Skilj på person och position

Sanna Rayman skriver bra i dag på SvD om vilka som skall gå ”före” vid influensavaccinering:

Det diskuteras huruvida till exempel statsministern bör gå före i kön för vaccin mot höstens befarade utbrott av svininfluensa.

Vi har också kunnat läsa att kriminal- vården önskar förtur – med rubriker skräddarsydda att locka upprördhet över att brottslingar ”premieras”. Men, förtur till vaccination är ingen belöning, utan handlar om att hålla smittspridningen i schack och samhället i gång. Då är det klokt att stävja epidemier inom sjuk- och kriminalvård. Liksom det är bra om statsministern (tillika EU-ordföranden) inte däckar i flunsa.

Misstaget många gör är att tolka saken som en bedömning av människors värde. Det är fel. Det är deras funktioner som värnas och detta är en korrekt prioritering.

Helt klart så. Folk måste lära sig att skilja på folk och position.

Har dom lyckats övertala dig än?

I DN Debatt skriver idag tre Timbromedarbetare om EUs kommunikationsarbete. Eller propagandaarbete kanske man skall säga, eftersom inställningen till EU och det arbete som EU utför skiljer så mycket mellan sändare (EU) och mottagare (medborgarna).

För inte så länge sedan ansåg de europeiska kolonialmakterna sig manade att upplysa folk i andra delar av världen om den västerländska civilisationens förträfflighet. Europa har förändrats sedan dess, men denna mission lever vidare i nya former. I dag är det européerna själva som ska danas, av det stora EU-maskineriet. som medborgarna HAR fått något att säga till om EUs arbete har det blivit nej: Nej till Euron i Danmark och Sverige, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Holland och när konstitutionen bytte namn till Lissabonfördraget var Irland det enda land som fick chansen att rösta – och röstade NEJ.

Varför kan inte politikerna ta ”fatta vinken”? Vi vill inte att kultur- och fritidsfrågor skall landa i Bryssel. Vi vill behålla så mycket som möjligt hemmavid, på så låg nivå som möjligt, så nära medborgarna som möjligt. Att trycka 900 miljoner människor in i samma fålla är mycket svårt, framförallt när medborgarna har olika språk, olika kulturer, olika värderingar, olika förutsättningar och olika historia. Hur har dom tänkt att lyckas med detta?

Uppdatering: Johan Ingerö har också fångat upp frågan:

Jag gissar att det finns ett rätt stort stöd för den linjen, vad Europanivån beträffar. De flesta svenskar har en långt mer liberal syn på EU än på Sverige. Man kan jämföra med USA där väljare på många håll i södern och västern gärna väljer välfärdsorienterade demokrater till delstatliga befattningar men skickar statskritiska republikaner till Washington DC.

Mer om mjölkbråket

Även Robert Gidehag, Expressens ledare och ledarblogg samt SvD Ledare om EUs mjölkpengar. Från Expressens ledare:

De producerar mer än vad vi vill köpa.
I andra branscher skulle det leda till att en rad företagare lade ner eller tänkte nytt.
Men här förväntas skattebetalarna öppna plånboken så att allt kan förbli som förr.
Ännu värre blir galenskapen av att stödet ges i form av exportbidrag som bidrar till att konkurrera ut jordbruk i utvecklingsländerna, samtidigt som vi sätter upp handelshinder för att skydda EU-bönderna från konkurrens utifrån.

Tänk, jag har inte hittat en enda positivt inställd till detta (nej, har inte kollat på LRFs hemsida…) Dessutom kan man läsa mer på farmsubsidy.org om man vill lära sig lite mer.

Låtsasbårk mellan Matt Damon & Jimmy Kimmel

Inte så ofta jag skriver om TV-underhållning, men nu blir det i alla fall ett inlägg. I ”Amerikas Förenta Stater” så försiggår det nu ett regelrätt låtsaskrig mellan Jimmy Kimmel (talkshowvärd) och Matt Damon (skådespelare). I slutet av Jimmy Kimmels samtliga program har han alltid bett Matt Damon om ursäkt för att dom har slut på tid och att han tyvärr inte kan komma in:

Matt Damon: Apologies, we’ve run out of time

Men i senaste programmet tog Jimmy in Matt, till publiken stora förtjusning. Se det här:

Efter detta så hämnades Matt genom att spela in denna videon (Sarah Silverman är Jimmy Kimmels tidigare flickvän, dom gjorde slut för andra gången i mars i år enligt Wikipedia):

och då var ju Jimmy Kimmel tvungen att hämnas:

Sådana här skojbråk älskar jag eftersom det tyder på att samtliga inblandade har en fantastisk självdistans och verkligen kan driva med sig själva. Att det dessutom har blivit en ”långkörare” vilket jag också uppskattar. Fantastiskt roliga människor det finns.

