Under regeringens första mandatperiod så sänktes skattetrycket med 2,5%…
…och skatteintäkterna ÖKADE med 38 miljarder.
”Less is more” – via Munkhammar
Hårda fakta
Svara
Kategoriarkiv: ekonomi
Detta är vad EMU leder till…
Jag är för EU – i grunden. Det är en fantastisk tanke att personer, varor, kapital och tjänster skall kunna röra sig fritt över landsgränser. Dock gillar jag inte vad EU har blivit – en byråkrati. Inte FÖR medborgarna, men EMOT dem – ja, så känns det ibland. Precis som i Sverige, får man känslan att medborgarna är till för staten/EU snarare än tvärtom. Nåja…
Jag fick inte rösta om EU-inträdet, men det fick jag när det gällde EMU. Jag röstade Nej. Jag tror inte på en gemensam valuta mellan en mängd olika länder; olika kulturer, olika sätt att driva finanspolitik, skattepolitik. Vi har ingen gemensam informationskanal (europatäckande TV-kanal eller tidning), vi har inget gemensamt språk. Vi har kort och gott för lite som binder oss samman för att vi skall ha en gemensam valuta.
En risk som jag också såg var att EMU leder till ett mer ”Europas Förenta Stater” där man inom kort upptäcker att EMU inte funkar och så smygs det in en EMU-skatt, sedan en EMU-riksbank och så är man på ett sluttande plan mot att göra de nationella parlamenten helt maktlösa.
I och med Grekland ser man att det börjar ske: i en kolumn i SvD skriver Mats Hallgren:
Före nödlånet var varje eurolands statsskuld varje eurolands eget ansvar. Så är det i realiteten inte längre. En konsekvens av att alla euroländer nu tagit ansvar för Greklands statsskuld blir att alla euroländers statsskulder i framtiden är alla euroländers ansvar. Och eftersom statsskulderna kan sägas vara de årliga budgetunderskotten lagda på hög, blir också alla länders finanspolitik alla länders gemensamma ansvar.
Skall bli intressant att se vad Greklands kaos leder till. Historien är inte över än…
Uppdatering: Nils Lundgren skriver ”vad va’ det vi sa”
Vill du bli rik? Ja, se till att du har rika föräldrar
Den fantastiska omfördelningen som världens högsta skatter leder till är kanske inte så omfördelande som man kan tro. Det har faktiskt en hel del inlåsningseffekter också. Det visar en rapport från Skattebetalarna.
En sammanpressad lönestruktur gör det helt enkelt stört omöjligt för de flesta att jobba ihop en förmögenhet. Den översta decilen (den tiondel av den svenska befolkningen som tjänat mest pengar) har endast 38000:- i månadslön.
38 tkr är ju självklart en bra lön, men att det endast är 10% av Sveriges befolkning som tjänar över det är en brist. Det gör att om man vill bli ekonomiskt oberoende (leva på avkastning av sitt kapital) så bör man ha rika föräldrar. ”The American Dream” (att jobba sig rik) finns inte i Sverige… och inte undra på.
Skall man skrapa ihop en förmögenhet så skall man investera i aktier eller fastigheter. Fast, man måste ju ha kapital för att göra detta. Och i Sverige finns det stora grupper som inte har råd med en oförväntad utgift på 25000 kronor…
Så, vad tycker du? Skall vi fortsätta att ta ut 54% skatt på vanligt folks inkomst?
Vänder, vänder inte?
Det verkar som att ”the båttom is nådd”, men osäkerheten är stor. Läs om U, V och W hos Dick Erixon eller lite småskryt hos Anders Edwardsson. Och toppa det med lite XXXXX hos Den Hälsosamme Ekonomisten. Visserligen sjönk BNP med 6,2% jämfört med juni förra månaden, men inget fall från första kvartalet och det kan tyda på att det faktiskt håller på att ordna sig.
Märk då att det vänder UTAN fantastiska krispaket från staten, UTAN skattehöjningar, MED skattesänkningar. Sverige har varit bäst i klassen när det gäller att hålla en stadig kurs genom stormen och det betalar nu av sig. Hoppas att det gör det i valet 2010 också!
