LO borde sätta stopp för detta

Svenskar är Norges polacker säger Malou Bergman som just nu letar jobb i Norge:

Vi är de nya polackerna. Svenskpolacker! Vi kommer hit för att jobba då vi får dåligt betalt hemma eller inte får jobb alls.

Många norrmän är samtidigt upprörda över att svenskarna tar deras jobb.

Niklas Johansson förstår dem men kontrar med att det i dag är svenskarna som gör alla de skitjobb som norrmännen inte vill ha.

Tycker att svenska LO antingen sätter stopp för denna ”människohandel” eller i alla fall skickar sina sympatier till sina norska kollegor. Kanske Marita Ulvskog skall skriva en debattartikel för att stötta sina norska kollegor. Stoppa människohandeln till Norge!

OBS. Detta inlägg DRYPER av ironi. Självklart skall alla människor få arbeta där dom vill, till de löner som dom vill.

Det måste till samarbete i trafiken

GP har idag en artikel om hur farligt det är att cykla i Göteborg. Sedan 2000 har i snitt 400 personer kommit till sjukhuset med cykelrelaterade skador. 30 procent beror på kollision med annan trafikant (cykel eller bil) och 70 procent är singelolyckor – vilket borde tillskrivas dåliga cyklar, för hög fart och dåliga vägar.

Intressant blir det när man läser diskussionen angående artikeln. Här kan man i stort sätt dela upp folk i två kategorier:

  1. Folk som klagar på cykelbanornas skick och underhåll
  2. Bilister och fotgängare som klagar på cyklister
  3. Cyklister som klagar på bilister och fotgängare

Den första gruppen är väl inte så mycket att säga om – det är nog mycket möjligt så att cykelbanorna är i dåligt skick. Jag bor i Linné och cyklar till jobbet (Ringön) och vägarna är väl helt ok även om mycket finnes att önska. Dessutom bor jag i de centrala delarna där kanske underhållet är bättre än vad det är generellt.

Jag ingår själv i grupperna 2 & 3 och jag håller här med bägge. Både cyklister, fotgängare och bilister är rätt värdelösa på att hålla uppsikt, ta hänsyn och kunna regler. Cyklister generellt cyklar på utan att ens slänga en blick när man sitter i bilen vilket jag är rätt förvånad över. Saknar personerna överlevnadsinstinkt? Det cyklas mot rött ljus hej-vilt och på övergångsställen där cyklisterna verkar ha kapat den avskyvärda Zebralagen rätt av. Skall man dra nytta av den så får man banneme sitta av. Eller i vart fall släng en blick till mig när jag sitter bakom ratten – jag släpper gärna över folk.

Fotgängarna är också en grupp utan koll – då framförallt när det gäller cykelbanor. För er som har cyklat förbi utanför Nordstan, mot centralstationen vet vad jag pratar om. De gående som kommer från shoppingcentrat knallar glatt rätt ut på sin väg mot buss-/spårvagnshållplatsen, alternativt går på cykelbanan. Självklart blir det en sur blick när man använder cykelklockan. Vad är problemet – går du lika obehindrat på bilvägen också?

Del av problemet är väl att cykelbanorna och trottoarerna är så väl integrerade att man inte inser att man kliver på en cykelbana. Bättre är det i Holland där för det mest är separerat – då råder det inga missförstånd, men detta kan ju ordnas med att folk faktiskt börjar se sig för och samarbetar. Bilister, fotgängare OCH cyklister.

Fattig-Sverige ? Get real

I två inlägg har jag kommenterat debatten om ”fattiga” människor i Sverige. En som verkligen skall läsas när vi kommer till detta ämnet är Johan Ingerö, ledsen att det blir så många referat från honom…

Gröning medger indirekt att hennes fattigdomsbegrepp är helt subjektivt. Häri ligger problemet med Expressens serie:

”Den svenska fattigdomen kan vara att man lever under existensminimum till exempel. Etller att man skäms för att man har lite pengar. Eller att man känner sig underlägsen eftersom man inte kan leva upp till normen i detta konsumtionssamhälle.”Från leva under existensminimum till att ”känna sig underlägsen”. Här ryms både den utslagne, psykiskt sjuke missbrukaren som sover under en bro och den sextonåriga Lidingötjejen vars iPod är av förra årets modell.

