Omskärelse bör förbjudas

Att kvinnlig könstypning skall vara förbjudet är självklart, men dess motsvarighet på den manliga sidan är mer debatterad. Och mer accepterad runt om i världen, främst pga av religion, men också att personer (främst män) gör detta frivillig. Av medicinska eller som sagt, religiösa skäl. Det handlar ändå om att kroppsstympa en försvarslös människa. Självklart är det inte lika hemskt som kvinnlig, men bör ändå förbjudas. Även experterna håller med, i form av G:

Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning

Vidare så finns det i förslaget att landstingen skall stå för kostnaden. Det enda som skall bekostas via skattesedeln är sådant av rent medicinska skäl. Bröstförstoringar, omskärelser m.m skall betalas själva. Och dessutom inte bara ur skattesynpunkt.

Anledningen är nämligen att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) vill stoppa den sk ”köksbordskirurgin” och då är vi där igen. Det argumentet fungerar lika bra för kvinnlig könsstympning, narkotikahandel eller något annat som är ”olagligt” men ”görs ändå”. Johan Ingerö fortsätter:

Lägger man till att flera landsting börjat genomföra så kallade rekonstruktioner av mödomshinnor (alltså rekonstruktioner av något som aldrig har existerat i sinnevärlden) i syfte att göra samlag extra plågsamma för flickor vars kulturella bakgrund kräver blod och smärta vid debutsamlaget blir det riktigt obehagligt.

Sverige har ingen som helst skyldighet att upprätthålla uråldriga seder som praktiserats på andra delar av jordklotet. De här in- och övergreppen är långt äldre än våra seder att hänga upp hästar och slavar i träd för att sedan skära halsen av dem och skvätta deras blod över åkerjorden. Om inte ens sekulära länder klarar av att göra upp med dem, vilka ska då göra det?

Det är alltid svårt att dra en linje där importerade traditioner skall respekteras och där de redan befintliga skall respekteras istället. Och vi i Sverige ställer oss nästan på den förstnämda sidan. Detta är en perfekt grogrund för främlingsfientliga partier och skumma åsikter. Är vi i Sverige så rädda att stå för våra principer så att vi låter sådant här gå under radarn? Uppenbarligen är det så.

Orkar inte tänka själv…

Spikmattan från Himalaya som har blivit väldigt populär i landet har börjat få kritik för sin marknadsföring. Dom har på sin hemsida haft kommentarer från folk som hävdar att mattan har löst alla möjliga problem och sjukdomar genom att ligga på mattan. Detta har nu Konsumentverket satt stopp för och företaget har backat.

Två aspekter på detta: är det verkligen någon som tror på att det verkligen fungerar? Det känns som att det kan vara lite naivt att verkligen tro att smärta och sömnproblem försvinner genom att ligga på en matta? Tror man det, har man banneme inte rätt att klaga heller.

Den andra aspekten är mer positiv – OM man nu tycker att mattan fungerar, ja, vad är problemet då? Om det så må vara placeboeffekt eller inte – problemet försvinner ju och om nu mattan ligger bakom det eller om man blir frisk ändå so be it!

I en gnällig ledare i Östersunds länstidning klagar Kalle Olsson på att vi har för många val i livet och att vi konsumenter inte har tid att ta reda på vilken produkt som verkligen ÄR den bästa. Men kära Kalle – det har vi väl visst. Vi skall ju ändå köpa schampoo – varför inte prova ett märke varje gång du köper flaskan? Dessutom är det ju så att vilken produkt som är ”bäst” är i allra högsta grad subjektivt. Min nya bil kanske jag tycker är bättre än din nya, men du tycker tvärtom bara för att Håkan Matsson sågar bägge våra bilar och kallar dom ”sämst i klassen”. Hanna Wagenius skriver också…

Men – framförallt har människor ett ansvar för sina egna liv och beslut. Ingen annan ska tvingas undersöka olika varor för att man själv är för lag – det är ju alltid möjligt att avstå köpet om man är osäker. Eller menar Olsson att folk är för dumma för sitt eget bästa?

Jag tror på det sista – Kalle tror att folk ÄR för dumma för sitt eget bästa. Det gäller ju vänstern generellt som vill styra allt från när föräldrarna skall vara hemma med barnen till vilken läkare och vårdcentral du måste gå till. Tröttsamt.

