Via Johan Ingerö – där det finns oerhört mycket läsvärt – ser jag att Expressen har missat målet lite när det gäller integrationen. Idéen är nämligen att det är inte de personerna som kommer till Sverige som skall integreras, utan de välanpassade medelklassvenskarna som bor i förorterna som skall göra det.

…har svårt att anpassa sig till det omgivande samhället och håller sig helst på sin kant. I stället för att acceptera det mångkulturella samhället sitter man i sina villor och oroar sig.

Är det så då? Det känns som man letar efter andra fel än det mest uppenbara – de idioter som kastar sten eller skjuter raketer på tunnelbanestationer. Men att skylla på personer som bor i samhällen som faktiskt fungerar, som arbetar vecka ut och vecka in och längtar till semestern är lite väl magstarkt.

Att leva segregerat handlar i mina ögon inte om huruvida man har samma etnicitet som grannarna. Utanförskap handlar rimligen om större saker än den egna postadressen, exempelvis huruvida man är en del av ekonomin.

Den som saknar arbete, och i värsta fall även utsikten att få ett arbete, måste försörjas av andra som därmed måste arbeta hårdare för att få ihop de pengar de själva behöver. När denna arbetslöshet, denna segregation, beror på språkliga och kulturella barriärer övergår detta ensidiga beroendeförhållande lätt i konflikter.

Ser vi personer som faktiskt fungerar i de samhälle som vi ändå kallar för ”svenskt” som problemet, ja då är det rent av märkligen att (SD) bara har knappt 4% i opinionsmätningara. Dom borde ha mycket mer, för vi vet ju att ”problemet” består av ett ytterst fåtal människor – samt stela regler på framförallt arbetsmarknaden som sätter stopp.