Men orka

Lars Ohly har satt sin son i friskola trots att vänsterpartiledaren är emot friskolor.

Har ni hört så galet det är? I dag betalar vi in skattepengar för verksamheter som drivs i bolagsform

Hyckleri? Nja, kanske det, men det hade varit kul att höra vad Lars har att säga till sitt ”försvar” – alltså just varför sonen valde just den skolan. Säker på grund av att den erbjöd en utbildning som han vill gå på, skolan ligger kanske nära hemmet och så vidare. Driftsformen för sonen torde vara helt egalt – alltså borde det vara så för pappan också.

Det som är mest konstigt är att Lars tycker att privata skolor är dåliga:

Privata skolor har färre och sämre utbildade lärare förutom att de ofta saknar en mängd andra funktioner som är viktiga för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskap. Det är många föräldrar med mig som oroas över den kaosskola som håller på att skapas

Hade du satt ditt barn i en dålig skola?

Dräpande av Bergh angående subventioner

Detta är genialiskt, signerat Andreas Bergh:

Självklart kan en skattenedsättning ses som en subvention. Enklast blir diskussionen dock om även subventioner ses som subventioner, varvid frågan blir endimensionell: Hur mycket subventioneras olika aktiviteter i ekonomin:

Anställning (ej hushållsnära) av höginkomsttagare som betalar värnskatt. Summan av lagstadgade sociala avgifter, värnskatt, vanlig statlig inkomstskatt och kommunalskatt gör att nästan bara storföretag och statliga verk har råd med dylika.

Därefter hittar vi anställning av höginkomsttagare som inte betalar värnskatt. Aningen billigare, men fortfarande inget Svensson kan unna sig.

Anställning av vanlig löntagare är i jämförelse med ovanstående rena kapet: För en totalkostnad på 14000 kan personen få uppemot 8000 i handen. (tidigare bruttokostnad var 16 000 – passa på innan jobbskatteavdraget ryker!)

På ännu högre subventionsgrad hittar vi anställning av unga, gamla och flyktingar, enligt de så kallade nystartsjobben som ger dessa grupper sänkt arbetsgivaravgift. Rabatten gjordes nyligen ännu större som en krisåtgärd.

Prylar är enligt detta synsätt mer subventionerat än att anställa människor. På de flesta grejor utgår bara 25 procents moms.

Livsmedel är ännu mer subventionerat (dock ej levande djur, förutom ostron, som är levande men räknas som livsmedel och därför omfattas av undantaget och endast momsbeläggs med 12 procent. Gäller dock ej om ostron säljs som naturläkemedel).

Ännu högre subventioner får böcker och tidskifter (dock ej e-böcker och e-tidskrifter, eller böcker där mer än hälften av sidorna är avsedda för urklippning), med bara 6 procents moms.

Viss idrotts- och kulturverksamhet är helt momsfri, liksom terapi hos legitimerad psykolog.

Lönebidragsanställning i idéell förening med kommunalt bidrag måste anses synnerligen högt subventionerad.

Bland de allra mest subventionerade hittar vi de 156 personer som åtnjuter Statlig inkomstgaranti för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv.

Touché!

Ingvar ser symptomen men inte sjukdomen

”I USA behöver man inga skattesubventioner” skriver Ingvar Persson idag på Aftonbladet. Ja, Ingvar – helt rätt, men det beror inte på ”…därför att det amerikanska samhället har så stora klyftor att de fattigas arbetskraft blir billig för den som har det bättre.”

Det beror på att skatten på arbete är lägre i USA än i Sverige. Alltså kostnaden lägre, alltså större efterfrågan…

Vi skattar sönder oss

Läs Johan Norbergs krönika i Metro varför RUT-avdraget fungerar så bra som det faktiskt gör:

Om du är en normalinkomsttagare som vill ge en person 300 kronor i handen för att han ska städa eller måla om måste du betala honom 724 kronor före inkomstskatt, arbetsgivaravgift och moms. För att du i sin tur ska tjäna ihop de 724 kronorna måste din arbetsgivare betala dig 1 352 kronor före skatt.

