Dick Erixon har en intressant infallsvinkel på diskussionen om Umeås rökförbud:

Men man borde fråga sig varför arbetsgivare gör detta. Och svaret är att arbetsrätten och skatte- och avgiftssystemen är uppbygda så att arbetsgivare faktiskt adopterar sina anställda. Arbetsgivaren blir kostnadsansvarig för de anställdas hälsa och förutsätts lägga ut stora pengar på rehabilitering och andra merkostnader för anställda som kanske inte sköter sin hälsa som man borde.

Det är alltså det socialdemokratiska systemet som gör att företag och arbetsgivare rent ekonomiskt tvingas lägga sig i sina anställdas livsvanor.

Förslaget på ändring är lika bra det:

Här borde systemen ändras. Anställda borde få ut arbetsgivaravgiften som lön — en 30-procentig lönehöjning. För att sedan själv vara ansvarig för att teckna sjuk- och sjukvårdsförsäkring mm. Då blir det en sak mellan den enskilde och dennes försäkringsbolag vilka risker man tar. Försäkringsbolag kan ge rabatt för dem som lever sunt, det ligger inom ramen för riskbedöming och debiterad premie.

Därmed slipper arbetsgivare att tvingas agera förmyndare åt folk. Det är bra både för arbetsgivarna och för medborgarna.

Problemet med detta är att vi alla egentligen vet att folk kommer att gå i taket när dom väl får se hur mycket pengar som försvinner i skatt varje månad, samt att många inte kommer att klara av och hålla i pengarna. Svenska folket kan helt enkelt inte ta hand om sig själva på många sätt. Är detta inte en svaghet för en nation så säg?

Uppdatering: även Johan Ingerö håller med.