Författararkiv: Gryningsräd

Bilden börjar klarna

Publicerat av
Svara

Lars Ohly och Ulla Andersson, partiledare respektive finanspolitisk talesman för Vänsterpartiet har skrivit en debattartikel som gör att bilden över oppositionens politik klarnar ytterligare:

Vår ambition är att en rödgrön regering efter valet 2010 slår rekord i konkret jämställdhetspolitik! Därför vill vi tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. I ett sådant jämställdhetspolitiskt råd vill vi se ekonomer med genuskompetens. Till rådet bör det även kopplas en referensgrupp med förträdare för kvinnor i olika livssituationer, till exempel ensamstående föräldrar, välfärdsjobbare, deltidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kvinnor.

Finanspolitik skall efter valet 2010 inte bedrivas på ekonomiska grunder utan på sifferexercis där uppdelningen mellan män och kvinnor skall bli exakt 50-50. Regeringens skattesänkningar har nämligen träffat lite snett – 57-43% till männens fördel. För att vara en generell skattesänkning får man ändå säga att det är en rätt hyfsad träffbild.

För att råda bot på detta skall också jobbskatteavdraget tas bort. Vem som förlorar mest på en borttagen 1000-lapp i månaden – en person med 19 000 kr i månaden eller en med 45 000 kr behöver man inte fundera på värst länge. Att skattehöjningar som denna slår främst mot de som har det sämst ställt begriper tydligen inte Vänsterpartiet. Fröken Jansson skriver mer om nackdelarna med förslaget.

Att det är svårt med ekonomi förstår jag också, men att en partiledare och finanspoltisk talesman inte kan räkna ordentligt är rent pinsamt. Se Den Hälsosamme Ekonomens uträkning:

Nettoinkomsten för män var 224 200 år 2009. Samtidigt har män fått en skattesänkning på 12 400 kronor, vilket innebär att de med det gamla regelverket hade tjänat 224 200 minus 12 500 kronor, det vill säga 211 700 kronor.

Nettoinkomsten för kvinnor var 166 300 år 2009. Samtidigt har kvinnor i genomsnitt fått en skattesänkning på 9 400 kronor, vilket gör att de med det gamla regelverket hade tjänat 156 900 kronor i genomsnitt.

Sätter vi samman dessa inkomstuppgifter framgår det att kvinnor innan regeringens skattesänkningar skulle ha tjänat 156 900/211 700=74,11 procent av männens inkomst. Efter regeringens skattesänkningar tjänar kvinnorna 166 300/224 200=74,17 procent av männens inkomst.

[…]

Att man ändå har dragit en felaktig slutsats beror på att man i analysen blandat ihop nominella tal med relativa tal. Metoden gör att resultatet av analysen blir helt beroende av utgångsvärdena.

Låt oss exempelvis anta att alla priser och löner i samhället fördubblas under ett år, utan att någonting annat förändras. Även i en sådan situation skulle inkomstförändringen för män vara större än för kvinnor. Det vore dock ganska fånigt att därav dra slutsatsen att klyftan mellan kvinnors och mäns inkomster har blivit dubbelt så stor.

Förändringen måste väl ändå sägas vara marginell – men ändock en ökning. Och matematiken är slående pinsam. Men det är säkert genuscertifierad – precis som Sveriges finanspolitik skall vara efter valet 2010 – OM nu S+V+MP vinner…

Uppdatering: Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening sätter fingret på en annan sak: eftersom män tjänar mer så betalar dom ju också mer i skatt. Detta måste väl också betraktas som ”ojämställt” eller…?

Så mycket skit har jag aldrig hört

Publicerat av
1

Att man skall tänka själv och kanske på sikt våga utmana det utsmetade samhälle som vi idag på många områden har står inte högt i kurs hos många. Framförallt inte hos Ann Charlott Altstadt som på Aftonbladet Kultur recenserar David Ebenharts bok ”Ingen tar skit i det lättkränktas land”

Jag har själv läst Davids förra bok ”I trygghetsnarkmanernas land” och i den finns många poänger över hur vi i vårt samhälle – och många andra samhällen – fungerar och tänker. Hur vi med hjälp av politiker stiftar fler och fler lagar så att vi själva inte behöver tänka själva eller ta något eget ansvar. Mellan varven kan det blir lite väl småaktigt, men poängen i stort är riktig.

