Efter att ha läst den tredje delen i Maciej Zarembas artikelserie så börjar jag förstå varför SD har uppkommit. När vi i Sverige blir så måna om allt och alla – ingen skall känna sig kränkt, ingen skall vara obekväm, ingen skall må dåligt – då slår det över och vi hittar på saker som ingen egentligen känner sig kränkt över.
Jag höll på att glömma Kista, där en del tjänstemän ville ta ned flaggan från kommunalhuset, på det att invandrarna på Järvafältet skulle känna sig mer hemma. Till all lycka råkade kommundirektören vara en japansk-italiensk-spansk indian. Luis Abascal hette han, från Uruguay var han, ”nu är vi i Sverige”, grymtade han och flaggan blev kvar.
Det blir som sagt löjligt i längden och partier som SD (och även de som är ännu mer extrema) får bara mer och mer bränsle på sin brasa.