Läs bägge inläggen: Live aid Skärnholmen 1 och Live aid Skärnholmen 2 så kanske bilden klarnar lite. Detta ÄR inte journalistik som den var tänkt att användas. Detta saknar innehåll och på alla sätt värdighet – både för personerna i artikeln och journalisten. Och Lotta Gröning…

Det är vänstern som skapar de fattiga

Jag blir jävligt less på artiklar som denna, när det klagas på att ungdomar inte kan köpa jeans för 1300 kr. So ? Höjden av idioti är Lotta Gröning:

Det är skam att stämplas som fattig och en skam att avvika för mycket från andra. Det innebär att människor med dålig ekonomi ställs inför stora svårigheter.Ofta kan de inte konsumera eller också måste de handla varorna till dyrare pris.

Varför är det en skam att stämplas som fattig? Jo, för att ni gör en snyft-snyft-reportage i flera delar i Expressen där i hävdar att ”alla som inte kan köpa märkesjeans till sina barn är fattiga, misslyckade föräldrar och er är det synd om”. Vänstern är väldigt bra på att på egen hand trycka ned folk i skorna för att sedan politiskt driva att höja skatten för samtliga (inklusive ”de fattiga”) för att det fattiga skall få  det bättre (subventionerade jeans kanske?). Så urbota dumt…

Har du dålig ekonomi kan det vara för dyrt att köpa storpack som ger lägre priser och svårt att nyttja reor. Många känner sig dessutom tvingade att låna till konsumtion. Kanske av rädsla för att avvika för mycket från normen.

Ehh… om du sparar dina pengar en månad så lovar jag dig att du har råd att köpa storpack. Det ÄR inte så mycket pengar – ens för någon som jobbar timmar på hemtjänsten. Svårt att utnyttja reor? Jag utnyttjar aldrig reor – jag köper helt enkelt inga kläder. Och vem känner sig tvingad att konsumera? Om Expressen istället hade stuntat i artikeln eller vinklat det så att ”de fattiga” människorna faktiskt mår bra, har tak över huvudet, har mat på bordet och får hjälp från socialen och att detta faktiskt inte ÄR något att skämmas för. Att vi som samhälle ställer upp när det går åt fanders, då hade trycket ”att konsumera” minskat. Folk hade mått bättre.

Det är artiklar som denna som skapar misär – inte löser den. Läs också Peace, Love and Capitalism

Johan vill ha adeln tillbaka

Efter Marianne Samuelssons gräddfilsfadäs på Gotland så går nu Johan Staël van Holstein ut och säger att företagare visst skall ha privilegier och gräddfiler.

Det som har hänt visar att Samuelsson förstår det som merparten av svenska politiker inte begriper: Man måste vara rädd om entreprenörer. De är nämligen de enda som kan skapa riktigt värde. Alla duktiga anställda, hur hårt de än jobbar, skapar bara värde tack vare att någon entreprenör tidigare tagit en risk och startat ett bolag.

Detta håller jag i grund och botten med om. Vi ger inte entreprenörer riktigt chansen i Sverige. Med samtliga regler anpassade efter att man är anställd och ett dyrt socialförsäkringssystem som också är helt anpassat efter att vara anställd så kvävs entreprenörer i Sverige. Sedan spårar han ur fullständigt…

Tyvärr vittnar medierapporteringen kring fallet på Gotland också om Jantelagens starka grepp om Sverige. Max Hansson har inte bara bebyggt sina marker, i Ekots rapportering framstår det som minst lika graverande att bebyggelsen består av golfhål, lusthus och tennisbana. Att visa att man varit framgångsrik är givetvis oförlåtligt i Landet Lagom.