Ann Charlotts recension är inte så mycket av en recension men en sågning av bokens idé – utan att för den sakens skull förklara vad idéen är. Istället försöker hon koppla ihop boken med ”De kopierade propagandan från liberala anglosaxiska tankesmedjor”. Att det skulle vara höger att förespråka självtänk och tänka på individnivå – men det känns som att det är precis så det är. AC ondgör sig dock över detta samtidigt som hon frågar sig om det finns bevis på detta:

Nej, naturligtvis inte. Eberhard är själv en inbäddad trygghetsnarkoman som aldrig behövt slipa tankarna utanför sin skyddade verkstad, men eftersom han snyltar på borgerlig mainstream går det lika bra ändå. Boken är så full av illa skrivna missförstånd av samhällsföreteelser och teorier att man blir alldeles matt.

Vill inte påstå att David följer någon borgerlig ”mainstream” eftersom politiker i allmänhet vill styra, kontrollera och pilla i var endaste detalj av våra liv, så fort något ”hemskt” dyker upp.

När välfärdsstaten var starkare kallades människor inte kränkta utan förtryckta. De krävde inte respekt utan jämlikhet. I dag ska vi strida för vår personliga identitet, i går hette det klasskamp. Denna retoriska mentala förskjutning har skett parallellt med statens/politikens reträtt, marknadsliberalismens seger och den sociala nedrustning som följde därpå.

Så egentligen är liberalism kommunism och vänster, det är bara så att vi inte har fattat det – eller vad menar du här AC? Det är klart att människor var mer förtryckta när välfärdsstaten var starkare – då bestämde ju någon annan åt dig. Är inte det förtryck, så vad är det då?

Eberhards förvirrade alster är praktexempel på att näringslivets satsade miljarder på propagandaverksamhet är en succé, frågan är bara om han är en nyttig idiot på riktigt eller om han av kommersiella skäl bara fejkar?

Tur att AC lyckades få in kopplingen till näringslivet på slutet också så att det verkligen stod klart att ”Timbro-högern” ligger bakom boken. Om jag får recensera boken lånar jag helt fräckt inledningen från själva recentionen:

Jag har nog aldrig stött på så mycket osmält tankebråte

Och från bloggosfären: Esbati ”David Eberhard, som tagits till det för samhällsavveckling, avdemokratisering och reaktionär elitism alltid bultande Timbro-hjärtat.” Samhället kan aldrig avvecklas eftersom samhället är alla vi människor som bor i det – inte staten. Demokratin kan väl knappast sägas försvinna bara för att vi tar bort lagar om övergångsstället och cykelhjälmar eller att människor rycker på axlarna istället för att gå till JämO varje gång dom inte får det som dom vill.

Helena Duroj: ”Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare.” Ja, tycker man inte att världen högsta skattetryck är bra så är man bondfångare. Ingen djuplodad analys där inte Helena.

BjörnBrum: ”Det tycks enligt Altstad vara så att personer som David Eberhard och Maciej Zaremba klagar på allt folk känner sig ”kränkta”, men de uppfattar inte att detta är något som kan ha uppstått ur en politik som de själva hejar på.” Problemet är väl bara att problemen inte har uppstått ur politiken som dom själva förespråkar – vilken är det förresten? Att folk skall tänka själva och inte lägga så mycket av sina liv och tyckande i statens händer? Rätt sunt om du frågar mig. Vi är ju konflikträdda som vi är – dags att ta tjuren vid hornen istället för att ropa på nya lagar stup i kvarten?

Vad mer får man inte tjäna pengar på?

Publicerat av
2

Ibland blir vinklingen på nyheter för fånig. Som idag, när SvD skriver att ”Influensan bingo för vaccinjättar”. Det är nämligen så att de företag som har spenderat miljarder på att utveckla ett vaccin mot den beryktade svininfluensan nu faktiskt får sälja sin produkt.

