Hans på Motpol uppmärksammar det som ”jämställdhet” inte sällan handlar om:  jämställdhet åt rätt/ett håll. Anna Laerstadius Larsson skryter i en krönika över hur hennes man lagar mat, kollar lika gärna på damgolf som herrgolf och tycker det är självklart att hon och dottern skall spela fotboll.

Det var väl roligt. Men vad har det egentligen med jämställdhet att göra? Tänk dig det motsatta, att en man skulle skriva detta om sin fru och sedan etikettera det som ”jämställdhet”. ”Jo, du vet, frugan tittar lika gärna på MMA som på Idol. Hon väntar med middagen dukad när jag kommer hem. Maten är jättegod. Aldrig någonsin hör jag henne klaga över den tid det tar att laga den.” Om frugan dessutom skulle komma från Thailand eller något annat utomeuropeiskt land kan du ge dig fanken på att frun i fråga betraktas som piga (människors skadeglädje över att fem män väntade på samma thailändska tjej på Arlanda går inte att ta miste på, ”de skulle säkert ha utnyttja henne ändå!”).

Man blir lätt matt…