Har alltid sett Johan som en frisk fläkt och verkligen driven, men här missar han målet HELT. Poängen med hela diskussionen är att hon inte följer lagen. Att hon som myndighetsperson behandlar folk olika, tolkar lagar olika beroende på vem det är hon skall besluta om. Det får vi inte göra i en demokrati om det ens är Kungen ”him self” som vill bygga ett lusthus i guld på Gotska Sandön. Får man inte så får man inte, får man så får man och då hade aldrig diskussionen kommit upp Johan.

Samtliga fakta om hur tufft det är att vara företagare i Sverige stämmer, men när man tycker att entreprenörer skall ha en speciell lagbok, ja då är man uteriktigt, riktigt djupt vatten. Skärpning Johan !

SSU:are får kommentera bostadsbristen

I artikeln jag skrev om precis intervjuas Fredrik Jonsson-Ståhl, en ”student”. Ok, han är student också, men framförallt SSU:are. Googlade på namnet och hittade en Facebook-profil som var lik personen på bilden och jajamensan, vår Fredrik är med i Facebook-gruppen ”SSU Kalmar”.

Det är svårt att få tag på boende, och de som finns är dyra. Det har blivit en klassfråga att kunna plugga

Detta citat kommer alltså inte från en student utan från SSU:s kursbok om vad man tycker om de stackars studenterna i landet.

Skall dom ha speciella bostäder också?

På SvD idag har man en artikel om studentlägenheter eller snarare bristen på de samma. Inte nog med att utbildningen skall vara gratis samt att man har möjlighet att få hyfsat generösa studiebidrag och -lån – samhället skall tydligen stå för lägenhet också. Självklart skall det vara mitt i stan, studiebidraget är ju så lågt så att studenter inte har råd med busskort och ingen studentrabatt har dom heller! Studenten Fredrik Jonsson Ståhl uttalar sig:

Det är svårt att få tag på boende, och de som finns är dyra. Det har blivit en klassfråga att kunna plugga

Skall man hårddra det så är ju allt som kostar ens liiite pengar en klassfråga. Någonstans går ju gränsen för vad man har råd med och inte råd med. Således skall allt vara gratis. Varför byggs det nu inga studentbostäder? Tja, dels så är det generell hyresrättsbrist i landet eftersom marknaden inte fungerar, dels så sölar kommunen med markanvisningar. Kanske vill städerna använda eventuell mark till ”vanliga” bostäder.

Fredrik Jonsson Ståhl läser själv en kurs på Stockholms Universitet. En kurs, inte ett program, utan EN kurs. Förväntar man sig då att samhället skall komma springades och betala bostaden? Jag har när jag pluggade klasskompisar som hittade alla möjliga lösningar på boende. Inneboende, man gick ihop flera personer, man bodde hos varandra osv, osv, osv. Och tänka sig – det gick ! Det går alltid, bara man vill. Nicke Grundberg, ordförande i SSCO, menar att det behövs tusentals nya studentbostäder de närmaste åren:

–Annars kommer inte lärosätena att kunna ta in de som är smartast, utan de som har skaffat sig bostad.

Jag vänder på resonemanget. Är det lite bökigt att skaffa lägenhet så är det bara dom som verkligen VILL plugga som klarar sig. För det gör man alltid…

En e-skit-fråga om regeringens e-post

Regeringen har blivit anmäld för att inte behandla det svenska språket som dom enligt lag skall. Det hävdar i alla fall anmälaren, tidigare chefen för Spårkrådet Olle Josephsson.

Det är en markering att Sverige inte ska styras på svenska, utan på engelska. Man ska kontakta regeringstjänstemän på engelska, och det är en otroligt kraftig symbolmarkering som strider mot lagen, säger Josephson.