Enligt Erik Hultgård värderades den internationella vaccinindustrin förra året till 185 miljarder kronor efter att ha växt cirka 10 procent de senaste åren. I år tror Erik Hultgård att tillväxten blir ”minst det dubbla”, det vill säga 20 procent eller mer.

Självklart hade det ju varit bättre om markanden för vaccin hade varit 0 miljarder, men det är den inte nu. Det kommer sjukdomar som behöver vaccin och då måste vi ha någon som plockar fram dom åt oss. Och är det någon som ärligt talat tror att detta är gratis? Nä, tänkte väl det… Och är det någon som tror att företagen kommer att ta pengarna dom ”tjänar” och slänga dom i taket och ropa ”tjo-ho, vi är rika”? Nä, tänkte väl det… och är det någon som tror att pengarna kommer att gå tillbaks in i företaget för investeringar för att ta fram vaccin för NÄSTA sjukdomvåg? Ja, tänkte väl nästan det…

Nästa sorglighet är landstingets pinsamma hantering av inköpen av vaccinet:

Men när notan kom blev det en chock, enligt Göran Stiernstedt som är chef för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting.

–Ett vanligt influensavaccin kostar 35 kronor per dos. Den här gången tar de 65 kronor per dos. Den prisökningen kom som en kalldusch för oss. Totalt blir det 1,3 miljarder kronor, säger Göran Stiernstedt och medger att landstingen borde ha varit mer uppmärksamma på priset vid ordertillfället.

Om inte detta är straffbart så borde det i vart fall leda till ett avsked. Göran menar alltså på allvar att man inte har tagit reda på priset när man la beställningen. Hur gör du när du skall köpa bil? Pekar på det du vill ha utan att kolla på prislappen – nej, knappast. Men man kan tydligen hantera andras pengar så… Om nu inte inköp är Görans starka sida, så kanske hans kunskaper om biomedicinska industrier är det:

– Det är uppenbart att vaccinbolagen tjänar otroligt mycket pengar på detta. Känslan är ju också att det är väldigt stora särintressen som styr här i bakgrunden.

Göran Stiernstedt har svårt att se något bra skäl till varför vaccinet för svininfluensan skulle vara så mycket dyrare än vanligt vaccin. Han menar att läkemedelsbolagens fabriker och infrastruktur redan finns på plats och att merkostnaden för just det här vaccinet därför borde vara begränsad.

Man baxnar…

Vård endast för rika – inte för (kyrk)råttor

Publicerat av
13

Denna historia har två vinklar:

  1. Hur kan man ställa upp på en sådan intervju eller ens berätta det offentligt?
  2. Tar man åt sig ett sådant här jobb frivilligt, eller blir man ”tvingad” till det av någon ond chefredaktör

Vi börjar med punkt 1. Uppenbarligen är familjen inte nöjd med behandlingen från Djursjukhuset, men att använda ”Han svarade inte på tilltal” och ”Han var väldigt nedstämd” för en råtta är lite väl att ta i. Vi pratar faktiskt om ett djur – inte en medmänniska. Av artikeln framgår det heller inte att Djursjukhuset verkligen GJORDE något fel:

Istället fick de besked att listorna var fulla och att Rambo inte var döende, trots att ingen veterinär tittat på honom.
– Då blev vi så förbannade att vi åkte direkt till distriktsveterinären och där fick vi hjälp direkt

Om ni märker här så framgår det som sagt inte vad distriksveterinären kom fram till, mer än att dom ”fick hjälp direkt”. Uppenbarligen så var Djursjukhusets prioriteringar inte felaktiga – trots att ”ingen veterinär” hade sett fallet. Lika väl som att skrubbsår blir nedprioriterade framför mer akuta och allvarliga sjukdomar på vårdcentralen. Inte heller här så får ”någon läkare” se på fallet.

