Läs Johan Norbergs krönika i Metro varför RUT-avdraget fungerar så bra som det faktiskt gör:

Om du är en normalinkomsttagare som vill ge en person 300 kronor i handen för att han ska städa eller måla om måste du betala honom 724 kronor före inkomstskatt, arbetsgivaravgift och moms. För att du i sin tur ska tjäna ihop de 724 kronorna måste din arbetsgivare betala dig 1 352 kronor före skatt.

Detta kallas för ”skattekil” och att ingen politiker nämner detta faktum tycker jag är mycket märkligt. Att väcka denna tanke hos svenska folket hade snabbt kantrat över debatten ännu mera för regeringens politik. Så när motståndarna till ROT- och RUT-avdrag ropar att ”branscher skall bära sina egna kostnader” kan det vara läge att komma ihåg att dom inte bara bär sina kostnader (material, lön och övriga omkostnader) utan den största delen är faktiskt skatter och andra pålagor (=andras kostnader).