Gräv upp kanalerna

Jag håller med både Göran Johansson och Ger Charlotte. Hamnkanalerna borde användas på ett mycket bättre sätt vad som görs idag.

Tyvärr vänder sig Göteborg fortfarande inåt, i stället för utåt mot älven, hamnen och havet. Men det kan vi göra något åt

Detta finns det alla möjligheter att göra något åt – dels att öppna upp den befintliga kanalen från Brunnsparken ut till Stenpiren. Tänk att ha en gästhamn mitt i centrum, delar av Maritimans fartyg kan läggas inne som attraktioner och skutor på besök kan också använda hamnbassängen. Tänk vilket liv vi hade fått vid Lejontrappan! Detta är inget direkt billigt alternativt – det är tre broar som måste göras öppningsbara. Men det kanske är en kostnad man kan ta?

Mer pengar kostar det dock att riva upp Östra Hamngatan, som idag löper från Lilla Bommen till Brunnsparken. Den var kanal ända fram till 1936, så det blir i så fall ”tillbaka till orginalet”, men detta borde ses som steg 2 i en långsikta plan att öppna upp Göteborg till den Sjöfartsstad som den en gång var, men fortfarande är.

Att sedan Södra Älvstranden skall bli ett turisttstråk krävs resturanger och barer så att folk lockas att ta promenaden från Järntorget bort mot Operan via Stenpiren. Göteborg går en fantastisk framtid till mötes.

Jag är int’ bitter

Ibland ser man riktigt hur ilskan skiner igenom:

40% av dessa enorma skattesänkningar har gått till de 10 rikaste procenten, klart att skattesmitare och höginkomsttagare jublar. Även jag blir glad av att exempelvis få tillbaka på skatten, men det är inte vad det handlar om. Det här handlar om att människor som redan har det väldigt bra får det ännu bättre medan de som inte är lika kapitalstarka varken får känna av speciella skattelättnader eller får ett upplyft när det gäller stödet från samhället.

Detta är MonaForPresident med avseende på att Skattefridagen uppmärksammas runt om i Sverige. Bland annat på denna blogg. Vad problemet är förstår jag inte riktigt, det finns bara pajkastning i inlägget. Hon vill exempelvis att Dick Erixon inte skall få tillgång till respiratorer eller ambulanser. Det för inte direkt debatten framåt.

Vi som sedan vill sänka skatten något blir sedan kallade ”trångsynta och egoistiska personer som generelltsätt har lite mer i plånboken än andra” vilket och bidrar till en härligt debattklimat. Ilskan MÅSTE tyda på att vi tycker rätt och kan arugmentera för det.

Sverige har världens högsta skattetryck. Vi har dock inte världens bästa sjukvård, bästa polis, bästa rättsystem, bästa sociala trygghetssystem – ja, vad är vi bra på egentligen? Borde vi inte kunna få samma (låga?) kvalitet för mindre pengar – eller kanske tom för mindre pengar. Vilka blir pengar till oss själva och familj – utan ”på någon annans bekostnad”?

Vi som vill sänka skatten pratar mycket sällan om att dra ned på utgifter som sjukvård, skola, omsorg och utbildning. Främst kritiserar vi alla andra utgiftsområden som vi inte anser att politiker skall lägga pengar på. Med mindre skatter kan folk skaffa vad som själva vill ha i större utsträckning. Vi vill att det civila samhället skall växa och bli starkare. Att fler människor skall kunna bestämma mer över sina liv och ta nya vägar. Och höga skatter begränsar ENDAST de med låga inkomster.

För en person med 16000:- i månaden har skatten sänkts med 1048:- (23%). För en ”rik” med 45000 i månaden är sänkningen 2893:- (16%). Vad tror du gör mest för en person? 1000 spänn för en med 16000:- eller 2800 för en som tjänar 45000:-? Istället för att ge en låginkomsttagare en möjlighet att behålla mer av sin lön för att kunna köpa en par jeans, köpa hämtmat några gånger mer i månaden osv? Istället stirrar ni er blinda på ”rättvisan” (btw, den ”rike” betalar fortfarande mer i skatt – både i kronor och procent räknat) Jag tycker DET är så felaktigt så att det gör nästa MIG arg. Usch – att man inte vill ge människor den chansen och möjligheten…

Som vanligt vid olyckor

Två av Gotlandsbolagets färjor har lyckats kollidera med varandra. Den ena, Gotland en vanlig passagerarbåt, körde in i sidan på Gotlandia II – en HSC-färja (High Speed Craft). Olyckligtvis var en reporter från Aftonbladet med på båten och via blaskans WebTV berättar hon hur det var.