Skall man idag kontakta någon på regerinskansliet så ser mailadresserna ut enligt nedan (från Dick Erixon):

xxx@primeminister.ministry.se
xxx@justice.ministry.se
xxx@foreign.ministry.se
xxx@defence.ministry.se
xxx@social.ministry.se
xxx@finance.ministry.se
xxx@education.ministry.se
xxx@agriculture.ministry.se
xxx@environment.ministry.se
xxx@enterprise.ministry.se
xxx@integration.ministry.se
xxx@employment.ministry.se
xxx@culture.ministry.se

Alliansen har ändrat något på adresserna:

  • När Mona Sahlin var miljö- och samhällsbyggnadsminister löd mejladressen: xxx@sustainable.ministry.se
  • När Leif Pagrotsky var utbildnings- och kulturminister var mejladressen: xxx@educult.ministry.se
  • När Ulrica Messing var arbetsmarknadsminister löd mejladressen: xxx@labour.ministry.se

Så liiiiiite bättre har det blivit.

Men allvarligt… man behöver inte en allt för ”high-end user” för att faktiskt veta att man kan koppla flera e-mail adressen till samma mailbox. Jag har exempelvis 4 alias som alla skickar mailen till en och samma mailbox. Detta är en icke-fråga av gigantiska proportioner och att ingen på IT-avdelningen i Stockholm har reagerat och framförallt AGERAT är märkligt. Förhoppningsvis får anmälan verkan. Regeringen bör föregå med gott exempel.

Var det inte fel med bonus?

Har en annan liten passus angående Sarah Sjöström – vår nya stjärna – utöver min nationalistiska synvinkel. Efter både VM-guld och världsrekord får Sarah pengar från både Fina och svenska simförbundet.

Sjöström kommer att få bonusar via Simförbundets sponsorer och även bonus från det Internationella simförbundet, FINA, för sitt världsrekord.
– Det är inga fantasisummor, men ändå inte en summa att förakta. Jag tror att det handlar om en bit över 100 000 kronor för en kväll som denna, säger simförbundets ordförande Sven von Holst.

Sätt det då i relation till livet det blir när exempelvis någon ”direktör” får 18 miljoner i bonus – efter 30 års tjänst i ett företag. Ett företag som anställer 4-5 000 personer och ger dom lön, sjukvårdsförsäkringar och företagshälsovård inklusive gymkort. När en tjej simmar 100 m i klorerat vatten då passerar det som en självklarthet. Precis som att Sarah verkligen har gjort något. Inte bara suttit på kontor…

Tro inte fel – jag tycker att både Sarah och direktören har gjort sig förtjänta av pengarna.

Det är dåligt med fattiga i Sverige

Juli… nyhetstorka. Då mumsar Expressen upp med en snyft-snyft-serie om fattiga i Sverige – IGEN. Hanne Kjöller på DN sågade då detta friskt, lika så gör Johan Ingerö det här:

Och än en gång tvingas vi påminna trygghetsnarkoleptikerna om att fattigdom inte handlar om frånvaro av snygga gympadojor och utlandsresor. Det finns ett försvinnande lågt antal verkliga fattiga i Sverige, och då handlar det i regel om illegala gästarbetare eller folk som fallit mellan maskorna inom psykiatrin och narkomanvården. Inte om folk som ynglat av sig i warp-fart eller uppbär sjukpension för arbetsskador.

[…]

Göran Persson förklarade i dokumentärserien Ordförande Persson vad det hela egentligen handlar om. Välfärden måste vara generell för att majoriteten ska acceptera den. För att behålla makten blev socialdemokratin alltså tvungen att även börja stödja människor som klarade sig på egen hand. I den ekvationen kvittades de verkligt utsatta bort, samtidigt som en helt förljugen bild av vad fattigdom egentligen är började spridas.

Åter igen ett sådant där lysande inlägg som måste läsas. Kanske man tänker efter en eller två gånger innan man börjar torka en tår när man läser tidningen. Även Hannes text är mycket läsvärd, men framförallt skrämmande. Som när 25-åriga Hanna med dottern Noa 1,5 år klagar på underhållsbidraget:

Underhållsstödet täcker inte kostnaden för ett barn, säger Hanna.

Som att staten skall se till att ett barn blir ett nollsummespel för föräldrarna? Då har man banneme missat något på dagordningen. Så har även Veronica Palm och Monica Green i vanlig ordning gjort… se Johan Ingerös uppdateringar…