Effektiv ränta – dåligt mått på SMS-lån
GPs ledare beklagar sig idag över hur SMS-lånen ställer till det för folk. Som vanligt skall folk inte ta ansvar, det nämns bara i förbifarten:
Naturligtvis har varje individ ett ansvar. Föräldrar måste diskutera ekonomi med sina ungdomar. Det kan vidare låta trist och moraliskt, men ju sämre marginaler, desto viktigare att noga se över sin ekonomi. Att göra tråkjobbet med en budget, att se vart pengarna går, om det går att avstå från något för att längre fram kunna unna sig det där andra lilla extra. Att orka säga nej till den omedelbara frestelsen.
Men allt ansvar kan inte läggas på individen. Lånehajarnas samvetslösa verksamhet måste begränsas och hejdas.
Saken är dock det som skrivs i början av ledaren. Här hävdas det att den effektiva räntan på ett SMS-lån är uppemot 1000% ! Detta stämmer fullt och hållet, men hur bra är egentligen måttet ”effektiv ränta”? Enligt Wikipedia:
Med effektiv ränta avses den totala kreditkostnaden angiven som årlig ränta på lånebeloppet.
Det som gör detta mått väldig orättvisa för SMS-lånen är att den tar hänsyn till den årliga kostnaden vilket inte är aktuellt för ett SMS-lån – tanken är ju att det faktiskt skall betalas tillbaka inom en månad. Tar man exempelvis ”LuckyLoan” så blir kostnaden på ett 3000 kronors-lån 3000+2340 (avgiften) = 5340 kronor. En ränta på 5340/3000 => 178% => 78%. Mycket? Ja, men det är det som man får betala för att risken är hög och att lånet går snabbt att få.
Ur hand i mun
Robert Gidehag har en mycket viktig poäng om svenskarnas beroende av pengar från staten.
Minns jag rätt beslutade politikerna att flytta barnbidraget några dagar framåt i månaden. Detta ledde till att bidraget skulle komma efter midsommar och det blev ramaskri. Många hade nu inte likviditet att klara helgens extra utgifter. Det är sorgligt. Vissa har det helt enkelt svårt oavsett system – och de kommer alltid att behöva hjälp. Men i Sverige är detta inte ett marginalproblem – långt upp i medelklassen blev det svårt att klara midsommar utan barnbidrag.
Att vi har detta problem i Sverige är faktiskt hemskt att beskåda. Jag blir ledsen och arg när man ser att samhället lägger sin blöta filt över mångas privatekonomi att dom blir beroende av den som tar pengarna ifrån en. Det pratas mycket om ”trygghet” i politiska debatter. Det handlar i de flesta fall av ekonomisk trygghet: att inte bli av med jobbet, att få pengar när man blir sjuk osv. Varför driver då ingen frågan på riktigt – låt folk behålla sina pengar så blir dom trygga!
Angående pensionen
Jag har alltid tyckt att det här med pensionen är ett tvångssparande vilket vi inte har någon kontroll på. ”Ministry of Truth” sätter orden i helt rätt ordning:
Jag har länge varit av åsikten att pensionssystem och pensionssparande i regelrätta pensionssystem är för idioter: du lägger undan pengarna i 30-40 år utan att kunna komma åt dem, du ger ofta upp kontroll över deras placering till andra som får provision på att flytta runt pengarna, oavsett vilka resultat det ger dig, och politikerna kan rätt vad det är ändra reglerna under dig utan att du har minsta chans att komma åt pengarna. Är det så främmande att tro att en framtida vänsterregering inte skulle tycka att “höginkomsttagare” har oförtjänt höga pensioner och därmed helt enkelt konfiskerar alla privata pensionsbesparingar utöver en viss summa?
Vad är din syn på saken? Hade du hellre velat ha alla pengar som du betalar in i pension för dig själv? Jag hade helt klart velat ha det.
[Hur pensionsystem alltid kommer att r**kn***a dig hårt « Ministry of Truth]
It takes two to tango
DN.se rapporterar idag om bostadsmarknaden – som lite smått har ”återhämtat sig”:
Efter en nedgång över jul är säljarna tillbaka med full kraft på bostadsmarknaden. Totalt var 44.073 bostäder till salut under februari, enligt bostadssajten Hemnet.se. Den är 43 procent fler än februari i fjol. Endast oktober 2008 har fler bostäder varit till salu.
