Svenska är Sveriges huvudspråk. Först nu… år 2009, allt enligt tidningen ”Riksdag och Departement”.

Enligt kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har beslutet inte bara en symbolisk betydelse utan också en praktisk. All offentlig verksamhet får en skyldighet att värna svenskan.

Vad har vi levt med innan då? Att ”all offentlig verksamhet” inte värnade om något språk?Är det bara jag som tycker att det är jävligt märkligt? Är vi så rädda för att vara stolta över oss själva? Hur skall människor kunna integreras om dom personer som dom skall integerar emot inte vågar visa vilka dom är?