Detta kallas för ”skattekil” och att ingen politiker nämner detta faktum tycker jag är mycket märkligt. Att väcka denna tanke hos svenska folket hade snabbt kantrat över debatten ännu mera för regeringens politik. Så när motståndarna till ROT- och RUT-avdrag ropar att ”branscher skall bära sina egna kostnader” kan det vara läge att komma ihåg att dom inte bara bär sina kostnader (material, lön och övriga omkostnader) utan den största delen är faktiskt skatter och andra pålagor (=andras kostnader).

Vi tar allt dåligt på samma gång…

Lars Ohly lovar nu att även ROT-avdraget skall bort om de röd-gröna kommer till makten:

Så fort konjunkturen blivit bättre ska det inte längre gå att dra av för renoveringar i hemmet, det avdraget är enbart till för stimulering av arbetsmarknaden i dåliga tider, säger Lars Ohly till Ekonominyheterna.

Misstänker att oppositionen har haft detta på lut länge men har känt av stämningen med RUT som testballong. I och med att det har gått i stöpet – avdraget är mycket populärt – så tar man nu ROT-beskedet direkt för att på så sätt skademinimera. All besk medicin på en gång – väljarna kanske glömmer detta…

Det finns nog en gnutta politik i detta också. De som talar för RUT-avdraget har ju mellan varven använt argumentet ”varför gillar ni ROT-avdraget så mycket”, nu suddas dock det argumentet bort. Det finns dock ett halmstrå att hänga i – ”så fort konjunkturen har blivit bättre”, men det visar sig nu att ekonomin svänger snabbare än vad man trodde.

Dessutom – var det någon som är förvånad att det är just Lars Ohly som blir framskickad? Nej, han är personen som får klä skott för de mest ”vänstra” av idéerna i oppositionen. Ingen skugga skall falla på Mona eller Maria – detta för att hålla sig godo med ”medelklassen”…

(S) borde ha sett detta komma

Jag undrar hur tankarna hos Ylva Johansson, Lars Johansson, Leif Pagrotsky, Jan Eliasson, Göran Persson, Bo Krogvig, Björn von Sydow, Lars Stjernqvist och Bosse Ringholm har gått under de senaste dagarnas debatt om RUT-avdraget. Dom borde rimligtvis ha varit oroliga för att detta skulle grävas fram, vilket det nu har gjort.

Vi pratar alltså om ett parti som är emot RUT-avdraget, men vars företrädare ändå utnyttjar avdraget. Trots att dom själva faller in i kategorin ”rika människor” som (S) häklar i diskussionerna om RUT-avdraget.

Tycker dock att gnället om utnyttjandet av avdraget inte är så farligt, utan mer hyckleriet mot den synen på tjänsterna i sig som utförs. Kom ihåg att ROT-avdraget är ”okej” för (S) men inte RUT. Varför – tja, det måste ju bero på typen av tjänster. Annars hade samma resonemang förts om ROT-en (”det är bara rika personer i Lidingö som utnyttjar det”, ”rika får mer”, ”utnyttjas inte av låginkomsttagare” osv). Nu hör man mellan varven att ”de rika gott kan städa upp sin egna skit”. Det är alltså tjänsterna som subventioneras det är fel på, inte subventionen i sig. Ingerö skriver:

Göran Persson har sagt att städpersonalen ”behövs bättre” inom äldrevården. Han har även sagt att vuxna bör städa efter sig själva och att inköp av städtjänster är ett uttryck för ”en loj överklassattityd”. Samtidigt hade han städhjälp i sin tjänstebostad, men poängterade att han aldrig haft det i några privata bostäder. Det har han alltså skaffat sig nu, och han har som sagt även gjort avdrag för det.

Pig-avdraget motsvaras inte av ett ”dräng-avdrag”, trots att sysslorna är samma typ – bara olika ”kön”. Och när det nu kommer fram att ledande personer aktivt (ja, man måste ju ansöka om det!) utnyttjar det som man är hyckleri.