Fast som en kommentator säger
Säljarna tillbaka?
Att hitta säljare har aldrig varit ngt problem, det är att hitta köpare som varit svårt.
Vi får väl se hur marknaden utvecklar sig under våren. Räntesänkningarna gör att fler kan få råd med bostäder, förutsatt att man klarar bankernas tuffare utlåningskrav.
Jag som exempelvis är INNE i marknaden (alltså har en bostadsrätt) kan också ligga bra till om jag vill byta upp mig. Om min lägenhet har tappat 10% (~200 000 kr) så blir det för en större lägenhet/hus allt från samma till 300 000-400 000 kr. Och det kan ju hjälpa markanden uppåt.
Men vi är fortfarande beroende av hur världsekonomin går. Med tanke på hur snabbt den dök, så kan det bita tillbaks lika fort – även om detta är sannolikt.
Nej, jag tror att det blir som Littorin säger – ”ett skitår”.
Dock är det billigt med fonder och aktier nu, kanske dags att öka på månadssparandet lite.
Varför sparar inte folk?
En rapport från Swedbanks Institut för Privatekonomi så har en tredjedel av svenska befolkningen mindre än 10 000kr i sparkapital. Det innebär att vi får rätt löjliga konsekvenser som ”lönehelg” till rätt allvarliga att personer inte klarar av att leva om lönen (eller utbetalning från FK) kommer någon dag för sent.
Trots flera goda år då svenskarna fått högre inkomster har många inte bättrat på sitt sparande eller sin beredskap för sämre tider.
Fler än tidigare anger att det fått bättre råd att spara, ändå har sparviljan inte ökat. Kanske beror det på en attitydförändring, tror Swedbanks privatekonom Ylva Yngvesson.
– Det har blivit lättare att låna, kanske tycker man inte att man behöver spara då, säger hon.
Vi har i vårt land ett problem – det offentliga (stat, kommun m.m.) Det börjar med att dom säljer in idén om att vi skall få all hjälp när vi blir sjuka, får barn, ska gå i skola, när vi blir gamla osv. För att sedan uppfylla dessa löften så tar dom de pengar vi tjänar (drygt 53% för en normal arbetstagare). Detta är ett tvåsidigt mynt: dels KAN vi inte spara så mycket som vi kanske skulle behöva, dels blir vi BEROENDE så att vi kräver pengar så fort det händer något i vårt liv: dagis, förskola, skola, universitet, sjukvård, arbetslöshet, pension osv.
Regeringen har lite smått börjat att vända detta och folk verkar uppskatta det. Men det krävs att någon ställer sig upp och säger detta. Det vinner man tyvärr nog inga val på.
[En tredjedel av svenskarna har för liten sparbuffert – DN.se]
Sparande kontra ”uppdämt behov”?
Nu är det är ”kris” (allt enligt E24) så kommer det förstås en massa råd från diverse experter… jag vet inte om det är deras bild av folk som är lite ”vrickad” eller om folket verkligen är så ekonomiskt handikappade som dom framställs. Sug på det här citatet:
Många har haft svårt att få pengarna att räcka till efter semestern och har ett uppdämt behov av att köpa saker
Ursäkta mig, men ”uppdämt behov av att köpa saker”? Först har många haft semester, vilket innebär att man har en massa tid att spendera pengar, snarare än att tjäna dom (=jobba). Man åker på resor med familjen eller kompisar och man unnar sig lite ”extra” för nu är det semester och då ska man vila upp sig.
Men ändå har man ett uppdämt behov av att köpa saker? Jag hoppas att ekonomen, i detta fall Gunilla Nyström, privatekonom på SEB, har fel. Eller är folk så pryl-kåta att även med fyra veckors ledighet och förhöja utgifter har ett behov av att köpa saker?
Att hon sedan ger rådet att skaffa sig en buffert är ju självklart och skall snarare tyckas på mer än vad det gör – och framförallt när det går BRA i ekonomin (folk har mer pengar över då?). Att ha en buffert borde vara självklart för alla människor, en månadslön eller två borde det vara krav på. Anne Wibbles ”en årslön på banken” är nog tyvärr inte möjligt för de flesta av oss, men två månadslöner borde vara rimligt och ”gör-bart”.
[E24]