 år efter den tekniska utvecklingen. Internet har gjort att det idag inte finns några nationsgränser i många fall och spelmarknaden är en av dom.

Gunilla Lindberg (FP) (Sveriges enda liberal i riksdagen) kommenterar idag spelutredningen:

Utredningen är inte så mycket att hålla i handen. Den är så dålig att det knappt går att gå vidare med den.

Desperationen är så pass stor så att det pratas om IP-blockering av vissa (spel) siter, vilket är en ren censur av nätet. Detta gör vi samtidigt som vi pekar finger åt Kina och andra kommnistländer som förhindrar yttrandefrihet. Dags att sopa framför egen dörr först?

Och det handlar självklart inte om ”ansvarfullt spelande”, nejdå, staten är ute efter pengarna. Inget annat… Gunilla är dock rakryggad och säger som det är:

Visst, det är inte kul rent skattemässigt att vi förlorar skattepengar. Men så här är det nu.

Men det verkar som att vi tack vare EU kan få en avreglerad marknad även inom spelområdet.

Kan någon hjälpa mig att förstå KO?

Detta förstår jag uppriktigt inte.

Denna gång har JTI Sweden marknadsfört Camel med en reklamskylt med färgtuber och penslar samt en med mixerbord och hörlurar. Enligt KO har föremålen på bilderna ingen som helst anknytning till produkten och reklamen är därmed enligt KO en överträdelse av tobakslagen.

Hur får en tobaksreklam se ut då? Bara en bild med cigarettpaketet på? Kan någon med insikt i tobakslagen utöka min uppenbart knappa kunskap på detta område Detta land är allt bra galet…

Hårt, orättvist och allmänt taskigt om Komvux

Angående skolan, Komvux och Jan Björklund, så här står det…

”Det ska inte längre gå att skaffa sig en attraktiv högskoleplats – till exempel inom läkarutbildningen – genom att läsa upp gymnasiebetyg på komvux. Reglerna för så kallad konkurrenskomplettering via komvux skrivs om helt. Vi vill bekämpa frestelsen att ta lättvindigt på gymnasietiden och räkna med ett fjärde år på komvux,
(…)
Nu fattar regeringen beslut om förändrade antagningsregler för universitet och högskolor. Taktikval motverkas medan ansträngning och förkovran belönas. Den som konkurrenskompletterar, det vill säga i efterhand läser upp godkända gymnasiebetyg på komvux, ska inte längre kunna gå före i kön till universitet och högskolor. Vi har eftersträvat rättvisare, tydligare och förenklade regler som signalerar att goda kunskaper lönar sig.”

Och detta skriver… ja, vem var det? Jo, Leif Pagrodsky och Lena Hallengren redan 2006. Lika orättvist då som nu?

(S) skriker i högan sky!

Jan Björklunds förslag slog verkligen slint. Troligen har ingen läst förslaget ordentligt. Ingenting i artikeln tyder på det nämligen:

Det är fullständigt vansinne. Det här är ännu ett led i Alliansens nedmontering av Komvux

säger Marie Granlund (S), vice ordförande i utbildningsutskottet.

Vi har en arbetslöshet på över 25 procent för ungdomar under 25 år. Och i stället för att bygga ut Komvux satsar Björklund på i en lag cementera att människor inte ska få nya chanser att utbilda sig.

Är det då bättre att dom sätter sig på Komvux och läser upp gymnasiekurser från G till VG för att ”det kan vara bra att ha”? De som vill höja sina betyg har fortfarande möjlighet att göra det – man får tentera upp dom. Det är så högskolan fungerar och som Mary skriver:

Så visst får man en andra chans även nu. Man får satsa mer själv. Men det är liksom det livet handlar om, att ta eget ansvar. Vi pratar om nästan vuxna personer, inte om småbarn…

Men i Sverige är det fult att ställa krav. Marie (S) fortsätter sedan att vräka ur sig fina ord:

Man måste ge människor nya chanser och ge signaler om att det finns möjlighet att förändra sin situation.
Förutsättningarna för dem som kommer ut på arbetsmarknaden i dag är annorlunda än tidigare:
– De som åker studentflak och sjunger studentsånger i dag kommer aldrig att få guldklockor för lång och trogen tjänst. De kommer att byta jobb och karriär många gånger fler än tidigare generationer. De måste få förutsättningar för det livet också.

Ja, in och läs gymnasiekurser med er så blir det bra.

Minskas – fast ändå inte

Sveriges bistånd har länge varit ett svart hål. Bara pengarna betalas ut så blir allt bra verkar man ha tänkt. Och ja, visst ser det bra ut på papper. Dock hade det väl varit bra om pengarna kom till nytta också.

Nu kan man i alla fall läsa att biståndet skall ”minskas”:

Målet att biståndet ska vara en procent av BNI, bruttonationalinkomsten, har inte ändrats – men BNI har gått ned rejält i finanskrisens spår. I reda pengar handlar det om mellan 4,5 miljarder till 7 miljarder kronor och biståndsorganet Sida har fått i uppdrag att göra en sparplan.

Synd att man koncentrerar sig så på procenten och inte kronor och ören samt att kronorna gör någon nytta. Självklart skall vi hjälpa andra länder, men just nu görs det på precis fel sätt. Pengar försvinner in i stora projekt utan uppföljning och stora delar av exempelvis Afrika har TROTS 30 års bistånd inte kommit så långt. Är det inte dags att tänka om? Gunilla Carlsson (M) är dock på rätt väg…

Om du vill läsa mer om bistånd rekommenderas Fredrik Segerfeldt.

Värdeladdade ord

Angående bonus i vården:

Det talas om bonussystem inom vården. Det första man kan fråga sig är varför begreppet bonus används unisont när man talar om läkare och sjuksköterskor, men ackord lika unisont när man talar om arbetare inom byggnads- och industrisektorn, brevbärare och sopåkare?

Bonus och ackord är samma sak. En rörlig lönedel som utfaller i tid eller pengar när man hinner med mer än det som ligger i botten för grundlönen. Skillnaden mellan bonus och ackord är en skillnad i associationer och laddning.

Precis så… vilka ord man väljer är oerhört viktigt och att det är bra att någon tar upp detta. Det viktigaste borde ju – oavsett om det är människor eller hus man reparerar – att man får bästa kvalitet för minsta möjliga pengar.