Återigen saxat från Motpol, denna gången om apoteksmonopolet:

I DN Ekonomi skriver Patricia Hedelius om för- och nackdelar med avregleringen (ej online än) och hennes invändningar speglar monopolkramarnas argument ganska väl:

”En anställd i det statliga monopolet hade inte intresse av att sälja på mig mer läkemedel än vad jag behövde eller förorda det dyraste alternativet. En anställd i det statliga apoteksmonopolet hade inte ett vinstkrav hängande över huvudet vilket gynnade mig som kund i en utsatt position.”
Hedelius kunde ha nämnt att en anställd i det statliga apoteksmonopolet, av ovan nämnda anledningar, heller inte hade någon brådska att bistå kunden. Kunden hade ju ändå ingen annanstans att vända sig om han/hon bemöttes illa eller fick vänta oresonligt länge på sin tur. Just väntetiderna och den zombieliknande personalen är vi nog många som har upplevt och frustrerats över. Detta har varit en direkt konsekvens av monopolet. Utan konkurrens finns det helt enkelt ingen anledning att anstränga sig lite extra, att tillgodose kundens önskemål snabbt och effektivt.

Dessutom: menar Patricia Hedelius att hon blir blåst varje gång hon inte handlar i ett statligt monopol? Menar hon att varje bilhandlare, ElGiganten-anställd eller personal på Åhléns försöker lura på henne den dyraste varan och inte alls lyssnar på hennes önskemål? Om inte, vad skulle skilja morgondagens privata apotek från privata detaljhandelsbutiker vad service beträffar?