”Det var kaos och folk hade panik”

”Ingen berättade något om hur det låg till”

”Det fanns inga flytvästar till småbarnen”

”Och var fanns besättningen”

Okej, vi lyssnar alltså på en person som inte vet något om passagerarfartyg eller hur livet ombord är och fungerar. Hon har precis varit med om en chockerande händelse som har involverat sina barn. Kan man verkligen tro att ovanstående beskriver vad som verkligen hände? Knappast troligt…

Folk får inte panik. Eller nja, ca 3-4% får panik i den mening att dom inte blir kontaktbara, att dom inte kan styras, att dom bara springer runt och skriker. Att människor skriker är inte ett tecken på panik. Ej heller att dom flyr från faran – skrikandes. Panik är då människor kliver över andra levande människor utan att tänka på vad dom gör. Det hände INTE på Gotlandsfärjan.

Man berättar vad man vet – men först när man vet det och först när man har gjort andra saker på prioriteringsordningen. Vid en nödsituation är det befälhavaren som sköter snacket och vid en kollision i hamnområdet är det många delar som först måste lösas innan han kan ta en microfon för att meddela passagerarna. Tro inte att folket bara står och väntar – nejdå, det jobbas för fullt. Och vad är ”lång stund” efter det att man har sprungit med sina barn för vildaste livet? 30 sekunder är nog jävligt lång tid då, för att inte tala om 2 minuter.

Flytvästar finns till det maximala passagerarantalet som fartyget får ta, plus 5%. Dessutom finns det alltid västar för småbarn, totalt 10% av det totala antalet livvästar. Detta kontrolleras varje år av Transportsstyrelsen, Sjöfartsavdelningen (tidigare Sjöfartsinspektionen).

Besättningen är också människor, men dom löser sin uppgift. Det övas varje vecka, om nu man har besättningsbyten så ofta på Gotlandsbolaget. Alla besättningsmedlemma skall nämligen delta i en säkerhetsövning varje månad eller inom 24 om mer än 25% av besättningen byts ut. Så övas det gör det.

Man ska inte alltid lyssna på reportrar

Om vi måste se till könet – männen drabbas

Sågningarna av Vänsterpartiets debattartikel fortsätter. Idag är det Malin Siwe som står vid sågen:

Struntprat. När världsekonomin krisar är det främst män som mister jobbet i Sverige. Eller har dem kvar till priset av arbetstidsförkortning med lönesänkning, något som denna gång tillämpats brett inom de stora industriföretagen.

Förra veckan var 142 000 män inskrivna vid Arbetsförmedlingen som arbetslösa på heltid. Kvinnorna var 104 000.

Malin är dock lika snabb att påpeka att det faktiskt inte mer synd om dessa män än någon annan som blir arbetslös. Det är bara vänstern som försöker plocka billiga poäng.

Alla pengar skall gå till staten

Idag firar vi ”skattefridagen”. Den inkomst vi har haft sedan 1 januari har fram till denna dag tillfallit staten – från idag fram till årskiftet får vi behålla den vi tjänar. Att den infaller såhär sent på året är ett bevis på att vi betalar väldigt mycket skatt. Väääldigt mycket skatt, faktiskt mest i världen. Stora delar av vårt manöverutrymme genom livet beskattas bort. Trots detta har regeringen gjort så att vi har fått några fler dagar som vi arbetar för oss själva. Under Göran Perssons tid infann sig dagen den 8 augusti.

De som gör som staten tycker (skaffar barn som man snabbt placerar i kommunal dagis och förskola osv) kanske tjänar på systemet, vi andra som kanske vill göra mer aktiva val får oftast betala mer. Och pengarna som kommer på avvägar genom stat, kommun och landsting försvinner ibland i väg på avdrift – till resor till ”vänskapsstäder”, ishallar, konstmuseer, hattmuseer, badhus, basebollsplaner. Trots att inte underlag finns. Trots att man i samma kommuner drar in på äldrevården. Och sjukvården.