På punkt 2 så undrar jag om Jorunn Amcoff och Adam Öhman kände sig stolta över sitt fantastiska ”scoop” eller om dom helt enkelt blev tvingade att åka ut och göra ett snyftreportage om en icke-nyhet. Jag hoppas på det senare, annars så visar väl detta på att det finns journalister och kvällstidningsreportrar.

Vi väntar nu med spänning på att Monica Green skall ställa upp och kräva att regeringen gööööör något åt detta och inte sitter passiva. Instifta RåttO kanske?

Kommunen är passiv… gööör något!

Publicerat av
Svara

Hultsfredsfestivalen går inte riktigt bra och nu riskerar festivalen att gå i stöpet. Kommunen styrs idag av en vänstermajoritet – samma vänsterkonstellation som på det nationella planet gapade om att ”rädda SAAB” och ”gör något!” när dessa arbetstillfällen stod på spel. Kommunen står dock inte helt ”passiv”, utan har försökt att gå i borgen för Rockparty (som själva företaget heter) med fått avslag. Lennart Bejer, ordförande för Rockparty är föga förvånande missnöjd:

Enligt Beijer kommer inte det här beskedet bara att slå hårt mot Rockparty utan även mot hela Hultsfred.
– Man funderar ju lite på hur de har tänkt, om de verkligen har koll på den här situationen. Det här är ett hårt slag mot både Rockparty och Hultsfreds kommun.

Lennart är här inne på samma ekonomiska evighetsmaskin som resten av oppositionen. Jobb måste få kosta pengar liksom. Går man ut i verkliga livet så inser man snabbt att det resonemanget inte fungerar speciellt bra i längden. Kommuner skall inte driva rockfestivaler eller ens medverka till att göra det. Går företag i konkurs skall dom göra det – då har affärsidéen helt enkelt inte fungerat. Hårt kan tyckas, men sånt är livet.

Inte för allt smör i…EU?

Publicerat av
Svara

Grattis skattebetalare! Du har härmed blivit dubbelblåst av EU men samtidigt får man väl vara glad för det – bönderna får du fortsätta som dom alltid har gjort. EU har nämligen något som heter exportbidrag vilket innebär att dom köper upp det som blir över vid produktion, eller hjälper till att sälja det utomlands. Jens Holm skriver:

Exportbidrag är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. För att garantera att europeiska bönder får avsättning för sina produkter köper EU upp det eventuella överskott som produceras. Överskottet kan antingen säljas inom EU med s k marknadsfrämjande åtgärder eller genom att EU ger bidrag till att exportera produkterna utanför EU, med s k exportbidrag. Även om exportbidragen har minskat de senaste åren handlar det fortfarande om stora summor. I fjol betalades 925 miljoner euro, 10 miljarder kronor, ut i exportbidrag.

För smör är det 50 euro per 100 kg och för mjölkpulver 20 euro för samma mängd. Samtidigt som vi får betala samma pris i affärerna. Blir det överproduktion borde priserna sjunka. Dessutom förstör man andra marknader runt om i världen eftersom deras produktion inte är subventionerad på samma sätt. Men det löser vi genom bistånd (vilket också är skattepengar). Europas politiker är bra pinsamma rätt ofta…

Var det bättre förr?

Publicerat av
Svara

Den hälsosamme ekonomisten delar med sig av lite ljus i lågkonjunkturens Sverige:

Tja, den öppna arbetslösheten uppgår nu till 246 000 personer, 3 000 fler än 2006. Medan antalet personer i konjunkturberoende program uppgår till 121 000, vilket faktiskt är 1 000 färre än 2006.

Men ungdomsarbetslösheten då? Det talas ju om en katastrofal situation för landets unga. Och visst, den ligger på ganska exakt 50 000 personer. Alldeles för högt. Fast år 2006 var antalet arbetslösa ungdomar 48 000, bara 2 000 färre.

Fast nog ökar väl arbetslösheten i rasande takt ändå? Nja, säsongsrensar man ungdomsarbetslösheten var den som störst i vecka 17. Sedan dess har den faktiskt minskat.