Märklig defintion av feministisk porr

SvD har en artikel som handlar om feministisk porr. Jag kan hålla med om att den porr jag har stött på inte är speciellt ”jämställd” eller vad man nu kan kalla det. All fokus på tjejerna som alltid visas i helkroppsformat, men där man endast ser killens höfter. Så det är klart man undrar över hur denna porren blir och feministisk porr defintieras enligt Mia Engberg:

Exakt vad som definierar feministisk porr tycker Mia Engberg att det är svårt att sätta fingret på. En av de största och viktigaste skillnaderna från traditionell porrproduktion tror hon är de ekonomiska förutsättningarna, vilket har lett till att alla inblandade i ”Dirty diaries” delar lika på den vinst projektet genererar (”så att inte en gubbe tjänar en massa pengar på någon annans, oftast kvinnans, kropp”).

Grejen verkar uppenbarligen inte vara vad filmen faktiskt visar, utan vart pengarna går när filmen säljs? Den feministiska debatten blir bra lustig ibland. Även Genusmagazinet undrar.

Pride-flaggan väcker debatt

I Södertälje diskuteras det nu om HBT-flaggan skall hissas på kommunhuset under Pride-festivalen. Att det ens skall bli en fråga. Läser man deras flaggpolicy står det att endast den svenska, EUs och andra nationers flaggor skall vaja där. Regnbågsflaggan passar inte in i den kategorin.

Man kan tyvärr inte vara öppen hbt-person i Södertälje i dag och samtidigt trygg. Att flagga regnbågsflaggan skulle därför vara en viktig symbolhandling – att man visar att man backar upp alla gruppers rättigheter, säger kommunalrådet Tage Gripenstam (C) till DN.se.

Så om HBT-flaggan sätt på taket skall personer känna sig mer trygga? Håller inte Tore där. Frågar en fotbollsförening om dom får låna flaggstången för att dom skall ha en internationell turnering bör svaret också bli nej, vilket inte hade gett några tidningsrubriken. Det gäller att tacka nej till ”rätt” evenemang om man vill ha publicitet. Ännu mer roligt blir det när Pridefestivalen hålls i Stockholm – inte Södertälje. Kanske dom kan flagga för Gothia Cup nästa år?

Något eget ansvar för sig själv?

Ayia Napa är inte direkt känt för sina museer, restauranger eller fina omgivning. Unga människor åker dit för att festa och ha ett jäkla röj. Har man missat det så bör man söka vård, alternativt slå en sökning på Google om man nu undrar vad det är för ställe.

Vart man än vänder blicken hänger överförfriskade tonåringar.

Kanske reporten kan ta och gå utmed Avenyn i Göteborg, eller Stureplan i Stockholm en fredag eller lördag? Här hänger det också en del överförfriskade människor.

Dock tycker Expressen att resebolagen bör upplysa föräldrarna om spritkulturen på resmålet. Vilken förälder släpper iväg sin son eller dotter till ett ställe utan att på något sätt göra någon slags ”research”. Eller man kanske tom kan prata med sitt barn istället?

I systeraktikeln (vet inte om det heter så, men du fattar väl poängen) så handlar det förstås om bilder på folk som leker inte allt för oskyldiga lekar, dricker sprit och texter om ungdomar som ligger på gatan. Ja, vad är det för konstigt med det? Det är ju ett annat land och är man under 18 år så har man ett intyg från sina föräldrar att man får vara där. Är man över 18 så är man myndig och får ansvara för sig själv.

I artikeln så ”hetsas tjejerna till grova sprit- och sexlekar”. Dock så är killarna med lika mycket, men eftersom tjejer inte har någon fri vilja (enligt reportern iaf) så hetsas dom till det. Förstår inte vad poängen med denna vinkling är. Är det mest synd om tjejerna? Vilka är det som vanligtvis ligger på gatan? Jo – killarna, men får dom skylla sig själv. Men när en tjej ställer upp på en lek där man skall suga grädden av en banan mellan en killes ben – ja, då är hon hetsad till det. När skall journalisterna börja behandla alla lika?

Regeringen håller vad dom lovar – och det är ett år kvar

Regeringen håller till 2/3 det som har lovat inför valet 2006. Bland annat har man på knappt tre år hunnit med (Expressen):

Sänkt inkomstskatten i tre steg, infört skatterabatt på hushållsnära tjänster, slopat förmögenhetsskatten, halverat arbetsgivaravgiften för unga, förbjudit fosfater i tvättmedel, bytt fiskekvoter mot fiskedagar, skapat en handlingsplan mot våld mot kvinnor, infört nationella prov i tredje klass, fattat beslut om att införa en ny betygsskala, byggt ut speciallärarutbildningen, skärpt antagningsreglerna för högskolan, minskat den politiska styrningen av forskningsanslagen, infört jämställdhetsbonus och kommunalt vårdnadsbidrag, stärkt resurserna inom psykiatrin, genomfört en tandvårdsreform, byggt ut utlandsstyrkan och infört valfrihet i hemtjänsten.

Att en koalitionsregering lyckas med detta är ett styrkebesked. Under (S)-regeringarna under 1990-talet kom man upp i samma siffra – under hela mandatperioden. Regeringen har nu alltså ett år på sig att ”vinna racet”. Får man välja en valfråga som jag defintivt tycker skall vara med så är det värnskatten. En skatt som bevisat är ett nollsummespel, om inte t.o.m. till nackdel för statskassan bör ommedelbart tas bort. Därför känns det extra bra att Folkpartiet skissar på en slogan som ”Hälften kvar”. Man kan alltid hoppas.