Dick Erixon håller inte med forskarna som tycker att A-kassan skall höjas i dåliga tider och sänkas i dåliga:

Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.

Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.

Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.

Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.

Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!

Visst har han rätt, dock är det ju så att regeringen i stort sätt har återtagit oppositionens försprång TROTS protesterna då. Man har helt enkelt hållit fast vid sin politik, förklarar varför man gör vissa åtgärder och detta betalar sig nu. Visst skall man också tacka oppositionen för dom håller på som dom gör, men man skall för den sakens skull inte nedvärdera det som regeringen gör. Står på sig…

Och att stå på sig är väl just det som är politik. Man utgår från något ekonomiskt och sedan gör politik av det. Tycker man det är rätt och riktigt så kör man och håller fast vid det. Detta kan antingen sluta med att man åker ut ur Rosenbad nästa val eller så får man förnyat förtroende – eftersom folk vänjer sig vid den nya ordningen. Avsossifiering i detta fall kan man kalla det.

Dick igen:

Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.

Skall man bara agera efter ”känslofylld politisk verklighet” så kallas det rätt och slätt för populism.