I Hudriksvall så får restaurangen i Folkets Hus 4 miljoner årligen i bidrag samt konkursskydd från kommunen. Resturang Statt på andra sidan gatan får inte ett rött öre i bidrag – ändå tävlar dom på samma marknad. Att detta är tillåtet i Sverige är skamligt och det borde vara brottsligt för en kommun att erbjuda sådana här villkor. Via HaX.
Förresten – behöver man nämna att kommunen är S-ledd?
På DN Debatt brister de fyra från vänsteralliansen ut ”Majoritet emot att låna till nya skattesänkningar”. Detta enligt någon ny undersökning, frågan är vilken. Refereras den undersökning som fanns på Aftonbladet? Den visade ju faktiskt på precis det motsatta: folk vill INTE ha höjda skatter. Det här uttrycket ”för lånade pengar” måste snart regeringen ta död på, annars kommer det verkligen att fastna i väljarnas huvuden. Det är ju riktigt – om man anser att alla pengar som människor skapar genom arbete och flit i grund och botten tillhör staten – dock vill jag påstå att detta inte är ett speciellt sunt sätt att se på saken.
Krisen är global. Men det finns ingen naturlag som säger att Sverige ska klara sig sämre än genomsnittet i Europa. Sverige är i grunden starkt och konkurrenskraftigt. Hade den moderatledda regeringen prioriterat jobben i stället för skattesänkningar så skulle arbetslösheten ha varit lägre och kvaliteten i välfärden högre.
Sverige är i grunden oerhört högt beskattat och dessutom väldigt beroende av exporten. Dyker den, försvinner den lilla marginal som folk tillåts ha (glöm inte att staten äger alla pengar) och så är vi på väg nedåt.
Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.
Att människor får behålla några hundralappar mer när det offentliga har tagit sitt är alltså ”slöseri”. Den extra fredagsmiddagen för den familj med små marginaler som regeringen har skapat genom skattesänkningarna är ”slöseri”. De röd-gröna vill helt enkelt ha mer mark över människors liv för att kunna driva sina frågor. Låt folk få leva sina liv.
Ännu roligare blir det när man ser att Sverige snart igen återtar förstaplatsen från Danmark i marginalskatteligan. När det gäller det totala skattetrycket ligger vi fortfarande på andra plats. Resten av världens länder – med lägre skatter alltså – måste ju enligt de röd-gröna vara hemska länder att bo i. Hemlösa barn på gatorna, ingen sjukvård och fattiga i vart och vartannat gathörn. Nu är ju verkligen inte sådant men retoriken blir allt mer manisk. Måtte inte dessa få komma till makten.
Helle Klein gillar att JK firar Aftonbladet för artikeln om organstöld som det har varit ett sådant liv om.
Nu kanske det finns utrymme för en saklig debatt om Israels ockupationspolitik mot palestinierna utan att anklagelserna om antisemitism ständigt poppar upp?
Saken är ju den att artikeln anmäldes just för att INTE vara saklig utan var baserad på allt annat än fakta. Så om man skall prata om saklighet kanske man skall börja själv…
Speciellt när man får se slag som detta:
Mona Sahlin och kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth skippar tydligen kyrkovalet och flyger till Mallis på Michael Bindefeldt födelesdagskalas. Och så skriver Expressen en artikel om det… fullkomligt obegripligt. Först känns det som att man vill uppmärksamma att Mona inte alls är någon ”arbetarklass” i och med att hon åker privatjet, men vad jag förstår är flygplanet arrangerat av födelsedagsfesten – inte Mona själv. Att detta ens är en nyhet är märkligt… mycket märkligt!
Dock har kritik uppkommit mot att hon istället för att hjälpa till i en valspurt i ett val till en organisation som tror på brinnande buskar åker till Mallorca. Detta visar på hur mycket Mona & Lena bryr sig om valet – men andra ord ingenting. Vilket egentligen borde vara som det skall vara. Politiker skall inte involvera sig i kyrkan. Kyrkan är skild från staten, men det verkar som att många vill hålla kvar kopplingen. Pinsamt.
Prästvigda Helle Klein gnäller också över detta, men det är på sin plats. Hon är ju ändå en del av problemet – kyrkan alltså. Socialdemokraterna har ju sagt att detta är ett viktigt val, men är partiledaren drar på fest så visar man egentligen vad man tycker. Eller i alla fall vad Mona tycker…
Jag är medlem i Svenska Kyrkan, men skall inte rösta. Jag tycker att valet inte hör hemma i Sverige. Vill kyrkan hålla val får dom väldigt gärna göra det, men att involvera valmyndigheter och att de politiska partierna är så insyltade i valet bör inte vara en del av det samhälle som vi har. Skilj kyrkan från staten – på riktigt!
