På DN Debatt skriver idag Lars Calmfors, Martin Flodén och Erik Höglin i Finanspolitiska rådet. Ett alternativ är att göra så att ersättningen följer konjunkturen – lågkonjunktur ger högre ersättning än vid låg. Detta alternativ behåller dock A-kassan som ett lockbete för fackligt medlemsskap. Författarna själva skriver ”Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.” Precis så…

Ett andra alternativ är att göra kassan statlig och obligatorisk, mycket i samma linje som sjukförsäkringssystemet idag. Detta borde sedan enkelt – precis som idag – kunna kompletteras med en privat A-kassa ”ovanpå” den grundläggande statliga. Dessutom är den mer ”solidarisk” (gillar egentligen inte ordet, men låt gå) eftersom även de personer som löper låg risk att bli arbetslösa också omfattas av försäkringen.

Den andra metoden är att göra arbetslöshetsförsäkringen statlig och obligatorisk. Argumenten för detta är desamma som för andra socialförsäkringar. Dels är det en fråga om att se till att alla har ett tillfredsställande försäkringsskydd. Dels är det en fråga om att även de med låg arbetslöshetsrisk fullt ut ska bidra till försäkringens finansiering.

Det finns en stark facklig opinion mot att överge det nuvarande systemet med fackligt anknutna a-kassor eftersom detta gör det lättare för facket att rekrytera medlemmar. Men det är svårt att se varför arbetslöshetsförsäkringen ska ha som mål att främja en hög facklig organisationsgrad.

Tyvärr blockeras detta på flera håll: regeringen vågar inte peta i denna heta fråga eftersom facken kommer att klaga i högan sky och facken (tätt knutna till Socialdemokraterna) vill inte tappa det värvningsverktyg som dom idag har. Låsta lägen alltså… synd, för förslaget är bättre än det nuvarande systemet.

Min inställning till en obligatorisk A-kassa har alltså  ändrats.