Lars Ohly och Ulla Andersson, partiledare respektive finanspolitisk talesman för Vänsterpartiet har skrivit en debattartikel som gör att bilden över oppositionens politik klarnar ytterligare:

Vår ambition är att en rödgrön regering efter valet 2010 slår rekord i konkret jämställdhetspolitik! Därför vill vi tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. I ett sådant jämställdhetspolitiskt råd vill vi se ekonomer med genuskompetens. Till rådet bör det även kopplas en referensgrupp med förträdare för kvinnor i olika livssituationer, till exempel ensamstående föräldrar, välfärdsjobbare, deltidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kvinnor.

Finanspolitik skall efter valet 2010 inte bedrivas på ekonomiska grunder utan på sifferexercis där uppdelningen mellan män och kvinnor skall bli exakt 50-50. Regeringens skattesänkningar har nämligen träffat lite snett – 57-43% till männens fördel. För att vara en generell skattesänkning får man ändå säga att det är en rätt hyfsad träffbild.

För att råda bot på detta skall också jobbskatteavdraget tas bort. Vem som förlorar mest på en borttagen 1000-lapp i månaden – en person med 19 000 kr i månaden eller en med 45 000 kr behöver man inte fundera på värst länge. Att skattehöjningar som denna slår främst mot de som har det sämst ställt begriper tydligen inte Vänsterpartiet. Fröken Jansson skriver mer om nackdelarna med förslaget.

Att det är svårt med ekonomi förstår jag också, men att en partiledare och finanspoltisk talesman inte kan räkna ordentligt är rent pinsamt. Se Den Hälsosamme Ekonomens uträkning:

Nettoinkomsten för män var 224 200 år 2009. Samtidigt har män fått en skattesänkning på 12 400 kronor, vilket innebär att de med det gamla regelverket hade tjänat 224 200 minus 12 500 kronor, det vill säga 211 700 kronor.

Nettoinkomsten för kvinnor var 166 300 år 2009. Samtidigt har kvinnor i genomsnitt fått en skattesänkning på 9 400 kronor, vilket gör att de med det gamla regelverket hade tjänat 156 900 kronor i genomsnitt.

Sätter vi samman dessa inkomstuppgifter framgår det att kvinnor innan regeringens skattesänkningar skulle ha tjänat 156 900/211 700=74,11 procent av männens inkomst. Efter regeringens skattesänkningar tjänar kvinnorna 166 300/224 200=74,17 procent av männens inkomst.

[…]

Att man ändå har dragit en felaktig slutsats beror på att man i analysen blandat ihop nominella tal med relativa tal. Metoden gör att resultatet av analysen blir helt beroende av utgångsvärdena.

Låt oss exempelvis anta att alla priser och löner i samhället fördubblas under ett år, utan att någonting annat förändras. Även i en sådan situation skulle inkomstförändringen för män vara större än för kvinnor. Det vore dock ganska fånigt att därav dra slutsatsen att klyftan mellan kvinnors och mäns inkomster har blivit dubbelt så stor.

Förändringen måste väl ändå sägas vara marginell – men ändock en ökning. Och matematiken är slående pinsam. Men det är säkert genuscertifierad – precis som Sveriges finanspolitik skall vara efter valet 2010 – OM nu S+V+MP vinner…

Uppdatering: Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening sätter fingret på en annan sak: eftersom män tjänar mer så betalar dom ju också mer i skatt. Detta måste väl också betraktas som ”ojämställt” eller…?