Läs även: Apelsineld och Baccus

Chile klarar sig bättre än Haiti

Via Fredrik Segerfelt hittar jag en förklaring varför 230 000 dog i Haiti men ”bara” 700 (som visserligen kommer att stiga något) i Chile.

Hörde faktiskt samma förklaring på Norsk radio (Radio Norge om ni undrar, jag har den på webbradion hemma) där reportern helt enkelt förklarar att landet är ekonomiskt starkare än Haiti, man har högre BNP och man har ett tryggare och stabilare samhälle och demokrati.

Faktan stämmer

Det har uppkommit en statistikdiskussion på några bloggar i samband med RUT-debatten. Maud har nämnt att avdraget har skapat 11 000 jobb och denna siffra har också används på någon affisch osv.

Enligt Almega (har mailat med en person hos dom under dagen) så är deras (och andras) uppfattning att branschen som nu har skapats av RUT-avdraget inte varit någon stor marknad överhuvudtaget innan 2007. Några hundra anställda och ett fåtal vita bolag. Idag omfattas branschen av ca 11 200 personer (enligt Almegas rapport). Där står det också att ca 5 000 kan komma att försvinna om avdraget avskaffas.

Det som kan förvirra debatten lite är en undersökning från Företagarna som säger att RUT- och ROT-avdraget – försiktigt räknat – har skapat ca 12 000 nya jobb. Möjligtvis är det denna siffra som har blandats ihop med (samma siffra) med antalet skapade jobb inom RUT-sektorn.

Fast den verkar ju – efter kontakt med Almega – stämma i vilket fall som helst.

Dessutom är det så att (M) nu faktiskt står upp för sina siffror. Bra ruter!

Så – vad är det med Mauds uttalande om 11 000 skapade jobb som är fel?

Bara rika utnyttjar RUT-avdraget…

Att inte detta har bemötts av någon – t.ex. regeringen. Menmen, Baccus gör sitt för att hjälpa till. Denna gången har han dock fått lite hjälp från SR. Detta är hur många hushåll som har beviljats RUT-avdrag:

  • 22.338 personer med en inkomst under 200.000 kr, eller 24,2%.
  • 43.134 personer med en inkomst mellan 200 – 400.000 kr, eller 46,4%.
  • 26.993 personer där inkomsten översteg 499.000 kr, eller 29,2%

”Bara de rika”, när faktiskt 70,6% har gått till de sk. ”låg- och medelinkomsttagarna”. Fast med oppositionens gränsdragning så är ju alla med heltidsjobb i stort sätt höginkomsttagare.

Uppdatering: Helle Klein är sur. Egentligen borde man jämföra med HELA befolkningen – inte bara de som verkligen utnyttjar bidraget. Då blir nämligen de 22.338 bara 6 promille av alla med en årsinkomst under 200 tkr. Men om man klagar på att bidraget utnyttjas av ”de rika” kan man väl inte mäta hur många som överhuvudtaget använder det. Man läser tydligen ingen matematik på prästutbildningen…

Mona retrierar

RUT-debatten går vidare. Idag har de tre oppositionspartierna deklarerat att dom kommer att ta bort RUT-avdraget om dom kommer till makten.

Vinner vi valet kommer det att tas bort. Det finns ingen ovisshet i det. Skatteavdragets konstruktion är orättvis och fel, säger Mona Sahlin.

Tror nog att det är mer åt hållet som Ingvar Persson (ledarskribent i Aftonbladet) skriver:

Hushållstjänsterna är en symbolfråga. Den beskriver skillnaden mellan en ordning där samhällets resurser används för att stödja dem som behöver det bäst, och en ordning där den som redan har resurser också får samhällets stöd.

Symbolfråga sa Bill – Symbolfråga sa Bull… avdraget har visat att höga skatter (som vi har i Sverige) tar bort jobb och gör jobb svarta. Avdraget har givit PLUS till statskassan och många hushåll har fått en lättnad i vardagen för att kunna lägga mer tid på annat: familjen, jobbet, barnen, studier. Arbetslösa har fått jobb, en lön, en framtid… men är det en symbolfråga så är det.