Politik eller ekonomi?

Dick Erixon håller inte med forskarna som tycker att A-kassan skall höjas i dåliga tider och sänkas i dåliga:

Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.

Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.

Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.

Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.

Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!

Visst har han rätt, dock är det ju så att regeringen i stort sätt har återtagit oppositionens försprång TROTS protesterna då. Man har helt enkelt hållit fast vid sin politik, förklarar varför man gör vissa åtgärder och detta betalar sig nu. Visst skall man också tacka oppositionen för dom håller på som dom gör, men man skall för den sakens skull inte nedvärdera det som regeringen gör. Står på sig…

Och att stå på sig är väl just det som är politik. Man utgår från något ekonomiskt och sedan gör politik av det. Tycker man det är rätt och riktigt så kör man och håller fast vid det. Detta kan antingen sluta med att man åker ut ur Rosenbad nästa val eller så får man förnyat förtroende – eftersom folk vänjer sig vid den nya ordningen. Avsossifiering i detta fall kan man kalla det.

Dick igen:

Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.

Skall man bara agera efter ”känslofylld politisk verklighet” så kallas det rätt och slätt för populism.

Fader vår…

Fader alkohol, du som är i duken, helgad vare din promille. Tillkomme ditt rus. Ske din vilja så som i hjärnan, så som i benen. Vår dagliga grogg, giv oss idag och förlåt oss våra nyktra stunder trots att vi inte förlåta dem som sålt oss mäsk. Låt oss inte ha långa bakfyllor, och fräls oss ifrån delirium, ty fyllan är din och promillen och groggen i evighet. Amen!

Effektiv ränta – dåligt mått på SMS-lån

GPs ledare beklagar sig idag över hur SMS-lånen ställer till det för folk. Som vanligt skall folk inte ta ansvar, det nämns bara i förbifarten:

Naturligtvis har varje individ ett ansvar. Föräldrar måste diskutera ekonomi med sina ungdomar. Det kan vidare låta trist och moraliskt, men ju sämre marginaler, desto viktigare att noga se över sin ekonomi. Att göra tråkjobbet med en budget, att se vart pengarna går, om det går att avstå från något för att längre fram kunna unna sig det där andra lilla extra. Att orka säga nej till den omedelbara frestelsen.

Men allt ansvar kan inte läggas på individen. Lånehajarnas samvetslösa verksamhet måste begränsas och hejdas.

Saken är dock det som skrivs i början av ledaren. Här hävdas det att den effektiva räntan på ett SMS-lån är uppemot 1000% ! Detta stämmer fullt och hållet, men hur bra är egentligen måttet ”effektiv ränta”? Enligt Wikipedia:

Med effektiv ränta avses den totala kreditkostnaden angiven som årlig ränta på lånebeloppet.

Det som gör detta mått väldig orättvisa för SMS-lånen är att den tar hänsyn till den årliga kostnaden vilket inte är aktuellt för ett SMS-lån – tanken är ju att det faktiskt skall betalas tillbaka inom en månad. Tar man exempelvis ”LuckyLoan” så blir kostnaden på ett 3000 kronors-lån 3000+2340 (avgiften) = 5340 kronor. En ränta på 5340/3000 => 178% => 78%. Mycket? Ja, men det är det som man får betala för att risken är hög och att lånet går snabbt att få.

Nattis kommer inte att stänga

Vänsterpartisten Rossana Dinamarca skriver på Aftonbladet Debatt att Alliansen kommer att stänga alla nattis. Louisep har dock – till skillnad från vänsterpartisten – läst den nya skollagen. Där det inte står något om att stänga nattis.

Grundproblematiken när det gäller barnomsorgen är nämligen den motsatta mot vad vänsterpartiet står för. Vi beskattas hårt för att få en viss service, men är vi inte passar in i ”mallen” (jobbar på kontor, åtta-till-fem, fem veckors semester alltid i juli osv) ja, då faller systemet. Vi får inte det vi betalar för och vi har ingen chans att ta våra pengar och ge till någon annan som kan utföra den tjänst som vi vill ha. Det är bra med höga skatter och offentlig verksamhet – eller inte!

I förslaget till den nya lagen står det att (sid 597-600):

Vi föreslår därför att en be-stämmelse införs med den innebörden att kommunerna under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska sträva efter att tillhandahålla omsorg för barn vars föräldrar har förvärvsarbete på s.k. obekväm arbetstid.

