Lästips från SvD

Eller snarare PJ Anders Linder:

Först om Gåvoutredningen, eller som den heter på torr offentlighets-svenska: ”Gåvoincitamentsutredningen

Det allra bästa vore förstås om skattetrycket vore så lågt och civilsamhället så rikt att det inte behövdes några särskilda ”gåvoincitament”. Då skulle man till exempel slippa de registreringar av gåvor som måste ske i ett avdragssystem. Men nu ser verkligheten annorlunda ut och då är skattereduktion en viktig förbättring. Det har varit för mycket fokus på stat och marknad i den svenska debatten; det behövs fördjupad förståelse av hur mycket som fristående, ideell verksamhet kan betyda.

Sedan om diskussionen om styrningen av AP-fonderna:

Han ser samma tendens till tjänstemannastyre i politiken. Tidigare stod man som politiker för något långsiktigt och ideellt; nu handlar allt om nästa kvartalsrapport – nästa valresultat.

Ekonomi eller populism?

Detta är skillnaden mellan politik och populism:

Men det är som om de borgerliga har blivit rädda för sin egen skugga: På många områden avstår man från att ifrågasätta kollektivistiska lösningar, och när man förändrar ger man nervösa besked om att det absolut inte sker av ideologiska skäl. När man privatiserar företag handlar det om statskassan, inte om folkligt ägande, och när man höjer brytpunkten för statlig skatt är det i hopp om att stressade medelinkomsttagare ska jobba ännu fler timmar och dra in mer pengar i skatteintäkter. Plötsligt är frihetspolitiken till för statens skull!

Allt enligt PJ Anders Linder på SvD. Och detta knyter lite an till vad jag skrev om Dick Erixons inlägg om A-kassan. Skall politiken leda eller lyssna? I Sverige har vi idag två block – ett bara lyssnar och pratar, regeringen leder, men lyssnar samtidigt. Dom har hamnat i något slags mellanläge mellan att vara populistiska och att leda. Dom leder rätt, men vågar inte förklara varför ”på riktig” utan någon populistiskt.

Precis som att dom är rädda för att framstå som borgerliga. Men det kanske är en valtaktisk fråga… vi vet först efter valet vem som tyckte rätt…?

Låt familjen vara i fred

Den så kallade ”liberalen” Birgitta Ohlsson tar ytterligare ett steg åt vänster när hon genom Folkpartiets kvinnoförbund kräver att föräldraförsäkringen skall delas i tre delar: en för mamman, en för pappan och en ”könlös”. Hur kan någon få för sig att bestämma hur en familj skall leva sina liv?

Fäder tar idag endast ut 21 procent av alla föräldradagar, enligt Försäkringskassan. Det ojämna uttaget är ett stort bekymmer, säger Birgitta Ohlsson, som länge drivit på för en utökad kvotering.

Egentligen är det alltså inte eventuella nackdelar för den som stannar hemma som är problemet, utan att dagarna inte går jämt upp. Ren sifferexercis, fastän man spelar med människors dagliga liv. Jag kan inte på något sätt hitta något liberalt med detta.

Barn har rätt till båda sina föräldrar, oavsett vad de har för kön.

Barnet har väl också rätt till en uppväxt där mamma och pappa kan få leva sina liv dom vill, göra dom val och prioriteringar som dom gör och kanske förlora pengar på att mamman måste stanna hemma, eftersom hon har mycket bättre betalt som informationsdirektör än vad mannen, som jobbar som spårvagnschaufför, har?

Har inte de två vuxna, myndiga personer rätt att få göra de val som dom själva vill? Tror Birgitta att i varje familj där denna hemska snedfördelning sker att detta görs under något slags tvång? Nej, vi måste ju rimligtvis anta att familjen tar ett gemensamt beslut och bestämmer vad som passar dom själva bäst.

PS. Webfrågan på SvD (som skall vara oberoende liberal) är ganska intressant. Den har tre alternativ:

Vad bör gälla för regler för föräldradagarna?

  • Delad rakt av mellan föräldrarna
  • Tredelad modell med lika stora delar varav en valfri
  • Dagens modell är bra

Varför finns inte alternativet ”Låt föräldrarna bestämma helt själva, utan inblanding från politiker”?

