Hanne Kjöller på DNs ledarredaktion får rejält på nöten efter sin ledare om A-kassan. Eftersom tjänstemännen på Arbetsförmedlingen inte följer de lagar som finns och inför sanktioner mot folk som inte söker jobb på annan ort eller kan tänka sig att flytta så anser Hanne att ”medborgarlönen är redan införd”. Så långt vill jag nog inte riktigt sträcka mig, men en sak håller jag med om – det var längesedan A-kassan fungerade som den var tänkt: som en omställningsförsäkring.

Det visar en undersökning som Hanne refererar. 44 procent av de tillfrågade tycker att man absolut inte skall behöva flytta för att jobba på annan ort. 41 procent tycker absolut inte att om man har jobbat 5 år på ett jobb skall vara tvingad att söka andra typer av jobb. Så det är klart att med den inställningen så kan inte A-kassan mer än utnyttjas. Som att man efter några år på ett yrke får en livlina á la ”Vem vill bli miljonär” och aldrig kan falla tillbaka längre än den nivå som man precis har klivit över. Grundtrygghet har övergått i curlingtrygghet.

Detta retar ju självklart livet ur de flesta vänsterdebattörer som verkligen anser att staten skall tillhandahålla en obegränsad livlina. Per Persson skriver:

Om målet är att så många som möjligt ska få arbete, och att så få arbetstillfällen som möjligt ska stå tomma, måste man inse att man ibland måste få människor att flytta eller pendla. Jobben kommer inte att skapas precis där man vill, de kommer de behövs. Dessutom kan inte alla bli artister eller tv-producenter. Vissa måste försörja sig som städare eller varför inte på såna yrken jag haft; lagerarbetare och servicetjänster via telefon.

Ja, verkligheten fungerar så. Har själv kompisar som jobbar någon annanstans (pendlar 1-1,5 timme per dag) för att kunna jobba. Det jobb som ligger närmare går man och väntar på, man får helt enkelt ta något/några hundår. Det måste man göra – annars hade inte samhället gått ihop