Sjukskrivningarna har minskat från 200 000 år 2006 till 122 000 i dag. Antalet förtidspensionärer hade ökat kontinuerligt sedan 1970. Men efter tre år med Alliansen har antalet minskat från 556 000 till 510 000. Efter denna sommar kommer antalet att understiga en halv miljon. Sist det hände var 2004.

Ju förr, dessto bättre? Knappast – bättre med den nuvarande regeringen än den förra.

Kan vi sluta ljuga om statsbidragen

Publicerat av
Svara

En återkommande lögn i den politiska debatten är oppositionens gnäll om att regeringen inte skjuter till pengar till kommuner och landsting. Detta får idag symboliseras av Roger Jönsson, gnälligt kommualråd i Ystad:

I valet 2006 lovade de borgerliga partierna att de skulle satsa mer än vad en socialdemokratisk ledd regering skulle göra. Vi kan i dag se att detta var bara tomma löften.

Tyvärr måste man säga. Det hade faktiskt varit bra om man hade levt upp till sina löften fullt ut. Då hade kommuner och landsting i dag kunnat få mer stöd i form av statsbidrag redan i år.

Detta stämmer lika lite som att påven är muslim, så här ligger det nämligen till: regeringen höjde de generella bidragen med 1 miljard 2007 och med 5 miljarder 2008. Det som det är ett jävla liv om är att bidragen är frysta 2009. Till detta tillkommer det stöd med ca 8 miljarder i år och ca 9,7 miljarder nästa år i form av kommunal fastighetsavgift, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och en generell sänkning av arbetsgivaravgiften. I och med att oppositionen är emot  förslagen (förstås!) så blir den totala effekten för kommun och landsting att stödet minskar från 5 miljarden (vilket är oppositionens motdrag) till ca 500 miljoner. Bättre för kommunerna – inte då!

Bara man gööör något Monica

Publicerat av
Svara

Monica Green är lagstiftare i Sveriges riksdag. Antagligen för att hon inte hade platsat i något annat jobb ute i det riktiga livet eller så vet jag faktiskt inte. Nu har hon uttalat sig om Isaak Dawit:

Helt enkelt är hon inte nöjd med regeringen. Vad hon själv gör framgår inte. Men det är så (S) fungerar nu för tiden – berätta om hur dålig den förda politiken är så löser sig resten. Gladligen nog så kommer det nog inte att göra det – folk är faktiskt inte så dumma som Monica tror. Via Ingerö.

Integration enligt Expressen

Publicerat av
Svara

Via Johan Ingerö – där det finns oerhört mycket läsvärt – ser jag att Expressen har missat målet lite när det gäller integrationen. Idéen är nämligen att det är inte de personerna som kommer till Sverige som skall integreras, utan de välanpassade medelklassvenskarna som bor i förorterna som skall göra det.

…har svårt att anpassa sig till det omgivande samhället och håller sig helst på sin kant. I stället för att acceptera det mångkulturella samhället sitter man i sina villor och oroar sig.

Är det så då? Det känns som man letar efter andra fel än det mest uppenbara – de idioter som kastar sten eller skjuter raketer på tunnelbanestationer. Men att skylla på personer som bor i samhällen som faktiskt fungerar, som arbetar vecka ut och vecka in och längtar till semestern är lite väl magstarkt.

Att leva segregerat handlar i mina ögon inte om huruvida man har samma etnicitet som grannarna. Utanförskap handlar rimligen om större saker än den egna postadressen, exempelvis huruvida man är en del av ekonomin.

Den som saknar arbete, och i värsta fall även utsikten att få ett arbete, måste försörjas av andra som därmed måste arbeta hårdare för att få ihop de pengar de själva behöver. När denna arbetslöshet, denna segregation, beror på språkliga och kulturella barriärer övergår detta ensidiga beroendeförhållande lätt i konflikter.

Ser vi personer som faktiskt fungerar i de samhälle som vi ändå kallar för ”svenskt” som problemet, ja då är det rent av märkligen att (SD) bara har knappt 4% i opinionsmätningara. Dom borde ha mycket mer, för vi vet ju att ”problemet” består av ett ytterst fåtal människor – samt stela regler på framförallt arbetsmarknaden som sätter stopp.