Mycket skatter blir det

Robert Gidehag, VD i Skattebetalarnas förening och Johnny Munkhammar, forskningschef på European Enterprise Institute skriver idag i Sydsvenskan om Globaliseringsrådets slutrapport, men framförallt de svenska skatterna. Några fakta:

Av de 1 624 miljarder som tas in i skatt 2009 är 1 048 miljarder kronor skatt på arbete. Av dessa står i sin tur den statliga inkomstskatten för 41 miljarder kronor och av detta är cirka 5 miljarder värn­skatt.

[…]

Av skatterna på arbete drar de sociala avgifterna in 400 miljarder kronor 2009. Av dessa är det dock endast 300 miljarder som kopplas till förmåner. Resten, främst den så kallade allmänna löneavgiften, går ospecificerat in i statsbudgeten. Den har höjts i samma takt som kostnaderna för sjukskrivning har gått ned, bara för att behålla de sociala avgifterna på samma nivå.

Om nu arbetslinjen skall gälla, måste det väl ändå vara skatter på inkomster som skall ned? Att personer faktiskt undviker att jobba extra timmar på arbetet eller tar ett andra jobb vid sidan om just på grund av skatterna gynnar faktiskt ingen. Känner man som att det inte lönar sig att arbeta, ja då gör man det inte. Drivkraften att få det bättre eller tryggare för sig själv och sin familj har varit drivkraften för människan sedan starten för 65 miljoner år sedan. Staten går miste om skattepengar och arbetsgivaren får inte det arbete utfört som önskats.

Ingenting ÄR omöjligt

Två ”unga killar” (21 år är man då!) har under 25 dagar rest från Kiruna till Ystad och jobbat sig fram. Dom började med 1000 kronor på fickan och en fulltankad bil och resultatet kan man se på www.roadtrade.se. Dom tröttnade en dag på att deras kompisar klagade på att det inte fanns något jobb och ville bevisa motsatsen.

Om vi kunde resa genom Sverige utan varken CV eller referenser och få jobb längs hela vägen så kanske attityden kring jobbsökande skulle förändras.

Och det lyckades! Killarna, David och Fredrik, har alltså jobbat sig fram genom Sverige och i slutet av resan så stod reskassan på 7387 kronor. Från 1000 spänn till 7387 – inte dåligt jobbat. Även om det är en sak att roadtrippa sig fram och en annan att skaffa sig en sysselsättning som man kan överleva på, så visar ändå ”experimentet” att det FINNS jobb, bara man anstränger sig lite.

Som idéen att sälja ”Water Melon Slush” på Tylösand. Visst, roligt för en dag, men inget man kan leva på. Antar att ”killarna” gjorde allting ”svart” också – allt går utan kvitton. Kanske det snarare är här som poängen är – det går att hitta på grejer att göra och leva på, men för att få allt att ”gå runt” med alla skatter och tillstånd omöjligör detta. Trist, för fler hade kunnat leva på sin lön om trösklarna hade sänkts.

Folk får inte göra vad dom vill…

Bröderna Moralism&Dumhet fortsätter sitt stormtåg genom Europa. Idag är det Belgien som har fått besök. En kvinnlig busschaufför har fått ett ultimatum: sluta ditt jobb som porrmodell eller säg upp dig hos oss. Det är dock inte pga av yrket som hon har fått ultimatumet, utan nämligen:

Vi vill bara inte att en av våra anställda ska avsluta en porrshow mitt i natten för att sedan sätta sig bakom ratten klockan sex på morgonen.

Men snälla…

  1. Vad är en ”porrmodell” egentligen? Dom menar inte en strippa? Dom jobbar väl visserligen mestadels nattetimmar, men porrmodeller kan väl ha alla möjliga arbetstider – och nödvändigtvis INTE nattetid.
  2. Stoppar företaget andra typer av aktiviteter som kan tänkas leda till dåligt med sömn inför ett arbetspass? Detta innebär i stort sätt ALLA andra yrken och aktiviteter – busschaffisar jobbar väl nattpass ibland också? Och då måste man ju sova på dagen.

Höjden av dumhet alltså – dock har busschaffören blivit det populäraste i staden, alltid något!