Vissa tycker att det är en hemsk dag att fira. Symboliken att man nu arbetar för sitt eget liv finns det ingen förståelse för alls. Mario på s-bloggar är en sådan:

”Skattefridagen” är den dag på året då alla friska löntagares skatter blivit betalda om den totala skattebördan fördelas från årets början. Från och med idag betalar såldes ingen löntagare skatt.
De som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden och behöver stöd från samhället ¬– sjuka, arbetslösa, vårdkrävande, handikappade och barnen – är fr.o.m. idag utrotade och finns inte med i Skattebetalarnas elitistiska värld. Alla samhällsinsatser på infrastruktur, försvar, rättsväsende, vård, skola och omsorg upphör i dag. SvD:s ledarredaktion hyllar detta.
Eliten håller ihop mot resten av folket.

Vad han får ”utrotade” ifrån vet jag inte. Dom borde klara sig bra på de pengar som vi i ”eliten” har betalat in hittills. Eller så får man helt enkelt tolka Marios resonemang som att han är för ett skattetryck på 100%. Själv tycker jag att Mario själv är med i en elit som är betald av de människor, vars arbete han nu bespottar. Han unnar alltså inte de människor som jobbar ihop han och hans partis inkomster rätt i ansiktet. Elit, eller hur var det?

Vem vill fortsätta med jordbruksstödet?

Läs HAX text om EUs jordbruksstöd. Den är rätt lång, men det finns en något förkortad version i dagens blogginlägg.

Europas bönder producerar mer (och delvis andra saker) än vad vi konsumenter vill köpa. För att bönderna skall kunna fortsätta producera fel och för mycket tvingas skattebetalarna stå för notan.

Ibland dumpar vi överskottsprodukter till skattesubventionerade underpriser i tredje världen. Vilket i sig skulle kunna vara en… snäll sak att göra – om det inte vore för att det hela ofta slutar med att vi då slår ut de fattiga ländernas eget jordbruk. På så sätt används våra skattepengar till att hålla fattiga människor i fattiga länder kvar i fattigdom.

Hanne får på nöten

Hanne Kjöller på DNs ledarredaktion får rejält på nöten efter sin ledare om A-kassan. Eftersom tjänstemännen på Arbetsförmedlingen inte följer de lagar som finns och inför sanktioner mot folk som inte söker jobb på annan ort eller kan tänka sig att flytta så anser Hanne att ”medborgarlönen är redan införd”. Så långt vill jag nog inte riktigt sträcka mig, men en sak håller jag med om – det var längesedan A-kassan fungerade som den var tänkt: som en omställningsförsäkring.

Det visar en undersökning som Hanne refererar. 44 procent av de tillfrågade tycker att man absolut inte skall behöva flytta för att jobba på annan ort. 41 procent tycker absolut inte att om man har jobbat 5 år på ett jobb skall vara tvingad att söka andra typer av jobb. Så det är klart att med den inställningen så kan inte A-kassan mer än utnyttjas. Som att man efter några år på ett yrke får en livlina á la ”Vem vill bli miljonär” och aldrig kan falla tillbaka längre än den nivå som man precis har klivit över. Grundtrygghet har övergått i curlingtrygghet.

Detta retar ju självklart livet ur de flesta vänsterdebattörer som verkligen anser att staten skall tillhandahålla en obegränsad livlina. Per Persson skriver:

Om målet är att så många som möjligt ska få arbete, och att så få arbetstillfällen som möjligt ska stå tomma, måste man inse att man ibland måste få människor att flytta eller pendla. Jobben kommer inte att skapas precis där man vill, de kommer de behövs. Dessutom kan inte alla bli artister eller tv-producenter. Vissa måste försörja sig som städare eller varför inte på såna yrken jag haft; lagerarbetare och servicetjänster via telefon.

Ja, verkligheten fungerar så. Har själv kompisar som jobbar någon annanstans (pendlar 1-1,5 timme per dag) för att kunna jobba. Det jobb som ligger närmare går man och väntar på, man får helt enkelt ta något/några hundår. Det måste man göra – annars hade inte samhället gått ihop