Livstidslön måste vara bland det dummaste som finns. Baserat på gamla meriter får ett antal gratisätare ta del av skattekronor som undersköterskor, läkare, tandläkare och gymnasielärare tvingas betala in. Nu är det dock slut på gratisätandet..
Man kan tycka att systemet är orättvist eftersom få omfattas, men samtidigt måste man veta att i kulturlivet är pensionerna ofta mycket små och att det här har fungerat som ett erkännande.
Håller helt med författaren Carl-Johan de Geer. Det är orättvist att kräva att ta del av andras pengar. Vi andra som måste jobba för att få uppehälle bör inte bli tvingade att betala för personer som anser att dom måste få pengar för att kunna skriva/måla eller vad det nu må vara.
Inte en dag för tidigt!
Göran gör det igen – hetsar ”kultureliten” mot medel-svensson. Det är i alla fall vad man kan tro när man ser reaktionerna på hans debattartikeln. Antalet blogglänkar är stoort…
Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Det har stått klart i filmer och böcker i mer än trettio år. Men under senare tid har den andan spridits till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar inte bara om mediala Reclaim the street–upplopp och ”konstnärer” som lever på att provocera och sprida olust i det offentliga rummet. Det handlar också om en allmän politisk trend.
Jag ser artikeln mer som ett försvar mot ”Svensson” än som angrepp på någon. Hägglund har en ganska djup poäng i artikeln som i stort sätt är glömd hos politiker – låt folk leva som dom vill. Dock har politiken gjort dessa saker ”förbjudna”:
Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt.
Folk vill inte leva efter siffror. Visst, alla hade väl velat se att Rapport glädjande meddelade att män och kvinnor delade exakt lika på föräldraförsäkringen, men när familjen själva sätter sig ned vid köksbordet så glöms genusstatistiken och vår vardag blir viktigare. Hur passar det med våra karriärer? Är det mitt eller ditt jobb som viktigare/bättre betalt/svårare att försvinna ifrån? Detta borde inte politiker lägga sig i.
Dock gäller det att KD lägger sina övriga förmyndaridéer på hyllar (alkoholpoltiken bl.a.) om Hägglund skall bli trovärdig. KD har lång väg att gå, men debatten som sådan tycker jag är oerhört viktig.
Läs också: Dick Erixon, Johan Ingerö,
Läs då först Johan Ingerö:
Detta går ju inte ihop. I det första svaret säger hon att inkomstskatten måste upp, trots att hon enligt egna uppgifter inte har räknat på kostnaderna och därför inte heller kan veta om den måste upp. I det andra svaret ger hon det mer rimliga svaret att ROT-avdraget är tänkt som en tillfällig stimulans i dåliga tider.
Socialdemokraternas ekonomiska politik kan därmed sammanfattas som följer:
Skattesatserna är skrivna i sten medan de faktiska intäkterna, genom diverse avdrag som införs och avskaffas beroende på dagshumör, är förhandlingsbara. Den principiella ståndpunkten är att ingen har rätt till sina egna pengar och att skatten ska höjas, inte för att den inte drar in tillräckligt utan för att den definitionsmässigt är för låg.
sedan Fredrik Segerfeldt:
Måtte denna kvinna aldrig få representera Sverige, någonstans, någonsin.
Och om du undrar, nej, det beror INTE på att hon är kvinna.
Nja, inte om man håller sig till siffror:
Riksdag och Departement rapporterar om att utanförskapet har ökat under det senaste året. Det är inte konstigt med finanskrisen och dess effekter. Men hur har utvecklingen varit sedan maktskiftet? Svaret är att utanförskapet har minskat med 198 636 stycken personer, från 1 044 636 stycken personer i augusti 2006 till 846 000 stycken personer augusti 2009.
Regeringen visar en liten förståelse för egenföretagarna. Den sk. egenavgiften, vilken i stort sätt är det samma som arbetsgivaravgiften, sänks med 5 procent. Som egenföretagare så blir det uppenbart hur mycket pengar som verkligen går i skatt, för löntagare döljs detta genom att arbetsgivaren betalar in skatten. Egenavgiften skall gå till en försäkring som egenföretagarna i stort sätt aldrig kan utnyttja. Johan Hedin beskriver:
I praktiken är det mycket sällan egenföretagare kan utnyttja sjukförsäkringen, eftersom man helt enkelt inte kan vara borta från marknaden utan att förlora den.
Jag, som själv var egenföretagare i många år innan jag tillsammans med min kompanjon blev småföretagare, vet hur tufft det kan vara att betala våra sjukt höga skatter. (Skatterna är lika höga för anställda, men de är bättre dolda bakom källskattefasaden.)
Särskilt trist har det känts att betala en premie för en försäkring som man aldrig bett om eller kommer att kunna utnyttja.
Sverige har återigen blivit lite mer friare…