[…]

Att sträva efter innebär enligt vårt förslag att en kommun inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla sådan omsorg. Ambitionen måste vara att tillhandahålla omsorg även under s.k. obekväm arbetstid åt familjer som har behov av det. Om kommunen vid en viss tidpunkt inte har någon efterfrågan måste kommunen ändå planera för att tillhandahålla omsorg, när situationen förändras

Så vad är problemet? Jo, hon är vänsterpartist och vill slänga lite skit på regeringen eftersom hon vet att ingen orkar kolla fakta. Busted…

Ja, låt bli rökarna…

Vissa människor skall tydligen bara jagas tills dom dör. Nu är det återigen rökarna som råkar illa  ut… Expressens ledare skriver:

Hetsjakten på rökare – och snusare – tar sig alltmer drastiska samt absurda former. Nästan var fjärde svensk kommun har infört absolut rökförbud på arbetstid. Kraven på rökfria uteserveringar blir allt starkare och kommuner inför rökfria bostadsområden, där hyresgästerna förbinder sig se till att deras gäster inte smygröker på toan eller ”inom en viss given markyta runt huskroppen.

[…]

I Söderköping får kommunens anställda – liksom allt fler ställen i Sverige – finna sig att stämpla ut och ta av sig arbetskläderna om de vill ut och röka. Norrköpings Tidningar rapporterar att i Söderköping ska även kommunens chefer vid enskilda samtal fråga ut medarbetarna om deras motionsvanor!
Vad blir nästa steg i denna folkhälsotalibanism? Obligatorisk invägning varje morgon?

Det verkar ju inte bättre… Folkhälsan har verkligen blivit religion i Sverige och detta leder bara till påbud, hetsjakt och överdrifter. Vill vi verkligen komma dit att arbetsgivaren skall bestämma och kontrollera din kost, motion, alkoholkonsumtion, vikt, soltimmar och allt vad det kan vara? För det är ju dit vi kommer på något sätt… DN skriver också klokt i sin ledare:

Det är besynnerligt att de politiska partier som ena dagen talar om värdet av en inkluderande arbetsmarknad och som sörjer över att vissa grupper får det allt svårare att ta sig in, andra dagen stänger dörren för dem. Det finns fler rökare bland dem som har det svårast i samhället; bland psykiskt sjuka, före detta kriminella och inom vissa invandrargrupper. Det vore bisarrt om en gammal kåkfarare som äntligen fått styr på sitt liv, och som fått sitt första jobb, skulle stupa på några röda Prince.

Ett vanligt argument är ”rökare kostar mer för sjukvården, alltså samhället”. Tja, skall vi räkna rent samhällsekonomiskt (du började faktiskt – så dör rökare i förtid i högre utsträckning vilket sparar pengar både vad det gäller pension och äldreboende. För att inte tala om all tobaksskatt som betalas in.Vem vet – vi kanske rent av går PLUS på rökarna? Eller låt dom snusa istället – men det stoppas effektivt av hot om cancer och hjärtsjukdomar, vilket inom en kort tid motbevisas.

Någon måtta får det faktiskt vara med förbud och bestämmelser. Låt folk leva sina liv ”for fuck’s sake!”.

På tal om integration

Olle Wästberg (ni vet han med den privata kulturen) har skrivit klokt igen, denna gången om det svenska kulturarvet:

Sverige rankas högt vad gäller att ha ett fungerande samhällssystem, det vill säga låg korruption, fungerande beslutsmekanismer, öppenhet, tolerans, ansvarstagande för miljön och begränsade klyftor i samhället.

Vi sätts dock lågt vad gäller kultur, främst kulturarv.

Man skulle kunna säga att Sverige i omvärldens ögon är mer en mental plats än en fysisk. Omvärlden uppskattar Sverige för de värderingar som anses dominera landet och för vårt styrelseskick och vår regerings effektivitet. Däremot associerar de inte Sverige med någon speciell plats eller byggnad. Vi har inga pyramider, inget Forum Romanum, inget Louvren.

Har han inte rätt? Vad är vi svenskar kända för utomland – jo, svenskarna och vårt samhälle. Fråga om vad Frankrike är känt för så säger man väl ändå Eiffeltornet någonstans.

Svaret är både att det finns ett egenvärde i att vara en kulturnation och att Sveriges anseende på kulturområdet betyder mycket även för andra näringar, såsom exportindustrin.

Olle tycker sedan att UD inte borde stänga ner generalkonsulatet i New York samt kulturhuset i Paris) av just denna anledning: vi i Sverige måste kunna sätta oss på kartan när det gäller kulturen, annars blir vi lite osynliga. Artikeln är helt klart en partsinlaga, men lite djupare har han en poäng. Vi måste kunna visa vilka vi är – inte bara vad vi erbjuder i form av ”hårda paket”: infrastruktur, IT, ärliga och hårdarbetande osv. Vi måste visa världen lite mer. Av kulturarvet – för det är vilka vi ÄR. Vi pratar alltså inte kultur-som-sprayar-ner-tunnelbanan…

Erik Svansbo drar parallellen till Irland. Där vårdar man sitt kulturarv – man spelar sin musik och är grymt stolt över den. Vi svenskar fnissar åt folkdräkter och folkmusik med dragspel och fiol. Varför gör vi det? Varför skäms vi över att förknippas med detta – det är ju ändå ”vi”. Erik tycker att vi är ”mentalt fattiga” men riktigt så långt vill jag inte gå.