Nej, kapitalismen gör det BÄTTRE

Att vi har en ekonomisk kris kan väl knappast ha undgått någon och att detta skulle spilla över på de fattigaste är tyvärr något som knappast förvånar. Dock skall man komma ihåg att i det stora hela så är kapitalismen något GOTT som RÄDDAR människor och gör det generellt BÄTTRE. Bloggen Bent skriver bra på sin blogg:

Det blir färre och färre fattiga. Människor lever längre och längre. Allt flera utbildar sig, och det gäller både män och kvinnor. Människor är friskare än någonsin, och det har aldrig förut varit så få krig i världen. Allt tack vare kapitalismen.

De länder där fattigdomen dröjer sig kvar, det är i de länder som socialisterna vill att vi mera ska efterlikna. Det är södra Afrika där man fortfarande dras med de misslyckade socialistiska experimenten i t.ex. Tanzania och Zimbabwe och Zambia.

I länder där man har liberaliserat ekonomin, ökat graden av kapitalism, där går det tack och lov bättre – och det är ju tur för världens fattiga att det är så, för kapitalismen är hoppet för dem.

Utrotandet av världsfattigdomen, äntligen, kräver mera kapitalism och frihandel. De gamla metoderna i de misslyckade socialistenklaverna ska inte få hålla kvar människor i hunger och elände längre.

Just så. Det kan ju heller inte undgå någon att de flesta länder – och dess invånare – i världen har fått det bättre under de senaste decenierna. De länder som inte har det är de som fortfarande inte har demokrati, som styrs av diktatorer och som på många sätt har en centralreglerad ekonomi.

Vad det gäller matfrågan har vi i väst mycket att se över. Våra – framförallt EU – skyddstullar kombinerat med subventioner till jordbruket gör att vi krossar lokala marknader i många fattiga länder. Lokala bönder kan inte sälja sina varor eftersom dessa är för dyra och istället få syssla med självhushållning och lita på stöd från världen. Istället för att en bonde kan försölja sin familj genom att sälja grödor till andra. Dessa behöver då inte lägga tid åt att bruka jord, utan kan istället gör andra saker: producera andra produkter, gå i skola, fortbilda sig osv. Det är så man bygger ett samhälle. Det är kapitalism och det är dit vi måste sträva!

Gå in på Gapminder.org och välj ”Gapminder World”. Ta vilken ”bra” parameter (alltså inte dödfalls i bröstcancer, men gärna andel med bröstcancer som överlever) som helst på Y-axel och ”Income per person (GDP/capita)”. Tryck ”Play”. Bubblorna representerar ett land – i stort sätt samtliga går höger-upp på axeln. Ju mer pengar vi har, ju bättre mår vi, ju mer studerar vi och på högre nivå. Detta är kapitalism i siffror. Världen bli bättre!

Nu passar det bra att sänka skatterna

En sak jag inte förstår med (framförallt vänsterns) skattepolitik. Man har hög skatt på bensin för att vi skall köra mindre bil, vi har hög skatt på tobak så att vi ska röka mindre och vi har hög skatt på alkohol så att vi skall dricka mindre.

Varför är det då så att vi har så hög skatt på arbete – för att vi skall arbeta mindre?

Ingvar Person på Aftonbladets ledarsida – inte direkt höger – frågar sig nu varför kooperativ vindkraft skall beskattas på samma sätt som ”de stora” producenternas el? De höga skatterna gör att det helt blir svårt för att få det att gå ihop, alltså blir det ingen kooperativ vindkraft. Den hälsosamme ekonomisten skriver:

Insikten är att höga skatter försvårar mänskligt samarbete för att lösa gemensamma problem. Och detta gäller faktiskt inte bara – som Aftonbladet verkar tro – vindkraft. Det gäller också höga skatter på arbete, sparande och investeringar.

Exakt – varför skrivs det inte fler ledare om exempelvis kooperativt ägande? Som idag också knappt bär sig eftersom skatterna tynger ner? Det hör man inte flaska om… eller har man helt enkelt inte tänkt den tanken? Även på GP har ”De röd-gröna” gått samman och skrivit en artikel på precis samma ämne. Men även där saknas ju reflektionen av skatters inverkar på övriga delar av samhället. Möjligtvis med undantag för Miljöpartiet.