Privat är privat – inget annat

Den hälsosamme Ekonomisten skriver:

Bloggkollegan Departementet konstaterar att mediernas krav på öppenhet när det gäller SAAB ter sig något missriktat. Trots allt är ju både GM och Koenigsegg två privata företag som inte är skyldiga att berätta någonting om sina respektive affärshemligheter.

Varför detta nu? Kan inte två privata företag få prata utan inblandning från staten. Låt näringslivet vara i fred – på både gott och ont. Inga stöd eller ”räddningar”. Vi har sett i SAAB-fallet att det till slut dyker upp någon med pengar som vill ha bolaget – är det ingen som är intresserad, ja, då skall banneme inte skattebetalarna gå in heller.

I Sverige verkar det som att det snabbt sätter sig i huvudet på media+befolkning sig att staten skall vara, och ÄR inblandad i affärer när dom egentligen inte har det. Vi är väl så pass vana att staten skall vara en ”god och långsiktig ägare” i allt från fastigheter (Vasakronan) till sprit (Vin&Sprit) att det nästan verkar lite främmande om inte näringsministern får uttala sig hur affärsplaner ser ut om om hon ”tror på” affären. Märkligt…

A-kassan skall inte angera fackligt lockbete

DN Debatt skriver idag Lars Calmfors, Martin Flodén och Erik Höglin i Finanspolitiska rådet. Ett alternativ är att göra så att ersättningen följer konjunkturen – lågkonjunktur ger högre ersättning än vid låg. Detta alternativ behåller dock A-kassan som ett lockbete för fackligt medlemsskap. Författarna själva skriver ”Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.” Precis så…

Ett andra alternativ är att göra kassan statlig och obligatorisk, mycket i samma linje som sjukförsäkringssystemet idag. Detta borde sedan enkelt – precis som idag – kunna kompletteras med en privat A-kassa ”ovanpå” den grundläggande statliga. Dessutom är den mer ”solidarisk” (gillar egentligen inte ordet, men låt gå) eftersom även de personer som löper låg risk att bli arbetslösa också omfattas av försäkringen.

Den andra metoden är att göra arbetslöshetsförsäkringen statlig och obligatorisk. Argumenten för detta är desamma som för andra socialförsäkringar. Dels är det en fråga om att se till att alla har ett tillfredsställande försäkringsskydd. Dels är det en fråga om att även de med låg arbetslöshetsrisk fullt ut ska bidra till försäkringens finansiering.

Det finns en stark facklig opinion mot att överge det nuvarande systemet med fackligt anknutna a-kassor eftersom detta gör det lättare för facket att rekrytera medlemmar. Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.

Tyvärr blockeras detta på flera håll: regeringen vågar inte peta i denna heta fråga eftersom facken kommer att klaga i högan sky och facken (tätt knutna till Socialdemokraterna) vill inte tappa det värvningsverktyg som dom idag har. Låsta lägen alltså… synd, för förslaget är bättre än det nuvarande systemet.

Min inställning till en obligatorisk A-kassa har alltså  ändrats.

EU och demokratin

Kan inte bara EU ge upp och låta irländarna vara ifred, skrota Lissabonfördraget och göra om hela organisationen så att det INTE är ett pengaslukande, överstatligt elitprojekt? Framförallt är det tondövheten mot vad medborgarna i Europa säger (när dom väl får chansen). Frankrike och Holland röstade nej, konstitutionen föll, hölls tyst om i nått år och sedan kom tillbaks med ett nytt namn.

Denna gången skulle det dock inte gå snett, därför fick folk inte vara med och bestämma. Förutom irländarna – som sa nej. Nu sker det förhandlingar om undantag och specialregler så att ytterligare en folkomröstning skall hållas – ett ”Ja” håller på att köpas. Hur kan man tro att EU som insitution kommer att komma ut med huvudet högt ur detta?

För att se lite hur tankarna går, se gärna Margot Wallströms intervju nedan. Svensk transkription finns hos HaX. Den värsta kommentaren är:

Dom politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital och energi för att få den nya organisationen, att få EU att fungera bättre. Så klart så kommer dom inte att ge upp i första taget. Dom kommer att försöka hitta…